Långledigt i valplådan!

Japp, nu har jag ledigt till på måndag, när jag ska göra ett dygnspass, sen är jag ledig igen. Det har sina fördelar att jobba dygn, som mycket ledighet tex :)

Gissa var du hittar mig om du vill nåt?

365 dagar av tacksamhet: Morgonmys & tanketid

Dag 217.

Morgonmys kan betyda olika saker. Här visar Myrna sin tolkning! Nerbäddad i duntäcket tycker hon att dagen kan vänta ett tag till med att starta. Bra där Myrna, jag gör som du!

Så i morse låg jag kvar, länge länge. Gick upp så hundarna fick kissa i trädgården, sen kröp jag ner under täcket igen. Henrik hade åkt till stugan för att snickra, David övernattade hos en kompis och Viktor sov som en stock så huset och friden var min & hundarnas.

I sakta mak startade jag dagen. Lät tankarna få ta sin tid, lät kroppen vakna till liv med hjälp av spikmattan och lite massage på ömma ställen. Nu sitter jag här vid datorn och är mycket nöjd med mig själv. Har kommit ikapp i bloggen och dessutom fått gjort en del som stått på todo-listan. Nu tänker jag lunka runt här hemma en stund, plocka lite här och pilla lite där, medan tankarna får ta plats. Sen väntar hundpromenad och så bästa avslutningen på veckan - söndagsdans i Fagerås! Jippie!!

Kommer du ihåg att bromsa ibland? Låter du kroppen och själen få sin tid att komma i fas? Alla behöver vi tid till eftertanke och reflektion, det går inte att rusa på i hundranittio hela tiden. Utan broms lever man farligt, i dag bromsar jag!

Idag är jag tacksam för att jag lärt mig att bromsa mellan varven, så att kroppen och knoppen får andrum <3

Lägesrapport hund

Myrna mår bättre i benet. Hon dansar sin vanliga dans när maten serveras och hon kommer glatt tassandes när jag frågar om vi ska gå till skogen. Däremot är hon fortfarande försiktig med hur jag får röra henne och hon vill gärna gå undan och ligga ifred. Det kan vara för att hon har ont, men det kan åxå vara sorg efter Zorro. Hon började göra så efter att han dog. Och jag förstår om hon saknar honom - de var ett radarpar de två!

I onsdags for jag & Bim till Kungsbacka och hämtade Zimba, i fredags ögonlyste jag honom & Zelda, båda hade finfina ögon. Zimba är en helgo portis på fyra år, kelen och mysig. Han har funkat bra ihop med de små hundarna och han tycker att Zenia är underbar. Det är inte ömsesidigt, Zenia tycker killar är rätt jobbiga i det stora hela. Hon var dessutom nanny till honom när han föddes här för fyra år sen, så hon har kanske svårt att ta honom på allvar ;)

 Fast jag tycker han har blivit en ståtlig grabb. Han har ett grovt fint huvud och han har behållit sin fina bruna färg väldigt bra dessutom.

I söndags blev han hämtad av sin familj och med sig hade de Prins Leo, som redan hunnit fylla ett år. Han började raskt pinka revir i hela huset men försågs lika raskt med ett improviserat skvättskydd för att förhindra vidare olyckor.







 Det är ungefär ett år sen han for härifrån, lillkillen. Att han kände igen sig rådde ingen tvivel om, inte heller rangordningen mellan honom och vavvorna var nåt att fundera på ;) Bolla blev oerhört glad över att se honom, medan Myrna satte honom på plats och Saga var lite fundersam. Kanske över varför han blivit så stor men inte hon? Han har blivit stilig och väldigt lik sin mamma Zenia <3 men visst syns även pappa Tiger i honom.

Nu vet jag att det ringer klockor hos några, ögonlysning osv och visst har jag planer :) Mer info kommer snart!

Myrna har ont!

Nu är Myrna inkvarterad på kontoret, med hundbur, mjuka bädden, ulliga filten, vatten & kisselåda. Hoppas hon får sova inatt. Smärtlindringen har gjort henne lite rusig så det borde bli bra!

Idag har jag alltså, efter alla år med stor och liten hund tillsammans, haft den första allvarligare olyckan. Zenia hoppade över vår grind i stugan, orkade inte vänta på att gästerna skulle komma in, sen hoppade hon lika snabbt in igen och då landade hon med ett framben på Myrnas bakben. 

Myrna skrek och blev trebent, med benet draget högt upp under magen. Jag hade is i magen, avvaktade lite innan jag undersökte henne. Men visst hade hon ont på riktigt, det märktes. Ringde Solstadens veterinärklinik, som tyckte vi kunde komma in imorgonbitti, fredag, eftersom hon trots allt kunde räta ut benet. Mmm, jag var inte övertygad, men vet åxå att många gånger gör smärtchocken, eller daltandet med dem efter skadan, att hundarna verkar mer skadade än de är. 

Men efter nån timme så insåg jag att det inte var hållbart, Myrna var sig inte lik alls. Packade in hundarna i bilen, körde hem de andra till Forshaga och vände mot Karlstad. Två till tre timmars väntetid på Solstaden, sa receptionisten. Då ringde jag Mjönäs, Munkfors, som jag hört gott om. (Djursjukhuset på Färjestad är inget alternativ just nu, Zorros död där ligger alltför färskt i minne.)

På  Mjönäs djurklinik tog de emot på en gång. Myrna fick direkt smärtlindring och undersöktes sen. En röntgen visade att inget är brutet och att det inte finns sprickor i nåt ben. Smärtorna kommer sig av att skelett, senor, muskler och ligament i benet & tassen är tillklämda, alternativt uttöjda beroende på hur smällen tog. Tur i oturen!

Nu är jag toktrött. Jobbdygn väntar, med start 8.30. Över & ut, tvärslut!

Förbaskade hundar!!

Förbaskade hundar! Härom
sistens ramlade Zenia i en isvak och förut försvann Myrna. Myrna av alla hundar!! Hon som följer mig som en skugga, som aldrig viker från min sida. Henne som jag skryter över och beskriver som den perfekta hunden, alltid till lags, hörsam och följsam, kommer på ett "hit" med svansen i topp, lika glad. HON försvann i skogen idag!

Vi tog vår vanliga vända här i närskogen, alla fem hundarna och jag. En bit upp släpper jag dem som vanligt och de strosar runt mig, ibland före, ibland bakom, alltid nära. Så vek jag av mot berget, samtidigt som jag ringde ett samtal och där nånstans gick det snett. På slutet av samtalet stannar jag till och inser att jag har en hund för lite - Myrna saknas!!

Först blir jag inte orolig alls, det är ju Myrna vi pratar om, hon som aldrig går från mig, alltid kommer när jag ropar, om hon står och nosar på nåt intressant. Men när jag ropat, visslat och väntat - inser jag att hon är borta! Många tankar hinner springa genom mitt huvud;
skogens alla rovdjur är säkert jättehungriga så här på vårkanten och tycker att en välgödd chihuahuadam i sina bästa år är en toppenfin torsdagsmiddag - inte sant?
Hon har blivit senil och vimsat bort sig.
Hon har blivit akut sjuk och ligger och dör för mig.
Nåt har skrämt henne och hon har sprungit iväg.
Kontentan av alla scenario var att jag kommer få tillbringa natten i skogen och leta efter henne!! Dramaqueen jag? Inte alls!!

Jag kastade mig på telefon och ringde David som var hemma och bad honom kolla ute efter henne. Ingen Myrna! Då fick han ställa upp ytterdörren och grinden in till vår gård och sen ge sig ut på gatan och hålla koll, medan jag visslade vidare i skogen.

Precis när jag stod i begrepp att ringa polisen och anmäla henne försvunnen så ringde David, han hade gått en vända och letat efter henne, sen hade han gått hem för att se om hon var inne. Det var hon inte, men strax därpå kom hon in genom dörren, överlycklig över att träffa på David.

Baske jyckar, hålla på och skrynkla till hjärtat på mig sådär!!!!

Mera bilder!

Idag har valparna fått vara ute en sväng. Du hittar fler bilder på facebook:

Valpalbum

Hon är lätt att älska

Man KAN sova så här - det går alldeles utmärkt när man heter Tälma, förlåt, Molly(!) -  och är sötaste i hela världen <3

Kusinbesök

Lilla Tälma är tingad!

 Idag har jag haft besök av släkten. Eller, jag och jag... hundarna har haft besök av släkten ;)  Det är roligt, valparna får en fin träning inför framtiden när de möter snälla, lugna människor i trygg hemmamiljö. Själv får jag fika och prata lite, om det hinns med mellan valppussar och fotografering.

Det tuffar på i stort och smått här hemma. Tälma och Lovis har fått känna på snön och solskenet - de jublade inte av förtjusning direkt. Men då dagarna är varma och ljusa just nu kommer jag att låta dem lufta sig när tillfälle ges. Sol och Saga ska åxå få känna på den friska luften när tillfälle ges.

Alla fem valparna äter nu riktig mat två gånger om dagen, fast lilla Leo har ännu inte fattat grejen. Inte för att det är nån brådska, Zenia har mjölk så det räcker till och han är ju ändå bara tre veckor. Men vavvavalparna älskar maten, de blir alldeles galna när jag lockar dem till tallriken och sen äter de så de nästan trillar - underbara småttingarna.

Lovis letar fortfarande efter ett eget hem

Leo har myst med oss i TV-soffan en stund ikväll, han kommer att bli världens kelgris den killen :) De andra har sovit gott i sina bäddar, lite trötta efter dagens upplevelser. Själv ska jag krypa till kojs och hoppas på en lugn natt utan bus och pip från valparna! Sweet dreams!

Har jag sagt att de är underbara <3

En alldeles underbar omaka flock

Det är ingen vanlig flock jag har, tvärtom helt ovanlig :) Portisen Zenia med sin valp lilla, fast ändå största, Prins Leo. Chihuahuorna; mormor Myrna tillika mamma till Bråkiga kullens två primadonnor Tälma & Lovis. (Fast Tälma ska visst få heta Molly, det har en fågel viskat i mitt öra), dotter Bolla tillika mamma till Sköna kullens två små prinsessor Sol & Saga. Så får vi inte glömma pappa Zorro (till Bråkiga kullen) tillika morfar (till Bolla), som lite smått förvirrad försöker hitta en en lugn stund i allt valperi.

Bolla hon matar sina två prinsessor, men bara dem. Kommer nån annan valp i närheten av hennes juver så fräser hon ifrån. Hon tvättar sina egna sessor, men även Myrnas primadonnor och hon putsar sina valpar och Zenias Leo.

Myrna, hon matar och vårdar sina två primadonnor, hon tar sig även ann Bollas två sessor, med stor förtjusning ska tilläggas. Jag anar ett litet mor-dotter-drama, (ni vet, jag har minsann lite att lära min dotter!) Portisprinsen däremot, han får röra sig försiktigt i Myrnas närhet, annars fräser hon.

Zenia, min stora lurviga 20-kilos pälsboll - hon älskar ALLA valpar och hon matar ALLA valpar och hon tvättar ALLA valpar och piper nån valp så måste hon kolla vem och varför, vare sig det är en portis eller en chihuahua. Och ALLA valparna älskar Zenia! De tycker hon är spännande när hon kommer med leksaker, vilket hon ofta gör, de har lärt sig att parera när hennes svans kommer vilt viftande och när hon äntligen lägger sig ner, busar de med stor förtjusning i hennes päls.

Alla valparna får även smaka hennes mjölk. I synnerhet prinsessanSaga tycker att den är urgod och kommer springande så fort hennes små ben kan bära henne, när Zenia lägger sig för att ge prinsen mat. Där ligger de, sida vid sida, stor och liten och snuttar i godan ro. Leo väger idag 1800 gram, han är stor intill Saga, som idag har pressat sig upp till 393 gram, fem veckor gammal.

 När alla lekt sig trötta söker de sig till den mjuka bädden, Leo ännu på vingliga ben. Sen somnar de tillsammans i en härlig röra, stora som små.

Har jag sagt att de är underbara? <3

Färskfoder är grejen!

Klicka på bilden för större storlek

Mina hundar får färskfoder, Nordic special plus. När det nu var dax för valparna att få fast föda, fick de smaka detsamma. Jag ljummade köttet en aning och så spetsade jag med äggula - gissa om valparna åt :) Det är en fröjd att se dem äta så glatt. Ingen tvekan, inget trugande, inget spottande som det kunde vara när jag gav dem torrfoder. Det märks vad hundarna är gjorda för att äta :)

Lördag igen!

Valpar, valpar, överallt valpar. Eller åtminstone i halva köket :) Men i hela huvudet är de, de små grynen. Jag är som värsta hönsmamman, jag hör varje pip och varje gny, är jag inte redan i valplådan så kilar jag genast dit och kolla läget, ibland är jag där före de fyrbenta mammorna :)

Jag har botaniserat bland Myrnas uppfödares foton och hittat roliga bilder, så det bjuder jag på idag, som omväxling.

De två första bilderna är Myrna som valp, söt som socker redan då! Myrna kom till mig 2011, drygt tre år gammal, så det är kul att se bilder av henne som liten.

 Det här är Myrnas mamma Maya, hon heter Minimo Perro's Saulty's Maya i stamtavlan. En underbart go' och trevlig tik som jag haft förmånen att träffa flera gånger.

 Myrna med sin mamma Maya, på den tiden Myrna fortfarande var Stockholmdam. Ni måntro att hon fick en chock när hon klev av tåget i Karlstad, meterhöga drivor med snö och minus 17 grader, var inte riktigt hennes vardag :) Men hon vande sig snabbt. Vi satte på ett varmt täcke och sen sprang hon med Zorro i snön som hon aldrig gjort annat.

Myrna fick en kull valpar hemma hos Marianne, sin uppfödare, innan hon kom till mig. Det är fem stycken sötnosar som ni kan se :)

Förlåt!

 Jag vet - jag uppdaterar inte. Men jag har en underbar ursäkt :) Det finns valpar i huset!!

Jag är lite flitigare på Facebook än på bloggen just nu, så om du vill är du välkommen dit.

Du behöver inte ha eget konto utan kan följa länkarna här så kommer du direkt till två av mina hundalbum. Fler är på väg. Är du intresserad på allvar är du varmt välkommen med en vänförfrågan på Facebook. I annat fall finns ju telefon :)

Hundalbum
Bollas valpar

Så här stora har mina småttingar blivit nu. De är fulla i bus och upptäcker världen med fiskt mod, men i olika takt. Bollas valpar tar det lugnare än Myrnas. Men nyfikna är de - de kommer med viftande svans när jag ropar - snacka om bästa komplimangen för dagen <3

Tiden rusar iväg...

Vildnos Sällsynta Leo - en vecka gammal.

Trots att jag varit hemma hela veckan har jag inte tagit mig tid med bloggen. Här får ni en liten bildbomb och en snabb sammanfattning.

I måndagsmorse släppte jag ut hundarna i trädgården. Zenia började skälla och jag sprang ut för att tysta henne. På fötterna hade jag tofflor och ute är det snö - behöver jag säga mer?

Tälma & Lovis har börjat busa med varandra på vingliga ben.

Sköna Saga

Bråkiga Lovis

Gullunge!

Kärlek <3

Söt som socker!

Ett läkarbesök och några timmar senare kom jag hemhoppandes på kryckor. Ett ligament i knät fick sig en redig kyss och jag blev sjukskriven. Ja, sämre tidsfördriv kan man ju ha, än att vila benet vid valplådorna. Inget ont som inte har nåt gott med sig :)

Mamma var på ingående, hon skulle bo här till på torsdag för att hjälpa mig med valparna när jag jobbade. Nu fick hon stanna och hjälpa mig för att knät pajjat istället. Tänk vilken tur - både valpar och trevligt sällskap :)

Alla mina tre tikar bor i köket med sina valpar. Där bor även jag, på en madrass på golvet. Hönsmamma som jag är vill jag finnas till hands. Nu behövs jag inte längre på samma sätt som i början, Myrna och Bollas valpar är tre veckor, Zenias hanvalp en, så allt flyter på som det ska.

Det är en fröjd och en lycka när det får vara så och jag är evigt tacksam för att allt gått bra.

Zenia har vant sig vid att det bara blev en valp i lådan och mjölken har anpassat sig till efterfrågan. Det var arbetsamma dagar i början, då mjölken formligen sprutade från hennes juver och jag fick handmjölka ur det värsta för att lindra plågan, samtidigt som Zenia mycket tydligt visade att det kändes märkligt att bara ha en valp, det är ju liksom ingen kull.

Leo själv tycker nog att det är trist att inte ha nån att värma sig hos och han får ofta en fleecefilt över sig som tröst. Då knör han in sig och muttrar lite innan han somnar. Jag hade hoppats på att det skulle finnas några valpar därute som behövde en amma, för både Zenia och Leos skull, men nu blev det inte så. (Det var naturligtvis bra att ingen behövde det!)

I valplådan är det full fart. Tälma & Lovis busar och bråkar, idag kände Amanda tänder på en av dem :) Än är de vingliga i benen men de blir raskt stadigare.

Sol & Saga ligger lite efter, de är än så länge rätt vingliga och inte alls lika nyfikna på omvärlden som Tälma och Lovis. Det skiljer fyra dagar på dem, men i utveckingen skiljer det mer just nu.

Leo, han växer så det knakar, han passerar snart enkilosstrecket. Så går det när man är ensam om maten, han kommer se ut som en padda till slut ;)

Nu piper det i valplådan, tror jag kilar dit och snuttar lite.

Sol & Saga

Hur många ser du?

 Den övre bilden är Bollas - där kan man enkelt räkna till
?
Just det, tre små valpskelett. Tyvärr överlevde bara två av valparna.
Bolla valpade på dag 61 och röntgenbilden är tagen på dag 59. Valparnas skelett är väl mineraliserade och syns tydligt.

Den här bilden är Zenias. Hur många skelett finner du här?
Ett?

Ja, veterinären fann bara ett, möjligen kunde det gömma sig ett till bland de matfyllda tarmarna. Jag kan då inte se nåt, men jag hoppas intensivt att det ligger två små valpar i Zenias mage, så att de kan få kivas med varandra. Tror inte det blir riktigt rättvisande om portisvalpen ska kivas med chihuahuavalparna. Å andra sidan är de både äldre och fler så det kanske jämnar ut sig :)
Bilden är tagen samtidigt med Bollas, då var Zenia bara på dag  42, alltså väl tidigt för en röntgenbild egentligen.

 De två sista bilderna här är Myrnas bild från hennes förra kull. Bilden är tagen dagen innan valparna kom, dag 60. Hur många valpar kan du se?
:)
Jag kan avslöja att jag och tjejen som avläste plåtarna inte var överens. Sen kom veterinären, hon ökade antalet med en och jag var fortfarande inte överens. Jag ville ha det till sex stycken valpar i lilla Myrnas mage - och jag fick rätt :) Kan du hitta dem?

Valparna

 Vad mer kan jag säga...ok, jag plussar på med: de har fått ögon, de börjar bli rörliga, de är underbara och jag får inget gjort!

Lugna gatan!

 Hallå, vad händer där borta egentligen? Jag vill åxå vara med...

Halsen blev såååå lång på Myrna när Zenia fick ett ryck och började bädda i sin låda.

 Tyvärr blev bilden något suddig, men jag måste bara bjuda på den. Hon är ju söt som socker, den lilla hamstern Lovis!

 Jag berättade ju igår att Lovis öppnat sina ögon. Idag har hon kikat på oss med sina stora blå varje flera gånger. Detär så härligt när de får ögon, plötsligt får man kontakt!

Idag kunde jag se att Tälma börjar få små springor, imorgon kanske hon vågar öppna dem?

Bollas små dansmöss till valpar, de är så pluttiga i jämförelse med Myrnas takråttor :) De är lite mer frusna av sig och trivs bra under skrivbordet, nära elementet. Bolla gillar att bädda om i lådan, knöligt ska det vara och jag har fullt upp med att leta fram Sol och Saga när hon bäddat om och inte kan hitta dem i röran.

Bolla busar igen!

Idag lämnade Bolla valplådan och kom till köket, full i bus. Hon pussades med Zenia och bjöd in Zorro på lek. Helt klart behövde hon en paus från valplådetillvaron.

Mormor Myrna tittar till Bollas bäbis Saga. Myrna skulle mer än gärna ta hand om Bollas två valpar åxå, hon är väldigt mån om dem, oroar sig när de piper och tycker nog att Bolla kunde sköta saker på ett annat vis!

Det här vackra ansiktet hör till Myrnas valp Lovis. Hon sov så sött med tungan ute att vi var tvungna att föreviga det ;)

I övrigt är det lugnt här hemma. Zenia är väldigt kelen. Juvren är stora och magen inte stor alls, men det märks trots allt att det bor nån därinne. Nedräkningen har börjat!