onsdag 21 januari 2015

Utflykt

 Idag har Fiona och jag varit på utflykt. Först körde vi Amanda till stallet, sen åkte vi till stan. Socialträning på Mariebergsskogen stod på schemat. På Mariebergsskogen brukar det finnas många barn, men icke idag. Men när vi kom till Lillskogen där alla djur bor, då fann vi faktiskt några stycken, men de ville inte hälsa.

Så vi roade oss med att titta på Belgisk jättekanin, hästar, kossor, höns, ankor, getter och får. Grisarna var inomhus, så det blir en annan dag. Jättespännande hur som helst tyckte Fiona.

När vi hälsat klart på alla djuren åkte vi till Granngården, där det var rea. Jag hittade en ursöt groda, som jag gav Fiona med frågan om hon ville ha den. Gissa om hon ville. Hon släppte den bara för att ta en godis från kassörskan, sen bar hon ut den till bilen, stolt som en tupp!

Hon är rolig, den hunden!


lördag 10 januari 2015

Tiana har flyttat

Nu har hon påbörjat sin långa färd hem, till Tromsö, ca 170 mil härifrån. Tiana kallas numera för Cheeba och kommer att sköna dagar med familjen i Nordnorge. Lycka till!

Därmed har alla valpar flyttat, utom Fiona som ska bo kvar här hemma. Bloggen kommer att gå på sparlåga ett tag, anar jag. Måste pusta ut och ta nya tag :)

måndag 5 januari 2015

Projekt 365 dagar av tacksamhet är slut!

Livet är gott! ;)
För ett år sen startade jag projekt "365 dagar av tacksamhet" där min tanke var att varje dag ta ett foto och skriva några rader om vad det betydde för mig, en tacksamhet helt enkelt.

För det mesta gick det bra, men en del strul har ställt till det. Jag har haft problem med överföring mellan telefon och denna blogg, vilket har stört mig mycket. Ibland har fotona funnits på instagram och det har tagit dagar innan jag fått dem till bloggen. Ibland har de bara funnits i bloggen men inte instagram, osv osv. Men tacksamheten har nästan alltid funnits som ett foto i min telefon, varje dag, även om det dröjt innan det blivit inlägg av det.

Jag har varit nöjd med mig själv, att jag faktiskt påmint mig om att stanna till ett ögonblick och fundera över de gåvor som ges oss varje dag. Det är alltför lätt att bara springa på och falla in i offerfällan, bli en gnällspik som tycker att andra har det bättre och så glömmer man att uppskatta allt man faktiskt har!

Sen kom den Förtrollande valpkullen :) Då var det slut med bloggande om tacksamheter. Inte för att jag inte var tacksam, utan för att jag var tacksam mest varje dag och hela tiden för att jag ännu en gång fått uppleva det mirakel en valpkull är. Oron, glädjen, lyckan, den mjuka pälsen, den sträva tungan, nyöppnade ögon, vingliga steg, mjuka gommar, vassa tänder - det är magiskt!

Jag gick in i valpbubblan och där är jag kvar än. Ikväll sover två underbara tikar vid mina fötter, mjuka, lyhörda Tiana som inte flyttat än & så min ögonsten Fiona, som ska vara kvar här hemma. De övriga fem valparna har landat i sina nya hem och det funkar bra, enligt rapporterna som kommer då och då!

Så i oktober kom alltså bloggandet av sig. Tacksam har jag varit och bilder har jag tagit, men till bloggen kom de inte. Och det var ju inte det som var det viktiga, eller hur? Det viktiga var att påminna mig om allt jag har - och det har funkat. Jag är tacksam, varje dag, ofta och för mycket. Jag försöker ge uttryck för det så ofta jag kan, i olika situationer och troligen kan jag bli ännu bättre på det.

Jag är tacksam för alla fina kommentarer och tänkvärda ord jag fått under resans gång, det har gjort mig varm och lycklig. Uppenbarligen har jag även lyckats väcka till eftertanke hos några av er  mina kära följare och det glädjer mig massor.

Så nu knyter jag ihop säcken och avslutar mitt projekt, tacksamheterna däremot kommer nog att fortsätta poppa upp nu som då. Kram på dig, kom ihåg att du är viktig!

Belle har flyttat!

Idag flyttade vårt bruna yrväder till sin nya familj, i Stockholm. Rapporten berättar att resan gått bra och att hon kommit till ro :)

Hon saknas oss här hemma. Belle, eller Bella som hon heter numera, är lite av en clown och en stor charmör. Tiana och Fiona har varit lite låga efter att hon reste. Matte med, ska jag villigt erkänna, jag fällde en tår eller två, när hon for.

Det är alltid sorgligt när valparna flyttar trots att jag vet att de får en egen familj som älskar dem och har mycket mer tid och energi att ge dem än jag har! En uppfödares glädje och sorg, så är det!

Lycka till Max & Bella, jag kommer på besök nästa gång jag ska till kungliga huvudstaden ;)

torsdag 1 januari 2015

Ett hunderbart 2015 önskar jag dig!

Årets första dag präglas av gråväder, blöta hundar, en brinnande moské och trångsynta människor. Nu kan det bara bli bättre, ljusare, varmare och öppnare. Jag tänker dra mitt strå till stacken, jag tar kärleksfullt ställning för alla människors lika värde, rätt till kärlek och utbildning. Jag vill fortsätta tänka gott om människor och tro att elakheterna som kommer farande som vassa pilar, beror på att okunskap.

Jag lovar att fortsätta vara aktiv i föreningslivet, framför allt rasklubben för portugisisk vattenhund, där jag har mitt hjärta. Jag ska fortsätta bemöta okunskap med kunskap och hat med kärlek. Jag väljer att låta styrelsen jobba enligt stadgarna och tror i varje stund att de gör sitt bästa. Jag respekterar att jag inte kan få omedelbar information om allt som händer, för jag förstår att en demokratisk process måste få ta tid.

Jag respekterar att förtroendevalda styrelse- och kommittémedlemmar är vanliga människor av kött och blod, att de har ett liv utanför rasklubben och att de, precis som du & jag, blir ledsna och sårade när de hängs ut på nätet eller baktalas på andra vis.Jag ska påminna mig om att de som gapar mest, oftast inte är medlemmar i rasklubben och därför vet mycket lite om det demokratiska förfarandet som ligger till grund för olika beslut.

Jag lovar att ifrågasätta varje rykte  jag hör & varje status på facebook som talar illa om andra eller som utger sig för att komma med sanningen, för jag vet att "sanning" betyder olika saker för olika personer och många gånger ligger den väldigt långt från verkligheten!

Låt oss tillsammans gå in i ett (h)underbart 2015, där vi alla har en självklar plats och vi aktivt tar avstånd från näthat och smutskastning av andra människor. Jag önskar oss ljus & lycka på vår färd, varma kramar, många skratt och oändliga möjligheter till personlig utveckling. 

2015 - nu kör vi!