onsdag 30 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Forshagas egen "Turning torso"

Dag 116.

I skogen kan jag andas, 
där får tankarna vandra fritt 
och själen är fri. 

I skogen finns inga måsten, 
ingen mattebok, 
ingen tvätt 

- i skogen kan jag vara, bara!

Här spelar fåglar,
här dansar mygg
I skogens famn vilar jag trygg.


I varje andetag, här och nu
betraktar jag naturens under.
I skogen som växer som skogar gör.

tisdag 29 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Liv & död

Dag 111, 112, 113 & och så idag, dag 115.

Den här fina buketten kom till mig idag, med värmande ord som gjorde att tårarna började rinna - igen!

Har inte kunnat skriva om fredagens händelser, har inte kunnat göra några tacksamheter, för hur sätter man ord på liv & död?

Helgen har varit omtumlande men idag gör jag ett försök att skriva ner vad som hänt och så kan ni väl själva lista ut vad mina tacksamheter de senaste dagarna skulle ha handlat om, ifall jag orkat formulera mig ;)
Fredag kväll.  Jag tar bilen till Skoghall vid sextiden, för att hjälpa till och rigga inför danstävlingarna som gick av stapeln under helgen. Henrik tar MC:n till Skoghall lite senare och så möts vi vid Skoghalls Folkets Hus, där "Dansrävarna" har arrangerat socialdans. Vi är inte jättemånga som är där, men de flesta är goda vänner genom dansen. Vi pratar, dansar och fikar och anar inte att snart ska det handla om liv eller död.

Jag dansar med Henrik när jag i ögonvrån ser hur någon stuper omkull. Kollar snabbt och ser att det är "Mr Dans" som ligger utslagen på golvet. Det råder lite lätt förvirring omkring honom, ingen har nån riktig uppfattning om vad som hänt och varför han ligger där. Jag är snabbt framme vid honom, klappar honom på kinden, försöker få ögonkontakt, utan resultat. Hör på andningen att det låter allvarligt. Nån tycker han ska läggas i framstupa sidoläge och vi börjar vända på honom. Det märks på en gång att det inte är ett bra val, andningen försvinner och nu förstår jag - det här är allvar!!

Tror att jag & S säger i mun på varandra att vi måste börja med HLR och att ambulansen måste larmas. Någon ringer, medan S börjar med hjärtkompressioner, 30 snabba, och jag tar hand om 2 inblås däremellan. Mr D har nån sorts andning igen, för ibland när jag blåser in så tar han själv luften från mig. Vi jobbar på med HLR, S får hjälp av T att komprimera, det är tydligen väldigt jobbigt att ge riktiga hjärtkompressioner, så det fanns andra redo att ta vid om det skulle behövas. Någon håller koll på pulsen - det finns ingen! - någon pratar med räddningstjänsten, jag frågar om nån har koll på frun och det har nån, tiden går oändligt långsamt men ändå rusar den och vi som sitter hos Mr D har fullt fokus på det som sker, kompressioner, andning, kompressioner, andning, om igen, om igen.

Jag var med när min morfar dog, satt hos honom hans sista timmar, tillsammans med nära och kära och pussade honom farväl efter att döden kom, jag har klappat om min döda svärfar, klappat hans kalla hand och jag kan ärligt säga att jag räds inte döden, vare sig min egen eller nån annans.

Men här handlar det om LIV. Vi som jobbar med Mr D är intensivt medvetna om att här handlar det om att få behålla vår vän i livet och vi tänker inte ge slaget förlorat. Jag pratar med Mr D, peppar honom att hålla ut, att stanna hos oss, jag slår honom på kinderna, jag nyper hårt i örsnibben mellan varven för att på alla vis ta mig in i hans system och tala om att vi finns hos honom och vi tänker ta honom igen det här! Vid ett tillfälle är vi flera stycken som upplever att han lämnar oss, att loppet är kört, men S & jag utbyter blickar och säger "aldrig!" Aldrig att vi ger upp, vi jobbar vidare och nu hör jag folk som i en dimma, de är där men de berör inte längre mig.

Men såklart hör jag vad som sägs, jag hör att räddningspersonal är på väg, att de aldrig kommer, att det tar för lång tid osv. Men jag hör åxå ATT de kommer, jag flyger upp och lämnar plats åt dem. Hittar Mr D:s fru och tillsammans betraktar vi återupplivningsförsöken. Jag peppar henne, andas med henne, talar om att han är i så goda händer det bara går, finns till hands medan hennes andra stöd, A är och ringer anhöriga.

Så äntligen - defibrillatorn kickar igång hjärtat igen, det finns puls och andning!!!!

Efter en stund är han är så pass stabil att de lastar honom på bår och far in till sjukan. Det blir pyssel med bilar som ska hit och dit, nån ska ha nycklar, nån måste köra och sen blir det tomt och stilla. Vi som är kvar pratar med varandra och med räddningstjänstens tre mannar, som finns som stöd. Kaffe kokas och vi sätter oss och fikar och väntar på besked, även om ingen av oss förväntar sig att få veta nåt på länge än så vill vi så gärna få höra att allt gått bra. Och innan vi skiljs för natten har vi fått ett positivt besked. Mr D är vaken och pratar! Gud, så fantastiskt skönt att höra!

Dagen efter på eftermiddagen, ringer han mig och mina tårar rinner av lycka, men inte förrän jag en stund senare fick träffa honom kunde jag slappna av och byta ut den skrämmande bilden av honom, livlös på dansgolvet, mot en leende, om än sliten Mr Dans, igen!

----

Kan du inte redan ge hjärt- och lungräddning (HLR) så gå en kurs snarast. Det gör skillnad! Jag har inte gått kursen, men jag kan ramsan - 112 - 30 - 2 - mitt på!! Vilket betyder, larma 112, gör 30 kompressioner mitt på bröstbenet och två inblås mellan varje omgång kompressioner. Och sluta inte!!! Sluta aldrig förrän räddningspersonalen kommer och tar över. Det är de som kan avgöra om och när det är dags att ge upp!

Här kan du läsa om hur man gör hjärt- & lungräddning!


måndag 28 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 3*läslycka i brevlådan

Dag 114.

Nu ska här läsas! Fast jag har inte lyckats räkna ut NÄR än. På onsdagkväll efter matteprovet kanske :) Men den som väntar på nåt gott...
Är så tacksam att pappersböcker och -tidningar finns kvar. Vad vore livet om allt bara fanns på läsplatta lixom?

torsdag 24 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Låg

Dag 110.
Nä, idag har jag inte gjort många knop. Vaknade med en enveten huvudvärk och magont och så fortsatte det över dagen. Tydligen en av de vanliga biverkningarna på Ferinject, som jag fick igår. Sjukanmälde mig och tog det lugnt hemma, pysslade lite, klappade hundar, räknade lite. På eftermiddagen släppte det magonda, så då blev det trädgårdspyssel. Jag försökte hitta fram vår häck bakom alla brännässlor och annat ogräs.

Jag älskar när det grönskar om våren, maskrosor är en av mina favoritblommor!

onsdag 23 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Järn är grejen

Dag 109.

Taskigt blodvärde under längre tid resulterar i tömda järndepåer. Tömda järndepåer resulterar i dåligt mående som trötthet, glömska, mjölksyra för minsta lilla ansträngning, orytmiskt hjärta, vansinnigt irriterande och plågsamt kryp i benen, listan kan göras lång! 

Men nu ska den bort - listan alltså. Idag fick jag min första järntransfusion, en superduperdunderladdning som ska få mig piggelin fortare än blixten slår ner!

Dagens tacksamhet får alltså bli en påse järn ;)

tisdag 22 april 2014

365 dagar av tacksamhet: De små tingen

Dag 108. Hinner du med att uppskatta de små tingen? Som att nån håller upp dörren för dig eller att nån lägger ner massor av fritid på att göra en hemsida till din service? Ser du skönheten i den grönskande skogen, hör du bäckens porl?  

Ikväll på skogspromenaden hann jag fundera en hel del. Hur kommer det sig att vissa personer är så duktiga på att gnälla över saker som görs, men så dåliga på att göra nåt själva? Varför får de gnälliga ta så stor plats medan de som gör insatser som betyder nåt, hamnar i skymundan? 

Jag funderade åxå över det faktum att jag idag, för första gången i mitt liv, hörde hur det låter när kottar spricker i frö. För det måste ha varit det jag hörde i skogens stillhet. Varför har jag aldrig hört det tidigare? Har du hört det nån gång? 

Ikväll somnar jag lycklig, med skogens stilla viskningar i mitt öra och bilden av Zenia, lyckligt vadande i ännu ett vattenfyllt dike, ännu en bäck, på vår skogspromenad.

måndag 21 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Svanbesök

Dag 107.

Annandag påsk. Sol och sommarvärme, ljuvligt. Självklart landar jag i stugan, även om det just idag inte blev förrän frampå kvällskvisten. Men vad gör det, termometern stod på varma nitton grader och solen stekte.

En vacker svan kom glidande och fick sig en rejäl utskällning av hundarna, vilket inte bekom den alls.

En stund senare kom en groda sakta simmande över vår lilla badvik, det har jag aldrig sett förut. I vassen fanns det redan två andra grodor så det blev spännande värre. En grodstackare fick ge sig iväg och två parade sig.

Det är häftigt att få en inblick i det "vilda" djurlivet! Jag är tacksam över min förmåga att stanna till i ögonblicket och ta in det som händer.

Kan du stanna till? Hör du fågelsången, ser du grodorna, eller har du för bråttom?

söndag 20 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Akutjobb i solsken

Dag 106.

Påskdagen och Davids födelsedag, men vad spelar det för roll när en vän har akut ont? Fram med bänken & såklart gav jag behandlingen i solskenet - vilken lycka!

lördag 19 april 2014

365 dagar av tacksamhet: mat, mys & motorcykel

Dag 105.

Påskafton i strålande solsken. Släkten på mat. Vi firade David som fyller i morgon och kusin Jesper som fyller idag. Skön avslappnad dag som avslutades med en tur på hojen - gött!


fredag 18 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Ledig

Dag 104.

Den bästa start på dagen som går att få - sovmorgon ihop med Mannen!

Morgonmys, att starta dagen sakta och nära. Andas, färdas i takt med själen utan klockor, njuta!!

Tack gode gud för lediga dagar!

torsdag 17 april 2014

365 dagar av tacksamhet: Oväntat

Dag 103.

Aptrött i morse. Huvudvärk. Totalt otaggad att åka ut och jobba på en ny förskola där jag visserligen varit fyra timmar förut, men inte på den avdelning dit jag skulle idag. Skärtorsdag, troligen påskpyssel eller påskfest. Borde jag vara utklädd? Ville helst dra täcket över huvudet och glömma allt.

Kom iväg - utan kläder och smink. Men jovisst, stället kryllade av små söta påskkärringar, -gubbar, -kycklingar & en och annan påskhäxa. Tack och lov fick jag låna lite utstyrsel och smink så jag kunde smälta in i mängden :) Gick påskparad med hela förskolan genom Kils centrum, då vill man ju inte sticka ut liksom.

När Henrik hämtade mig efter jobbet var jag helt slut. Dagen hade varit intensiv, avdelningen hade barn som krävde extra uppmärksamhet och omsorg. Men, jag var glad! En dag som börjat så motigt och som bitvis var mer än rörig fick totalbetyget BRA! Sånt är guld värt - tack!

P.S. Dagen avslutades med dans i Forshaga FH - perfekt avslutning!

onsdag 16 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 102

Dag 102. Underverk

Lycka är att få snosa nyfödd bäbis.

tisdag 15 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 101

Dag 101. En doft av vår.

Fast den doften jag menar kunde jag inte ta kort på, så vitsippan får illustrera.

Jag menar den alldeles speciella doften, sent på kvällen, sista kissen med hundarna, när månen står full och hög och luften är full av löften om sol, värme och grönska - mmmmm!

måndag 14 april 2014

söndag 13 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 99

Dag 99. En liten bit i det stora puzzlet

Vissa dagar är det svårare än andra att se mönstret, att förstå var jag passar in eller om jag överhuvudtaget har en plats i det stora hela.

I mitt hjärta tvivlar jag aldrig en sekund, men när de världsliga funderingarna tränger sig på och jag hamnar i hjärnan, kan jag ha svårt att värja mig mot tvivlet och förtvivlan som vill ta tag i mig.

Idag har jag sörjt och saknat min Ingela, skällt på Gud och svurit över livets orättvisor. Jag ha gråtit över två korta filmsnuttar på FB. Den ena av ett dansande par, så samspelta, mjuka och närvarande att min avund kastade mig över kanten - för JAG VILL ÅXÅ!!!!

Den andra snutten såg jag senare, det var åxå ett dansande par, där damen var åttio år och hon dansade salsa med sin mycket yngre partner. Hon var fantastisk, så levande, så lycklig, så totalt inte åttio år! Det rörde mig till tårar att se hennes livsglädje, hennes trygghet med sin partner, sig själv och sin kropp. Helt makalöst! Jag grät för att det berörde mig så djupt och för att jag insåg att jag har en lång bit kvar innan jag kan ge mig hän med den självsäkerheten!

När jag ikväll kryper ner i sängen kan jag se tillbaka på en dag med mycket tårar, en del sorg, en del ilska och en hel del tvivel om framtidens planer men åxå en helt underbar söndagsmorgon med världens bästa, många avklarade mattetal, en härlig skogspromenad, massor av kärlek och många kramar från mina barn och kel från mina hundar. Vågen är i balans, som alltid!

Jag är tacksam för att jag vågar låta mig sörja, vara ilsken och att jag vågar tvivla. När jag lyfter fram saker i ljuset förlorar de sin makt över mig!  Idag uppmanar jag dig att titta på nåt du gömt inom dig alldeles för länge. Kraaaaam

lördag 12 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 98

Dag 98. Oväntat besök

Bästa syster Malin med kärbo kom på besök, helt apropå. Jag vet inte vem som blev gladast - jag, nån av hundarna eller Malin ;)

Avståndet mellan Arvika och Forshaga är hundpromenader, innebandymatcher, kvälls- & nattarbete, dansträningar, skidåkning, familjeumgänge, plugg, möten och 7 dumma, trista, tidsödande mil långt!!

Men i hjärtat är vi nära. Tack för titten!

fredag 11 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 97

Dag 97.  Trött

Jag är så ofantligt trött - hela tiden. Inte sömnig utan trött i hjärnan. Jag känner mig trögtänkt och utsjasad, vill bara sitta still eller småpyssla i min egen takt utan störningsmoment och absolut inga höga ljud. Det är en aning svårkombinerat med mitt jobb som förskollärare kan jag lova.

Då är vår oas, vår lilla badhytt, the fireplace, stugan, då är den guld värd. Här kan jag låta tankarna vandra, ta en fika - själv eller i sällskap, hundarna får ströva fritt och jag kan kratta, dra ris, promenera i min favoritskog och bara vara.

Balsam för själen!

torsdag 10 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 96

Dag 96. Jag tror han älskar mig lite

Mediumstekt pepparbiff med broccoligratäng. Han känner mig, han vet att jag glömmer att äta, han vet hur jag gillar min mat, han ser till att endast det bästa är gott nog.

Tack för att du stöttar, peppar och servar. Utan dig vore jag ihjälsvulten, nerdeppad och definitivt helt chanslös när det gäller komvuxmatten.

Henrik - <3

onsdag 9 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 95

Dag 95. Ett annat liv

Chris Cleave - Little Bee. Läs den! Då, om inte förr, kommer du att inse att du har mycket att vara tacksam för.

För övrigt är jag tacksam för att jag har förmågan att läsa mig in i en annan värld, i ett annat liv. Få saker kan uppsluka mig så mycket som en god bok :)

tisdag 8 april 2014

Vildnos Sjövilda kull fyller fyra år!


365 dagar av tacksamhet: 94

Dag 94. Gåvor

Gåvor. Vad får du för associationer av det ordet? Vad är en gåva för dig och hur visa du den uppskattning?

Mitt liv är fullt av gåvor, jag får gåvor varje dag. Det handlar om kramar från mina barn eller mina förskolebarn, det kan vara en tacksam blick från henne jag håller upp dörren åt eller som igår, den vackra fågelsången jag förärades.

Dagen idag är inget undantag, det har varit fullt av gåvor. Två vill jag speciellt nämna, båda har med den vackra bilden ovan att göra. Det är Johanna som målat bilden, efter min beställning. Jag älskar hennes stil, den är enkel varm och glad och budskapet hon fick nedteckna ihop med bilden kan tyckas humoristiskt men det rymmer en hel del allvar. Jag är lite bekymrad över bristen på hjärnor här i världen nämligen.

(På allvar alltså! Om jag ska uttrycka mig korrekt - och det ska jag ju - så är det bristen på innehåll i de redan existerande hjärnorna som bekymrar mig. Vart tar vår värld vägen när folk slutar tänka själva? När människor inte tänker längre än näsan räcker och bara tar beslut för egen vinning? När några bestämmer sig för att andra är sämre sortens människor och inte har samma rätt till trygg tillvaro med tak över huvudet och mat på bordet? Där samma människor gapar högt och sprider lögner & hot omkring sig för att tysta oss som ännu värnar om allas rätt och lika värde. Som sagt, jag är bekymrad. Du är utrustad med en hjärna - använd den, till goda saker, till att öka de bra värdena i livet. Framför allt, låt dig inte skrämmas till tystnad av de som verkar har mer än lovligt med otur när de tänker.)

Ops, lång parantes, men angelägen!

Jo, i alla fall..... ena tacksamheten är den över den fina bilden.
Den andra tacksamheten handlar om att jag gav Johanna en behandling ikväll. Två själar som möts i en gemensam dans, det kan inte bli annat än bra :) Johanna tycker att hon har fått en fantastisk behandling och ger uttryck för det, vilket gör mig jätteglad. Hon tycker att hon har fått en gåva och jag tycker att jag fått en gåva - snacka om "win-win". Me like!

Johanna - tack <3


måndag 7 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 93

Dag 93. Fågelkvitter

Jag vet - det låter töntigt, men dagens tacksamhet handlar om fågelkvitter.

Trist dag på jobbet, regn och slask, blöta barn med lera upp till öronen och mer regn. Trött när jag kom hem, ville inte alls ut. Tusen ursäkter, små måsten som alla handlade om annat än skogspromenad, helt ärligt handlade nästan vartenda ett om att få sitta på rumpan i soffan, men det pratar vi inte högt om ;)

Till sist, tio i sju, var jag och alla hundar på g. Rustad till tänderna för regn var jag, men det duggade lite bara. Kvällssolen gjorde sitt bästa för att bryta igen molntäcket och fåglarna sjöng som aldrig förr. Jag älskar det. Doft av regnvåt skog, kvällsljus och så detta fågelkvitter, som fyller varje vrå av skogen, som går rakt in i själen och fyller hjärtat med hopp om vår och en strålande framtid. I såna stunder önskar jag att jag kunde spara ögonblick på burk.

Dagens tacksamhet - fågelkvitter alltså, konstaterar jag glatt och mitt hjärta har vingar vid minnet av skönsången.

Har du stannat upp och lyssnat än? Ger du dig själv den tiden? Tar du emot naturens gåvor eller rusar du bara på?

söndag 6 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 92

Dag 92. Fullt upp

En härlig dag! Hade klockan på ringning för hela familjen (fast helst hade jag bara velat softa hela dagen, var helt slut efter högskoleprovet) så strax efter 11 packade vi alla in oss i bilen och for till Arvika för att gratulera pappa på hans födelsedag.

Fika och mys med släkten ett par timmar, sen hemåt igen. Skön promenad med dogsen, sen mys i kökssoffan med de samma. Så fort i duschen och iväg på dans i Fagerås, laddad till tusen. Roligt som vanligt, med goa folk. Hem, i tid för ovanlighetens skull och mysa lite med Amanda för imorgon far hon till Baståsen igen!

Har vilat kropp & själ, med familj och hundar och bästa Amanda! Har inte dansat så mycket som jag velat, för dumma högerknäet vill inte :(

Jag är lyckligt förunnad en stor och frisk familj, det är jag innerligt tacksam för!

lördag 5 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 91

Dag 91. Prövning

Dagen D som i högskoleprovet!

Jag och en zillion ynglingar (jag kunde lät varit mormor åt hela bunten) fyllde nästan varje ledigt utrymme av Karlstad universitet, där vi sen ägnade hela dagen åt att skriva det omtalade högskoleprovet.

Och ja, det var svårt! Och nej, jag deppar inte ihop för att jag inte skrev full pott, inte ens på svenskan som jag de facto är jäkligt bra på.

Kul erfarenhet, det måste jag erkänna. Jag är glad att jag vågade göra det!

fredag 4 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 90

Dag 90. Fixar lite

Idag tog Mannen och jag oss lite kvalitetstid tillsammans. Han flexade ut tidigt från jobbet och jag lämnade matteböckerna åt sitt öde.

Vi for till stugan såklart. Den lockar och drar just nu, när solen skiner och fåglarna kvittrar som besatta. Ni som känner mig vet att jag inte orkar sitta still nån längre stund, så när jag njutit av sol och fågelkvitter, i en solstol med vågskvalp i gott och väl tio minuter var det dax att fixa lite. Tänkte dra lite ris och behövde mina handskar men när jag klev på trappan upptäckte jag att nedersta trappsteget sviktade betänkligt. Raskt gungade jag av det och förklarade frankt för min kaffedrickande make att trappen behövde fixas lite ;)

Efter lite mätande och pyssel hade jag fått ordning på det hela, brädor fanns och de räckte till, nu skulle här sågas. Då orkade visst inte Mannen sitta still längre han heller så han började åxå fixa lite med trappen. Det slutade med två nya trappsteg och en förstärkning av ramen. Bara så där, lite tjofftjoff så var det klart ;)

Mäkta nöjd med dagen, solen, fågelsången och arbetsinsatsen packade vi in hundarna i bilen och for hemåt. Mannen svidade om för dans och jag for till stan och hämtade Amanda vid tåget!!

Tack för idag <3

torsdag 3 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 89

Dag 89. Familjetid

Blå rummet har fått sig ett nytt besök av oss. Viggo hade med en kompis som verkligen uppskattade att få följa med. Matchen gick dock åt helsicke - som vanligt höll jag på att tillägga ;)

Men vi hade mysigt ändå. Det behövs avbrott i vardagen trots att den är fullspikad. Och hur ofta får man med sig sin tonåring nånstans?


onsdag 2 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 88

 Dag 88. Oansenlig, not!

Rödhaken har kommit tillbaka. Tyvärr hann han vända ryggen åt kameran så hans vackra röda bröst inte syns, men jag lovar - han är grann!

Oblyg sitter han och betraktar mig, medan jag beundrar honom, fascinerad över att en så liten fågel kan rymma så mycket skönhet.

Tack för besöket - välkommen åter!




tisdag 1 april 2014

365 dagar av tacksamhet: 87


Dag 87. Andrum
Idag är en fantastisk dag. Jag har vaknat i lugn & ro, legat på spikmattan en stund för att kicka igång min stela rygg, räknat matte och kelat med hundar. Haft balkongdörren öppen mot morgonsolen tills det blev så kyligt inne att jag började huttra. Ätit en god brunch, pratat med chefen för Forshaga Vårdcentral och lagt fram mina synpunkter på den dåliga tillgängligheten som rått.

Fick positiva besked, en ny läkare är anställd och börjar i höst, en sjuksköterskemottagning ska öppna i Deje, vårdcentralen i Forshaga har lagt om sina rutiner när det gäller telefontider till läkarna och det ska numera råda full bemanning på sköterskefronten, om jag förstod henne rätt! Bra, då kan det bara bli bättre framöver.

Jag har mekat fast den lösa sadeln på min cykel, så jag kunde cykla till mattelektionen, i solskenet. På väg hem från matten hade jag förmånen att få lyssna på den mest magiska konsert. Jag fick kliva av cykeln och ställa mig och lyssna en lång stund. Hundratals fåglar spelade en ljuvlig vårsång, luften dallrade av kvitter, störtskönt. Jag har faktiskt inte varit med om nåt liknande förut. Mitt i allt satt fem koltrasthanar och sjöng :)

Väl hemma packade jag in hundarna i bilen och for till stugan i  Hyn. Där bjöds vi på svansång, tror jag, och sen kom det fem Canadagäss och gjorde upp om revir, rang och vem som hade första tjing på brudarna. Riktigt häftigt att se deras flygattacker och tjuvnyp. Hundarna tyckte åxå det var spännande, men höll sig på land. Efter att ha gjort en insats med krattan for jag hem, till matteboken igen. Henrik servade med god mat, the och efterätt, medan hundarna och jag hängde i köksoffan över matteboken. 

Livet är gott!