fredag 31 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Naglar & lack

Dag 299.

Lagom till vår 20-årsjubileumsfest gjorde jag naglar. Fint ska det vara ;)

Nu har de äntligen trillat av (med lite hjälp!) och under har mina egna naglar växt till sig. Nu lackar jag dem intensivt, filar minsta ojämnhet och för en intensiv kamp mot min livslånga vana att bita av dem så fort de växt minsta micrometer. Än så länge är de kvar, även om det är svårt.

Kan det vara så att jag snart kan räkna mig till skaran obitande nagelbitare? Att jag vid 48 ärs ålder fattat galoppen? Ja, den som lever får se, men idag är jag tacksam för en flaska stärkande topplack & löjligt små, men ändå, vita kanter, på förut sönderbitna fingertoppar!

Vingelvalpar och tingelsvansar!

Nu börjas det - små valpar som vinglar runt och välter i valplådan. Nackar som sträcks och ett ben i varje hörn, som inte alltid samarbetar, nä, inte ett enda dugg faktiskt och vips ramlar valpen omkull. Å hur den ramlar -  från ett sorts halvsittande (eller med lite välvilja hos betraktaren - halvstående) till platt fall med överhalning. Tänk dig "Turning Torso" i Malmö i fritt fall, så närmar du dig :)

Och ljuden! Det knorras, morras och pips och SKÄLLS från lådan. Jodå, jag lovar. Så små de är, så nog kan de mopsa sig. Jag vet inte på vem eller varför, men de anar väl att de där syskonen de har snart ska sättas på plats :)

Det absolut sötaste just nu är i alla fall de tinglande svansarna, som du kan se på bilden. När mjölken rinner till och alla valparna börjar klucka så där gött då börjar alla svansar tingla, de liksom står i båge och darrar lite grann. Jag ska försöka fånga det på film vid tillfälle, ihop med det goa kluckandet <3

Nu tar vi gonatt!


torsdag 30 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Mums filibabba

Dag 298.

Precis så här enkelt är det att känna tacksamhet:

Lägg djupfryst broccoli i en gryta med vatten, låt koka tills broccolin är lagom mjuk. Slå av vattnet. Hyvla några skivor smör över den ångande broccolin

- ät och njut!

Varva ner!

Valpar är bra för blodtrycket. Ge dig själv 3,5 minuter i valplådan och varva ner med hjälp av godingarna ;) Följ bara länken så kommer du till ett videoklipp med valparna!

Vilande valpar

Godnatt!

Nu tar vi natta, valparna och jag.

Inatt ska jag förflytta mig några meter från valplådan, till min säng. Det ska bli alldeles fantastiskt ljuvligt att få sova i min riktiga säng, på min minnesskumsmadrass igen, istället för den hårda skumgummimadrassen jag har sovit på, på golvet, 30 cm från valplådan.

Nu har Zelda fått ordning på det här med matandet och att man inte ska använda valpar som kudde ;) så nu vågar jag flytta. Men jag vet, jag kommer sova med ett öra på helspänn, så som jag gör när det finns valpar!

onsdag 29 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Döden, döden & livet

Dag 297.

Idag var det begravning. Bonusmorfar Åke fick en fin ceremoni i kyrkan, med efterföljande kaffe i Mikaeligården. Tungt, men vackert, på en strålande brittsommardag i slutet av oktober!

Det är en del sjukdom och död omkring oss just nu, då blir man än mer ödmjuk för livet. Ingen stund är för liten för att njutas, varje solstråle är värd att fångas. Viktiga samtal kommer lätt och djupa saker berörs.

Samtidigt fylls livet på av glada barnskratt, nya småttingar föds in i släkten och i vänskapskretsen och så rullar livet på.

Livet och döden, hand i hand och jag är tacksam för det ena som lindrar det andra och det andra som minner om det första <3


Bildbomb!

Blandad kompott från valplådan!





Mat är mums!

tisdag 28 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Uppåtgående kurva

Dag 296.

Viktkurvorna för valparna stiger brant, Zelda har fått fart på mjölkproduktionen och ingen valp behöver vara hungrig.

Valparna äter, sover och övar sig på att krypa, gå och skälla. Det är fullt ös i valplådan, för det är jag tacksam idag!

måndag 27 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Viktigheter

Dag 295.

Jobbdygn igen och jag får många tillfällen att fundera över vad som är viktigt här i livet.

Vad är ett värdigt liv? Vem bestämmer det? Varför tycker jag som jag tycker och varför reagerar jag så starkt på vissa saker medan jag rycker på axlarna åt annat? Hur kan det komma sig att jag andra dagar reagerar precis tvärtom?

Jag tror att det är viktigt att fundera över de här sakerna, jag tror åxå att i dagens uppskruvade tempo är det väldigt många som, liksom jag, glömmer bort att ta sig den tiden. På sjukhuset finns ett meditationsrum, det är oftast tomt när jag går förbi. Det händer att jag slinker in där för att ge mig tiden :)

När gav du dig tid att fundera på vad som är viktigt OCH vem som bestämmer vad som är viktigt för dig?  ;)

Idag är jag tacksam för stunder av stillhet, då funderingar på viktigheter kan få ta plats.

söndag 26 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Ananas = kärlek

Dag 294.


Ikväll ville jag ha pizza till middag så Mannen fick i uppdrag att handla saker att ha på. Det brukar bli skinka, korv och nån rolig ost. 

När han kom hem hade han köpt ananasskivor till mig - det är kärlek det <3  Jag ääääälskar ananas på pizza. Botten var för övrigt gjord på det i mitt tycke bästa LCHF-receptet, som även funkar som smörgås. Jag gillar det skarpt!

Dagens tacksamhet: En burk ananas från Mannen!

P.S Receptet kommer här:

Deg
4 ägg
0,75 dl vispgrädde
1 msk fiberhusk
0,5 dl mandelmjöl
2 msk kokosnötmjöl
2 msk bakprotein
1 tsk bakpulver
Lite salt
100 g riven västerbottensost/annan ost du gillar

Vispa ihop ägg och grädde. Blanda de torra ingredienserna i en skål och vispa sedan ner. Rör till sist ner osten. Låt stå ca 5 minuter. Fördela degen på en plåt.

Grädda i ugn ca 15 minuter i 175 g.

Lägg på din fyllning och grädda sedan i 225 grader i ca 15 minuter, något kortare om du har tunn fyllning annars blir bottnen torr.

Receptet är taget från sidan http://56kilo.se/pepperoni-pizza-lchf/ där du även finner massor av annat gott!

lördag 25 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Att snubbla över en skatt!

Det är inte bara 
att ge sig iväg. 
Att stå och stampa 
har också sin tid.
Dag 293.


När man minst anar det så snubblar man över en skatt. Jag letade egentligen efter en helt annan sak på nätet, när jag fann dessa "Dagdroppar". Små korta, härliga betraktelser som gjorde mig så glad.

Nånstans i mig slog de an en ton och den vibrerar än. :)

Så häftigt att det därute finns en själ jag aldrig träffat som klingar i takt med mig, sånt ger hopp om framtiden!


Läs fler Dagdroppar på

Universitetskyrkan Karlstad: Dagdroppe

fredag 24 oktober 2014

Godnatt från valplådan

 Valparna äter & mår bra. Zelda börjar få kläm på hur man är en bra valpmorsa & vavvorna är ytterligt nyfikna på vad det är som piper i lådan.

Mer bilder finner du på min kennelsida på Facebook Vildnos i albumet Zelda & Zimbas valpar.


365 dagar av tacksamhet: Choklad gör mig glad

Dag 292.

Jag gav bort älgkött till en kompis, ja sånt som var menat åt hundarna alltså. Men mina fisförnäma voffsingar behagade inte nedlåta sig till sån mat, så jag skänkte vidare det.

Och tänk, jag fick mig en gåva tillbaks :) Och ni som känner mig vet ju att choklad gör mig glad, ju mörkare desto bättre!

Hittills har jag bara nallat av den med chilismak och jag säger bara WOW! Såååååå god!

Ta en tur till Mimulus, där sälj det mycket gott och så kör de roliga & spännande shower för hela familjen.

Tack Jana, du visste precis vad jag behövde idag :)

torsdag 23 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Livlinor

Dag 291.

När det föds valpar måste man ha livlinor. Personer som är beredda att rycka in och finnas till hands. Jag är lyckligt lottad och har flera stycken omkring mig.

Henrik såklart, som sköter markservicen, på säkert avstånd från allt vad valpfödande heter.

Helene, valpköpare och vän, det är hennes Molly min fina mamma håller i på bilden förresten. Helene hjälpte mig förra året när det föddes chihuahuavalpar, nu hade hon jour men behövde aldrig rycka in. Däremot har Bolla fått semester hos henne några dagar nu.

Amanda, som får rycka in när hon väl är hemma från Eskilstuna. Och det är hon snart :)

Jenny, min kennelpraktikant som varit med på denna parning från start, sällskapat, ställt frågor, hundvaktat och nu valpmorskat, för att så småningom sitta vid valplådan och ha koll när jag jobbar.

Sist men inte minst, min mamma, som varit valpmorska och sen världens bästa valplådevakt när jag måste gå på dygnspass ett par timmar efter sista valpen var född.<3

<3 <3 <3 Ett stort och innerligt TACK till er alla - ni är ovärderliga <3 <3 <3


onsdag 22 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Livets mirakel

Dag 290.

Idag känner jag stor tacksamhet över att allt gick bra, med tik och valpar. Det är ingen självklarhet!

Välkommen underverk!

I natt kom valparna - sju små underverk!

Ettan, Mr Krull hade vissa funderingar kring det här med att födas, var det verkligen en bra grej? Han tvekade in i det sista, så till den milda grad att han tog spjärn med baktassarna och helt enkelt vägrade komma ut. Jag fick lirka lite med honom för att övertyga honom om att världen utanför är helt OK, annorlunda visserligen, men OK. Först när jag berättade om Henriks kockkunskaper, förföriska dofter och varma kelsjuka famnar som bara längtar efter att få killa bakom örat och klappa magen vågade han ta språnget. När Ettan inte längre blockerade porten kom Tvåan snabbt efter. Sen blev det paus en stund innan Trean och Fyran kom i tät följd.

Paus och evig väntan, medan Zelda pysslade om de små och försökte klura ut vad det var frågan om. Vad ville dessa varelser med sitt pipande, varför skulle de hela tiden krypa intill henne och försöka hitta en spene och varför kändes det så konstigt i kroppen, som om att hon på nåt vis borde göra nåt med dem, ta hand om dem, pussa dem, tvätta dem eller ja liksom bara finnas där? Skumt verkade Zelda tycka. Samtidigt var det nya valpar på väg, vilket såklart störde omhändertagandet av de redan anlända. Vi som valpmorskade fick vara med och flytta dem till säker plats när det var dax att krysta fram nya syskon, för att snabbt lägga till dem igen efteråt, innan Zelda hann drabbas av onda tankar om valpnappning och andra hemskheter.

Så kom Femman och Sexan och ungefär där tog orken slut - för oss valpmorskor alltså :) Mamma tog över vakten i valplådan medan jag körde hem Jenny (min kennelpraktikant som följt Zelda sedan parningen) och när jag kom hem körde jag mamma i säng medan jag själv väntade.... och väntade... och väntade lite till. Precis när jag bestämt mig för att faktiskt tvinga upp Zelda för att röra lite på sig för att få fart på valpningen igen (jag visste ju att det fanns minst en valp kvar, dels genom röntgen, men åxå för att jag kände den sparka när jag palperade magen på Zenia efter att Sexan kom) då bestämde hon själv att det var dax att kissa. Ut i trädgården i regniga beckmörkret, med en handduk redo i ena handen, utifall att det skulle komma en valp och ficklampan i andra handen, just för att kunna se utifall att ovan nämnda valp skulle anlända. 

Valparna i lådan hade jag gömt under en filt, så de hade det varmt och göttigt och var alldeles tysta när vi kom in. Zelda nöjde sig med en snabb snos på dem, sen ställde hon sig mitt på köksgolvet och krystade fram den sista valpen, ännu en svart tik. Efter det blev det lugn i valphagen. Eller ja... lugnare i vart fall. Nu var det ju ett evigt bestyr med att begripa vad de ville de där små <3

Men efter en stund, när även Sjuan hittat en spene och fått kläm på det hela så lägrade sig lugnet och Zelda sov en stund tillsammans med sina små. Själv gjorde jag mig redo för ett arbetspass och lämnade över valpvaktandet och snosandet till min mamma. Liiiite avundsjuk jovisst! 

Under dagen har jag fått rapporter om att Zelda sköter sig bra, hon får kloka råd av min mamma angående skötseln av de små, tex så ska man inte ligga på dem och att man måste tvätta dem i rumpan med jämna mellanrum, sånt som en nybliven mamma kansle inte alltid finner för självklart, men en erfaren mormor vet. Valparna puppar, bajsar och sover. Dessutom slåss de om de bästa spenarna - såklart!

Fördelningen då? Jo, Mr Krull är ju kille som sagt, svart & krullig i hårlaget, alla andra är mer eller mindre vågiga. Han kom på tolvslaget, strax efter, 00.16, kom Ms Tvåan, svart med vita tecken, vilket alla hade, mer eller mindre. Ms Trean föddes 01.30 och följdes två minuter senare av syrran Ms Fyran. Sen blev det två två timmars paus innan Ms Femman föddes kl 03.30, brun till färgen. Hon puttades snabbt ur vägen av Mr Sexan, sex minuter senare. Sen som sagt väntade vi evighetslänge på Ms Sjuan, ännu en svart skönhet, som behagade komma  kl. 6.01. 7 valpar, 5 tikar, alla vågiga, varav fyra svarta och en brun & 2 hanar, båda svarta men en krullig :) 

Kram på er, nu tar vi natta! Mamma hälsar från valplådan att allt är lugnt och att hon är trött nu. Jag förstår henne. Jag ska jobba klart mitt dygn, sen ska jag "befria" henne, så hon får dejta kudden i lugn och ro.

P.S. Mamma, du är bäst! Tack för hjälpen!



Zimba & Zeldas valpar är här!

Välkomna till jorden <3

Mamma  Zelda & alla valparna mår bra.
Mer info kommer.

tisdag 21 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Att testa sin dröm

Dag 289.

Bär du på en en dröm? Ja, visst gör du det, precis som jag. Jag har några på lager, en del galnare än andra, en del vettigare. Några vet jag att de kommer förbli drömmar, jag gillar att ha det så. Men andra flyter upp till ytan nu och då, får frisk luft och tar ny fart.

Just nu är det en dröm som dammats av och luftas, för att se om den klarar testet - dröm eller verklighet. Och med mig på resan har jag världens bästa man & make.

För det är jag tacksam idag!

Visst är det spännande? :)

måndag 20 oktober 2014

Zeldas dag

Mat är det viktigaste i världen och klockan är matdags för eeeeeevigheter sen. Eller??

För övrigt har hon bäddat flera gånger idag och har en del perioder med flåsande :)
Damen åkte på ett oplanerat bad, då hon blev lerig på skogspromenaden. Det var skönt att komma ur badkaret och få torka sig. Kolla in den goa valpmagen!
Här är det portisräjs, högdräktig eller inte!!! Tempot är dock något lugnare än vanligt, som det anstår en blivande mamma ;)

365 dagar av tacksamhet: Brittsommar

Dag 288.

Det är ännu en alldeles ljuvligt varm och fin dag ute. Topptemperatur på 13-14 grader, helt ljuvligt. Hittade både maskros, blåbär och nyutslagen lupin på promenaden.

Livet är underbart - tack!

söndag 19 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Sällskap

Dag 287.

Hittade massor av trattisar när jag tog en sväng i skogen med hundarna. De hade gömt sig riktigt ordentligt, jag såg dem inte förrän jag stod mitt i flocken. Ja, för visst är det så att trattkantareller växer i flock ;)

När jag kom hem rensade jag... och rensade... och sen rensade jag lite till. Då är det skönt med sällskap. På ena sidan ligger tre nöjda vavvor under en skön, varm filt och på andra sidan ligger Zelda med nosen på bordet och suktar efter kel. Eller är det svampen hon vill åt?

Idag är jag tacksam för sällskapet, både i skogen och vid köksbordet.

Zelda provbäddar inför valpningen!

Valplådan står framme och Zelda testar ofta att bädda i den. Det roliga med damen är att hon måste prata samtidigt som hon gör det - varje gång. Ska bli spännande att se om hon gör det när hon ska valpa åxå!

lördag 18 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Ansiktsmålning

Dag 286.

I går kväll kom yngsta sonen och deklarerade att han ville på hockeyn idag. Jag tog en rövare och kollade om det fanns biljetter kvar till "Blå rummet", det gör ju sällan det med så kort varsel. Men gissa vad, vi hade tur och fick biljetter. Dessutom fick jag frågan om jag kunde tänka mig att göra ansiktsmålning på små FBK-supportrar som kom på familjedagen. Det var alltså stor familjedag på Färjestad!!

Sagt och gjort, måla FBK:s färger borde tom jag klara av, djur och annat hade jag tackat blankt nej till av hänsyn till barnens (för att inte tala om föräldrarnas) mentala hälsa!

Så medan Viggo med kompis  fördrev tiden i väntan på att matchen skulle starta målade jag flaggor och textade FBK i ansiktet på små godingar. Riktigt roligt!!

Vi drog säkert in ett par tusen till stiftelsen Blå rummet, med vårt målande, jag och den andra kvinnan som hjälpte till (båda inhoppade med typ 15 timmars varsel pga andras sjukdom) barnen var glada & nöjda & vi hade kul.

Dagens tacksamhet - att jag gjorde det!

fredag 17 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Hundmormor & hundmorfar

Dag 285.

Idag kom mamma & pappa på besök. Med sig hade de såklart Moltass, så det blev en liten släktträff, han är ju son till Myrna, brorsa till Bolla och morbror till Saga :)

Alla hundarna ville vara med på bild, alla ville gosa. Även Zelda - efter en liten stund ;)

Tur för mig att jag har världens bästa (hundmor)mor & (hundmor)far!!

torsdag 16 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Läs den

Dag 284.

Den är irriterande intensiv, tokig, galen, sanningssägande, hysterisk, fantastisk, smärtsam, fantasifull, enerverande och helt enkelt underbar.

Jag har skrattat, jag har gråtit men framför allt så har jag varit på besök i sagans och känslornas land.

Jag tokälskar den!!!

TACK Fredrik Backman för att du har förmågan att förmedla! Nu önskar jag mig din nya bok "Britt-Marie var här" i födelsedagspresent.

onsdag 15 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: KnasFia

Dag 283.

Ikväll har den här underbara knasiga tokfian kört race i vårt kök. Hon "pratar" medan hon leker, hon kastar leksaker omkring sig och hon leker clown i största allmänhet.

Underbara toksköna Zelda <3

tisdag 14 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Minnen

Dag 282.

Min första alldeles egna hund fick jag den 6 mars 1982. En treårig Golden Retrieverhane som jag fick köpa för en (1) symbolisk krona.

Anteckningen till vänster sitter i en av min lillasysters många dagböcker och jag fick en bild på den idag :)

Många härliga minnen väcktes till liv, av en gosig bamsebjörn som fick bli hela tretton år innan han gick över regnbågsbrån. <3

Dagens tacksamhet: Ett oväntat MMS som väcker minnen till liv.

måndag 13 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Jag

Dag 281.

Den viktigaste personen i mitt liv är jag. Om jag inte tar hand om mig så mår inte mina närmaste bra.

Hur ofta är du tacksam för att du finns? Hur ofta stannar du upp och känner glädje över din dag?

Du kanske offrar tid, energi och pengar på dina barn & din partner (kan även vara förälder eller vän)  i första hand och tänker att du kan vila sen eller att det är viktigare att barnen får gå på hockeyträning (byt ut mot det som passar - fotboll, gymnastik, ridning osv) än att du får egentid en kväll i veckan.

Du har FEL!!

Dina barn mår bra när du mår bra!
Din partner mår bra när du mår bra!

Barnen måste inte ha nyaste jackan eller delta i alla träningar och cuper, barnen måste ha en förälder som ser dem, som orkar lyssna på dem, en förälder som kan skratta tillsammans med dem och upptäcka det under som är världen, en förälder som är närvarande.

Din partner vill se dina ögon glittra, höra ditt skratt, dela dina & sina drömmar med dig. Låt det inte drunkna i stress och tristess, låt det inte försvinna i ett förminskande och förnekande av dina egna behov. Var den viktigaste personen i ditt liv så spiller det över på alla andra.Ta ansvar för ditt eget välmående, sprid ditt leende & din livslust vilt omkring dig, så kommer du snart skörda de vackraste blommor ;)

Idag är jag tacksam för att den viktigaste i mitt liv är jag!



söndag 12 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Under ytan

Dag 280.

Under ytan finns det viktigaste - rötterna till det som ska bli och rötterna till det som är! (Ja, jag veeeet, det finns inga rötter på bilden, jag litar på er föreställningsförmåga, allt går inte att få på bild ;) )

Idag kände jag små, små sparkar av tassar när jag gosade med Zelda. Tänk att det finns små liv därinne i magen, riktiga små hundar som snart tittar ut. Jag och ett gäng valpköpare kan inte riktigt bärga oss, vi längtar tokmycket på att få träffa underverken!

lördag 11 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Dop

Huvudpersonen Tore var på ett strålande humör!
Dag 279.

Idag var vi i Örebro, barnens yngsta kusin Tore döptes. Kyrkan var väldigt fin, prästen trevlig, utanför sken solen och huvudpersonen var på ett strålande humör.

Efteråt hade vi en härlig släktträff som, för vår del, varade ända in på natten. Nöjda tuffar
vi hemåt, under månens klara sken.

Bjuder på en underbar skrattfilm som bonus!

fredag 10 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Mitt val - och ditt!

Dag 278.

Varje dag, varje stund så har jag ett val.

Ibland känns det inte så, ibland verkar det inte finnas något val att göra. Då kanske det är så. Men jag kan alltid välja hur jag ska förhålla mig till omständigheterna, DET är ett viktigt och aktivt val som jag är fri att göra.

Ibland glömmer jag bort att jag har ett val, men ofta kommer jag ihåg.

Dagens tacksamhet: Idag kom jag ihåg :)


torsdag 9 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Svart guld

Dag 277.

Som jag har väntat, som jag har letat....
Men idag fann jag dem äntligen, de svarta svamparna, väl dolda bland löv och skräp - hurra!

Idag är jag tacksam för att mina ögon fortfarande fungerar ;)


onsdag 8 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Snyggstrumpor

Dag 276.

Jamenhallå *springer runt och viftar glatt & entusiastiskt*

Har ni sett mina nya strumpor - de är underbara!!

Lycka kan vara ett par alldeles underbart galet randiga strumpor som sitter som en smäck :)

Kan man glädjas åt lite har man mycket att vara glad åt!

När köpte du dig ett par glada strumpor sist?

tisdag 7 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Små liv

Dag 275.

Eftersom Zelda blivit så väldigt stor om sin mage bestämde jag mig för att låta röntga henne. Jag var orolig för att det skulle vara väldigt många valpar i magen, då kan det vara skönt att vara förberedd innan.

Röntgen visade dock att det bara var sju valpar, utifrån vad som gick att se, så nu kan jag andas ut - ingen mastodontkull på fjorton alltså ;)

Tyvärr är inte bilden den bästa, men du kan gärna försöka räkna de små liven.

Dagens tacksamhet: Trevligt sällskap i bilen av bästa Jenny, vilket hjälpte till att distrahera bort smärtan i njurarna, som kommit tillbaka.

måndag 6 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Gott

Dag 274.

Startar dagen med en god kopp te - rooibos såklart, jag dricker sällan annat än rött te,  och just i dag blev det Österlen, smaksatt med hallon, persika, vanilj och pistage med bitar av persika och hallonblad.  (Så nu vet du, Hege ;) )

Det är så gott!

Dagens tacksamhet går till Helena & Jan-Åke som gav oss en bricka med godsaker på vår bröllopsfest, bland annat detta goda thé :)

söndag 5 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Tillsammansdag

Dag 273.

Söndag. Vakna tillsammans, sakta. Ingen klocka. Inget måste, ingen tid att passa förrän kl. 14 och då var det ett roligt besök som gjordes.

Älskar stilla dagar med min man och är tacksam för att vi kommer ihåg att ta oss tiden bland allt som ska göras.

lördag 4 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Marten

Dag 272.

Arvikamarten - årets happening när jag var yngre och Arvikabo. Nu för tiden är det en hemvändarhelg, för mig liksom många andra utflyttade.

I år blev det jag och Viktor som åkte. Karusellerna har för längesen mist sin tjusning för ungdomarna och jag är faktiskt imponerad över Viktors uthållighet när vi travade runt på knallemarknaden som brett ut sig över stan. Vi tappade inte bort varandra en enda gång, däremot lyckades vi handla en del ;)

En cool jacka till Viggo, en sopkvast till utedasset i Hyn (som jag har letat!) en tuff drakring fyndade Viggo och jag köpte en enklare variant av tre tunna ringar i ett & en ny lyckovätte som möter mina besökare vid ytterdörren. Sen blev det såklart lite marknadsgodis och de obligatoriska kokostopparna.

Kålsoppa bjöds vi i vanlig ordning, ett gott prat med mormor hanns med innan vi mätta och trötta i fötterna kunde åka hemåt.

Dagens tacksamhet: Tänka sig att jag fick rå om min femtonåring en hel dag <3

fredag 3 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: Fodervärdar

Dag 271.

Jag har världens bästa "fodervärdar" till alla de hundarna som jag har utplacerade. Just nu har jag extra mycket kontakt med L& H, som Zelda bor hos. Zelda är ju dräktig och ska snart flytta hem till mig för att få en valpkull.

Idag var jag och hälsade på hos dem, för att kolla in den goa magen och stämma av lite. Zelda visade både boll & bäbismage för oss, hon är tjock, ständigt hungrig och har dragit ner på tempot betydligt, berättar husse och matte.

Idag är jag tacksam för att just jag har turen att ha så goa människor som tar väl hand om mina utplacerade hundar.


torsdag 2 oktober 2014

365 dagar av tacksamhet: 50 år

Dag 270.

I femtio härliga år fick de rå om varandra, mormor och hennes älskade Åke, innan döden skilde dem åt.

Det känns märkligt tomt när han inte längre sitter i sin fåtölj vid tv:n. Jag kan inte föreställa mig den tomhet som måste finnas hos mormor.

Hur känner man tacksamhet en dag som den här? När sorgen ligger tung hos nära och kära och tårarna sakta rullar?

Är jag tacksam för att han inte har ont längre? Ja, självklart, men han hade ju inte behövt ha det alls, fräser det till svar inifrån. Är jag tacksam för att de fick så många år tillsammans? Ja, självklart, men det hade ju inte behövt ta slut redan, skriker en ilsken röst från magen.

Döden väcker mycket känslor och tankar som måste få ta tid, som måste få pratas & gråtas ut. Döden är en del av livet, det enda löfte vi har när när vi föds och ändå står vi så handfallna, hudlösa & oförberedda när den knackar på dörren....

Idag är jag tacksam för de starka familjeband som sluter upp när det blir allvar!