torsdag 31 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Stilla hjärna, stilla.

Dag 208.

Har haft en stilla dag på jobbet. Tacksam för det, för emellanåt snurrar tankarna för fort & jag hinner inte riktigt med. Är så innerligt trött på att alla man behöver prata med är på semester, även om jag inte missunnar en endaste en att njuta av den fantastiska sommar vi har.

Tar tillfället i akt att andas, tänka och framför allt - känna!

onsdag 30 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Finfint resesällskap

Dag 207.

Tack för
sällskapet, Bim, det gjorde resvägen så ofantligt mycket trevligare!

tisdag 29 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Målarhjälp

Dag 206.

Körs i jöss, jag lurade ut en av sönerna till stugan och lyckades stoppa en penel i näven på honom. Undrens tid är inte förbi!

Jag är glad och tacksam för hjälpen, utan sura miner.

måndag 28 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Hjälp i nöden!

Dag 205.

När nöden är som störst är hjälpen som närmast. 

Jenny dök upp som en räddande ängel i fredag och tog sig an Zenia, när skadade Myrna behövde lugn och ro ett par dagar. Idag kom Zenia hem igen och hon har haft det så bra tillsammans med Jenny och hennes portis Bonnie.

Tack snälla, snälla Jenny!

söndag 27 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Skönheten

Dag 204.

Skönheten sitter i betraktarens öga! Tänk en stund på den. Vad väljer du att se, vilket fokus har du?

Idag började det regna när jag och min brukare var ute. Ett häftigt  åskregn drog förbi, medan vi handlade, sen lugnade det sig något. Iklädd en tunn sommarkjol, gympaskor och regnjacka strosade vi hemåt i regnet. De här vackra blommorna fångade min blick och jag håvade fram kameran i regnet.

Jag valde att fokusera på det sköna och inte skynda hem för att det var blött och blåsigt. Det blev en härlig promenad!

lördag 26 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Berså

Dag 203.

Här sitter jag i min syrenberså och njuter av skuggan. Du ser väl bersån? Jodå, titta riktigt noga så ser du några små syrenplantor :) Men i min fantasi har de redan växt sig stora och fina. Skuggan får jag än så länge av husvagnen. Tur är väl det, ibland behöver jag vila från den 30-gradiga värmen. Men jag klagar INTE!!!! Det är ljuuuuuuvligt!

Tack för små syrenplantor som växte i fyllmassorna vi fick!

fredag 25 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Lycklig, lycklig, lycklig!

Dag 202.

Solvarm, nybadad, fräknig, mjuk i själen av all värme som omsluter mig, på alla plan. Jag rör mig på lätta fötter och med glädje i sinnet! Attans va bra jag mår!

torsdag 24 juli 2014

Myrna har ont!

Nu är Myrna inkvarterad på kontoret, med hundbur, mjuka bädden, ulliga filten, vatten & kisselåda. Hoppas hon får sova inatt. Smärtlindringen har gjort henne lite rusig så det borde bli bra!

Idag har jag alltså, efter alla år med stor och liten hund tillsammans, haft den första allvarligare olyckan. Zenia hoppade över vår grind i stugan, orkade inte vänta på att gästerna skulle komma in, sen hoppade hon lika snabbt in igen och då landade hon med ett framben på Myrnas bakben. 

Myrna skrek och blev trebent, med benet draget högt upp under magen. Jag hade is i magen, avvaktade lite innan jag undersökte henne. Men visst hade hon ont på riktigt, det märktes. Ringde Solstadens veterinärklinik, som tyckte vi kunde komma in imorgonbitti, fredag, eftersom hon trots allt kunde räta ut benet. Mmm, jag var inte övertygad, men vet åxå att många gånger gör smärtchocken, eller daltandet med dem efter skadan, att hundarna verkar mer skadade än de är. 

Men efter nån timme så insåg jag att det inte var hållbart, Myrna var sig inte lik alls. Packade in hundarna i bilen, körde hem de andra till Forshaga och vände mot Karlstad. Två till tre timmars väntetid på Solstaden, sa receptionisten. Då ringde jag Mjönäs, Munkfors, som jag hört gott om. (Djursjukhuset på Färjestad är inget alternativ just nu, Zorros död där ligger alltför färskt i minne.)

På  Mjönäs djurklinik tog de emot på en gång. Myrna fick direkt smärtlindring och undersöktes sen. En röntgen visade att inget är brutet och att det inte finns sprickor i nåt ben. Smärtorna kommer sig av att skelett, senor, muskler och ligament i benet & tassen är tillklämda, alternativt uttöjda beroende på hur smällen tog. Tur i oturen!

Nu är jag toktrött. Jobbdygn väntar, med start 8.30. Över & ut, tvärslut!


365 dagar av tacksamhet: Bra start på dagen

Dag 201.

Att starta dagen med att sluta jobba - vilken vardagslyx! Jag stortrivs på mitt sommarvikariat inom psykiatrin, som personlig assistent. Jag jobbar dygn, börjar halv nio på morgonen och slutar kvart i nio morgonen därpå och det passar mig utmärkt. Kul upptäckt, så här på fyrtiåttonde året :)

Idag är jag tacksam för att just jag blev erbjuden just det här jobbet och att jag vågade hoppa på, fast det var okänd mark!

onsdag 23 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Stugan

Dag 200.

Jag är så tacksam att vi har vår stuga, vår lilla badhytt vid Södra Hyn. Idag när jag kom dit möttes jag av den här synen. Nu kan man ana att det ska bli ett hus - spännande! Henrik sliter, med hjälp av P, i värmen och det går framåt. Snart ska vi börja måla ytterpanelen, då kommer jag in i bilden ;)

tisdag 22 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Utekök

Dag 199.

Fantastiska dagar. Solen steker oss matta, antar att jag kunnat steka äggen på bilden intill direkt på bänken om jag nu inte haft trangiaköket.

Vi har ett utekök, diskbänken från vårt gamla kök. Där har jag fixat i ordning en dunk med färskvatten från bästa grannen & en hink med sjövatten, för disk. Där finns skärbräda och diskställ, och allt man kan behöva för att fixa sig lite mat.

Så perfekt!

måndag 21 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Lycka är en ledig dag.

Dag 198.

Midnatt. Jag sitter i förtältet och myser i skenet från solcellslampan, efter ett uppfriskande nattdopp i det, ännu, varma vattnet. En och annan mygga har smitit in men det gör inte så mycket. Hundarna har fundersamt ätit kvällsmat ute i det fria och nu lika fundersamt lagt sig till ro i hundbädden. 

Jag har haft en fantastisk dag, en sån som kommer att värma mig under många kyliga höstkvällar. Lugn morgon hemma på Hagagatan, där jag fick ett och annat gjort. Sen packade jag in mig och hundarna och for till stugan, där Henrik redan var och snickrade.

Solsken, värme, mockla runt i eget tempo, bada när andan faller på. Krattade våra stigar fria från kottar, det blir så skönt att gå barfota då. Vattnade min syrenhäck, ja än är det är inte så mycket till häck just, men det kanske blir så småningom och sen vattnade jag vid Zorros grav. Det känns så gott i hjärtat, mitt i den stora sorgen, att han ligger här hos oss, på hans älsklingsställe på jorden. Jag känner hans närhet, hur han ligger hos de andra hundarna vid mina fötter.

Älskade lilla Zorro, jag saknar dig så. Myrna saknar dig med, hon är alldeles vilsen utan sin kärlek vid sin sida.

Vid halvsextiden åkte jag hem och hämta pojkarna för att vi skulle grilla tillsammans. Det blev en mysig kväll, vid en varm och stilla sjö, knappt en bris! Myggorna kom inte förrän vid tio. Då körde Henrik hem pojkarna & jag tog hundarna på en skogspromenad. Skogen var varm & dunkel, hundarna kände inte riktigt igen sig och hörde mystiska ljud överallt. Hade det kommit nåt djur hade väl alla fyra vänt och sprungit hem. I bästa fall hade de stannat kvar men tagit skydd bakom mig - knasbollarna! 

Som sagt, en helt fantastisk dag, ljuvlig för själen, som annars har det lite bråkigt just nu, inför hösten, med alla dess beslut. Nu ska jag ta med mig hundarna och den goa känslan och smyga in i husvagnen, till Henrik som redan lagt sig.  

Tack!

söndag 20 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Sommar

Dag 197.

Vi alla njuter! Tack för den här underbara, underbara sommaren <3

fredag 18 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Ängan

Kung Tore den store

Dag 195.

Ännu en helt fantastisk sommarkväll. Kanske årets finaste. Svag, svag vind, stilla luft som bar värme och frid. Inget åsktryck, ingen fuktighet & INGA MYGG. Vi har suttit ute och njutit tills klockan blev 9, då kom första myggan och solen försvann, så det blev lite kyligt. Eftersom kung Tore den store var lättklädd fann vi för bäst att flytta in.

En titt in
Ängan är mitt absoluta favoritställe på jorden - jag skulle kunna flytta dit och sen dö lycklig! Jag älskar friden, utsikten, huset! Det känns gott i hjärtat att vara där och det sticker av sorg varje gång jag reser därifrån.

Vi var ofta där förr, när barnen var små. På senare år blev det allt mindre, men vi kan alltid åka dit och hälsa på, vare sig det är nån hemma eller inte. Det är vardagslycka det!

Tack för ikväll, svärmor, svägerska, svåger & busbarn, det var en härlig kväll!

Utsikt som inte alls gör sig lika bra på bild

torsdag 17 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Ståpäls

Dag 194.

Lars Winnerbäck på tältturné med Weeping Willows. Sommarkväll, solsken, myggfritt. Mysa på gräsmattan med älsklingen medan WW spelar, sen trängas i tältet för att skymta guden med gitarr! Ståpäls, ståpäls, ståpäls!

Min inre tonåring är totalt och obotligt förälskad i denna man med sin härliga röst, sina förtrollande sångtexter och sin magiska gitarr. Me happyyyyyyyyyyy!

Att sen avsluta kvällen genom att sakta vandra genom sommarnatten, hand i hand med mannen i mitt liv - det är lycka det!

onsdag 16 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Vanlighet

Dag 193.

Så kom vardagen igen, dax att jobba dygn. Så skönt att få vakna i min egen säng i morse, intill mannen jag älskar. Men nu ska jag somna i den gnirkande järnsängen på jobbet, det är inte riktigt samma sak. 

Fast vardag är fint det med, det behövs för att sätta saker i perspektiv.

Tack för att jag har ett jobb att gå till och till på köpet ett jobb där jag, som idag, får vara ute och njuta av solen emellanåt :)

tisdag 15 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Potter

Dag 192.

Så häftigt att få se originalkostymer och -rekvisita från filmerna. En fin utställning som rekommenderas alla Harry Potterfans.

Sorteringshatten testades, den placerade Viktor i Ravenclaw. Vi beundrade alla vackra, detaljrika kläder, tittade på trollstavar, osynlighetsmanteln och marodörskartan. Vi drog upp mandragonor (oj vad de skrek!) och så kastade vi dunkare och förundrades över arbetet som lagts ner på att få Vingfåle att se så oerhört levande ut.

Vi gick genom Stora salen och beundrade de flygande ljusen, de vackra festkläderna och de skickligt formade godsakerna, vi passerade Hagrids stuga och passade på att provsitta hans stora stol & i den förbjudna skogen rös vi vid åsynen av Aragog.

Sist kom shopen. Där kunde man gå loss på tröjor, halsdukar, pennor, trollspön osv. Dyrt men kul. Bertie Botts bönor i alla smaker inköptes av ungdomarna. Tvål var ingen favoritsmak ;)

Vi gick in klockan tio, hade förhandsbokat biljetter, och vi kom ut igen strax före ett. Fullt så lång tid kanske inte vanliga besökare tar på sig, men är man lite nörd själv och har med sig ytterligare och än värre filmnördar, ja då tar det så här lång tid.

Utplacerat i Norrköping finns även hästen som Ron satt på i schackspelet och den flygande bilen, därför åkte vi såklart och kollade på dessa föremål åxå. Det finns även en tipspromenad utplacerad, den hann vi dock inte med.

En härlig upplevelse, tack för det!

onsdag 9 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Finbesök

 Dag 186.

Idag har vi haft finbesök. En "valp" från min första kull kom på visit, nämligen Zabel (Vildnos Räjsiga Zabel). Det var jättelängesen jag träffade henne så det var kul. Hon och Zenia passade på att bada i Hyn.

Tack för besöket!

tisdag 8 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Ser ljuset

Dag 185.

Vilar mig i form i soffan med sällskap av hundarna. Zenia har gett upp och ligger på golvet, det är för varmt för henne. Känner mig piggare idag.

Fick tyvärr ögonmigrän med vidhängande huvudvärk på eftermiddagen, så jag kände mig inte så stursk, men nu frampå kvällen kan jag njuta av att förkylningen släppt sitt grepp om mig.

Tack för det!

måndag 7 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Soffläge

Dag 184.

Fortfarande sjuk. Feber, huvudvärk och orkar bara ligga på soffan. Hundarna myser, de kivas om vem som ska få ligga närmst mig, men kommer snabbt på att det inte är så stor idé att lägga sig alltför väl tillrätta eftersom jag inte orkar ligga still så länge. Det är ömsom varmt, ömsom kallt och däremellan är jag gnällig ;)

Idag är jag tacksam för att jag har mina goa hundar till tröst när jag feberdeppar i soffan!

söndag 6 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Sjuk med vackra örhängen

Dag 183.

Jag trodde att jag drabbats av ett akut allergianfall igår när jag var på mc-turen, men ack så fel jag hade. Det var en akut sommarförkylning som ramlade över mig.

Så nu ligger jag här på soffan, med alla hundar omkring mig och bara är sjuuuuk.

Vilken tur då att jag fick de här vackra örhängena av Amanda, så jag har nåt att glädjas över. Behöver jag påminna om att jag älskar delfiner, i alla former <3

lördag 5 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Alma Löv och mc

Dag 182.

Vilken dag :)

Först ner på Forshaga marknad med Viggo, värmeslag men mysigt. Sen hem och svida om inför mc-turen med Maria, hon hade nämligen lurat med mig till Alma Löv museum, nåt jag inte hade en aaaaaaning om vad det var för nåt. Nu vet jag....

Jag säger inte mer än - åk dit ;)

Vi hann även med ett besök på Mormors glasscafé i Lysvik och så beundrade vi Marja i Myroms fantastiska väggmålning i Sunne innan vi for hemåt!

Tack för en härlig dag, Maria!



fredag 4 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: PIP 2014

Dag 181.

PiP med Amanda, som jag plockat upp på järnvägsstationen, nyhemkommen med tåg från Eskilstuna.

Ljum sommarkväll, inga mygg, inget regn, mycket folk <3

torsdag 3 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Naturens skafferi

Dag 180.

Smultron, blåbär, grädde och lite överbliven chokladsås från igår är resultatet av min vilda kamp mot myggorna i skogen. Livet är en fest!

onsdag 2 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Vänskap

Dag 179.

Ikväll har jag haft fantastiskt roligt. Ätit gott och för mycket, pratat allvar & tokskrattat, tillsammans med de två godingarna på bilden!

Tack för ikväll!

tisdag 1 juli 2014

365 dagar av tacksamhet: Saker jag inte visste att jag saknar

Dag 178.

En bromsfälla!!!

Kul idé. Fast jag behöver en myggfälla, om jag får önska. Kanske funkar bromsfällan på mygg åxå?

Visst är det konstigt att man kan behöva saker man inte visste fanns tills för fem minuter sen?

Är det ett mänskligt drag, att ständigt vilja ha det man inte har, att ständigt vilja ha mer?

Idag funderar jag en stund över girighet och tacksamhet, det borde fler göra!