Del 1
För tre veckor sen startade jag och Myrna en rallylydnadskurs. Det gick sådär. Eller det beror väl egentligen på vilka förväntningar man har. Myrna är ju en godisråtta så jag hade laddat upp med mjuktorkad blodpudding, skuren i så små bitar att jag behövde förstoringsglas för att hitta dem i min ficka.
Hon ville
väldigt gärna ha blodpuddingen;
så mycket att hon gick fot, fast en meter åt sidan för att ha riktig koll på de andra tre deltagarna; (läses: de tre chihuahuaätande monstren)
så mycket att hon satte ner rumpan i gräset, trots att det egentligen gick henne förnär att blöta ner sina finare delar;
så mycket att hon kunde svänga, springa, stanna och gå utan att blinka trots att de andra deltagarna (läses: de andra chihuahuaätande monstren) gjorde detsamma inom en radie av tre till tio meter.
Matte var ohämmat förvånad och djupt imponerad!!
Så var det dags för nästa moment - platsliggande! Men där gick gränsen:
hon stirrade hypnotiserande på mig, hon stod blickstilla, hon stirrade lite till, hon till och med krafsade bevekande med tassen mot mitt ben, som för att säga att "snälla, kan vi glömma det här (eller om hon möjligen försökte påminna mig om att jag glömt att lägga ut den mjuka, torra filten i gräset, så att det
överhuvudtaget skulle kunna vara tänkbart att, eventuellt, överväga ett platsliggande)
Oavsett vilket så fanns det inte en chans i helvete att jag fick till ett platsläggande. Myrna gick segrande ur fighten. Hon gjorde ett toppenfint platsliggande i den mjuka hundburen på väg hem, sovandes som en stock i ett par timmar i pur utmattning. Det är jobbigt att umgås med döden och blöta gräsmattor.
Del 2
För två veckor sen var det dax igen. Det ösregnade, det var svinkallt och det blåste. Jag bestämde mig för att inte trotsa min intensiva förkylning utan att stanna hemma. (Skyller på förkylningen för då behöver jag ju inte bekänna att jag inte hade fått Myrna ur bilen i det vädret!!)
Del 3
Idag var det dax igen. Onsdagsträningen var flyttad till söndag och det var skönt, för solen sken och det var en strålande höstdag. Stå, sitt, ligg, gå, tempoväxlingar, svänga höger och svänga vänster, slalom och "idioten" - allt gick som en dans, det var som om hon aldrig gjort annat! Imponerande av en hund som aldrig sett en rallylydnadbana förut. Duktiga, duktiga Zenia!!
Vän av ordning undrar nu vad det blev av Myrna? Hon låter hälsa, från den mjuka, torra bädden att den dagen hon lägger sig på marken ute på kommando, är den dagen helvetet fryser till is. Med andra ord är hennes korta Rallylydnad karriär över.
