Nä, nu orkar jag faktiskt inte mer! I takt med att mitt ryggskott blev allt bättre, tack vare fantastiska (och rätt så smärtsamma) behandlingar av naprapat Per Sveder och massör Patrik Rogersson så blev min tandvärk allt värre. Igår orkade jag inte vänta på en återbudstid längre utan ringde och fick en akuttid i dag, kl.8.10. Världens bästa man och make körde mig och var moraliskt stöd, vilket är jätteskönt. Kanske ska förtydliga att min tandläkare finns i Arvika, sju mil härifrån.
Först hittades inte anledningen till ontet, sen bedömdes det att jag nog skulle käka ipren en vecka till, för att det var nog en reversibel pulpit och sen insåg de hur ont jag faktiskt hade. Så då öppnade de tanden. Sen var det bara elände, med bedövning som inte ville ta och nerver som gjorde helvetesont och en liten jag som fick en smärre panikattack mitt i allt. Två timmar tog äventyret! Efteråt var jag inte så kaxig kan jag lova. Vilken tur för mig och mina spagettiben att det finns en massagestol i väntrummet. Där gottade jag ner mig i över en halvtimme, med filt över mig och bara landade igen. Efter en stund kunde jag njuta till och med.
Mitt i behandlingen var Henrik tvungen att åka till jobbet på ett möte, ingen av oss hade ju räknat med ett så långt tandläkarbesök, så för att ta mig hem fick jag ta tåget till Kil, där Henrik mötte upp mig.
Tanden har varit öm hela dagen, vilket inte är så konstigt efter allt den fått utstå men nu ikväll började den värka igen, ett distinkt pulserande som går upp mot ögat och vet du, nu vill jag inte mer. Jag är trött på att ha ont, jag orkar inte mer nu - basta! Har tejpat på en Nikken-magnet på kinden i höjd med tandroten och tryckt i mig Citodon. Känner mig lite lullig, hoppas jag får sova lite nu. När jag vaknar så är värken borta eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar