fredag 30 november 2012

Älskade Kasper!

 I slutet av oktober var det äntligen dax att göra den där resan vi så länge velat göra men som lixom aldrig fått plats i vår kalender. Vi styrde kosan mot Dalarna och Sunnansjö. Där ute på landet bor "vår" lilla Kasper, Amandas första shettis och hennes stora kärlek.
 Han kom in i vårt liv som sommarhäst, av en slump, när Amanda var sex år och sen blev han kvar  några år. Amanda har gråtit många tårar för den hästens skull. En envis rackare med ett hjärta av guld. Gjorde aldrig nåt elakt, fann sig i all hantering, kunde dock busa en del med Amanda på ryggen :)

Tyvärr växte Amanda ur honom och vi sålde honom vidare till en annan barnfamilj där han hade det mycket bra. Efter det har han bytt familj ytterligare två gånger och jag har haft den otroliga förmånen att få kontakt med de nya familjerna.

Så nu stod vi alltså äntligen där, på stallbacken till Kaspers familj och grät små glädjetårar av återseendets lycka.

Inte vet jag om Kasper kände igen oss, det var ju inte så att han kom galopperande med ett glatt gnäggande och manen fladdrande i vinden, likt Svarta Hingsten som springer mot Alec, men han blev åtminstone glad för morötterna han fick :)

Det var ett tag sen min tjej var så liten att hon platsade på hans rygg :) (Se bilden intill)

Nu hoppas vi att han får många härliga dagar tillsammans med sin nya lillmatte. Tack Susanna med familj för att ni tar hand om honom.

torsdag 29 november 2012

Dä blev natta!

Det är rätt mörkt att gå hundpromenad i skogen just nu!

onsdag 28 november 2012

Nu är Bolla parad!

 Jag presenterar stolt den tilltänkta pappan till valparna, den lilla, snygga och genomgoa Edgar, aka SE UCH Madame Biccaboo's Black Poetry. Tack Pia för förtroendet att låna den lilla killen!

Nu hoppas vi på valpar i vecka 5, nästa år.
Edgar till vänster och Bolla till höger. Fler bilder kommer :)

söndag 25 november 2012

Groomer under utbildning!

Jag har dragits med ont i en arm rätt länge nu. Då är det inte bra att ha en portis som behöver kammas och rakas. Idag fick Amanda helt frankt finna sig i att bli tvångsutbildad hundfrisör. Ja, kamma det kan hon såklart sen tidigare, men rakapparaten den har varit lika farlig som en hungrig kobra. Hon har ryggat flera meter när jag bett henne hjälpa mig tidigare.

Men som sagt, nu fanns ingen återvändo. Jag var rädd att Zenias tilltänkte älskare, den vackra Tiger inte skulle vilja beblanda sig med skogstroll, så frisering var av nöd! Zenia stod så snällt på trimbordet och Amanda klippte enligt konstens alla regler och mina uppmaningar. Resultatet? Jodå, hon ser ut som en pudel! Nej, jag menar portis såklart :)

Tack Amanda, du är en pärla!

tisdag 20 november 2012

Valpplaner Zenia!

Zenia & Tiger väntar valpar - ja, så skrev jag i somras. Men så inträffade det nåt längs vägen och Zenia fick inga valpar.

Nu gör vi ett nytt försök att låta de tu bli föräldrar. Tiger kommer snart att komma hit och hälsa på oss några dagar och förhoppningsvis blir det några fina parningar med valpar som resultat! Vi håller tummarna <3

Valpplaner Bolla!!

Edgar <3
Alla tre tikarna löper som sagt! De startade med några dagars mellanrum, med Myrna först ut, så Bolla och sist Zenia. Hon kom hem på fredagkväll och upptäckte att Myrna och Bolla löpte, funderade på saken, pkte med Amanda till Lillerud och började löpa. Varpå jag raskt fick åka och hämta hem henne igen. Amanda vill nämligen inte ha nån löptik på skolan. Så nu har Zorro fullt upp med "sina" flickor! Men han tar det med ro, får jag lov att säga. Myrna är i höglöp, går med svansen åt sidan och lockar, men Zorro ligger intill mig och funderar en stund till - cool kille :)

Ikväll har jag & Bolla varit på date. Vi träffade Edgar, den tilltänkta hanen. En jättemysig, go och glad korthårskille, med alla rätt ;) Bolla tyckte det var spännande och efter en stund bjöd hon in till lek. Det verka som tycke uppstod <3  Vi kommer snart att åka tillbaka, men då i syfte att para.

måndag 19 november 2012

Välkommen till min porrklubb!

Nej, det är inte nån ny obskyr gren i mitt företag, tvärtom. Den är etablerad och sanktionerad av myndigheterna, jag till och med skattar för de eventuella vinster som kan uppstå. Verksamheten är inte ljusskygg, den försigår på dagtid med öppen dörr och vem som helst som har vägarna förbi får titta in.

Jag deltar sällan aktivt  själv, min roll är mer av den planerande och övervakande sorten. Istället har jag tre flickor av varierande färg, ras och ålder samt en mogen herre som står för själva aktiviteterna.

Mina barn blir ofta ofrivilligt åskådare, men de brukar rodna lite lätt och försvinna in på sina rum. Utom härom kvällen då äldste sonen fick ett bryt och skrek att nu får ni ge er, jag vill se på tv:n. Faktum är att porrandet avtog för en stund! 

Tre löptikar och en hane under samma tak - skona mig!!!

onsdag 14 november 2012

Födelsedag!

Har haft en härlig födelsedagskväll med familjen! (dagen firades med snoriga små illbattingar på förskolan :)) När jag kom  hem bjöds jag på god middag och fick öppna paket i mängder. Godsaker, nyttigt och onyttigt, samt en varm och praktisk skoteroverall (!) för frusna dagar på förskolan.

Allra lyckligast blev jag åt den Victorinox, schweiziska armékniv jag fick!! Som ett barn i en gottebutik, tänk att jag äntligen fått en alldeles egen MacGyver-kniv!! :)

Massor av gratulationer har trillat in per telefon och va FB, tack alla rara :)  

Nu ska jag somna trött och lycklig på armen till min underbara Man som valt att dela även denna födelsedag med mig! <3

måndag 12 november 2012

Älskad - saknad!


Idag för tre år sedan fick jag ta bort Rajja, min högt älskade och allra första portis! Hon kom in i mitt liv när det var tungt och jobbigt, hon blev min trogna vän och följeslagare, hon fick mig att skratta och le, hon gav mig nya vänner och nya intressen.

Jag saknar dig så. Hoppas du har det bra på de evigt gröna ängarna!
Aldrig faller du i glömska, 
minnet av din päls mot mina fingrar dröjer kvar!
Din sträva tunga, dina glädjeryck
när du saknat mig.
Jag kommer ihåg ilskan när du rymde
för att på egen hand spåra rådjur
och glädjen när du kom hem hel. 
Jag minns lyckan när du som valp,
full av liv & tillit somnade i min famn.

Jag ska alltid bära med mig sorgen 
när du slutligen somnade i min famn
för att inte vakna mer! 

Rajja - du fattas mig & det värker i mitt bröst!

Forshaga 12 november 2009

onsdag 7 november 2012

Läget under kontroll!

Zorro mår fina fisken, låter han hälsa. Han är inte speciellt glad åt den flytande medicinen han får, men när jag mutar honom med youghurt efteråt så blir han lycklig igen!!

måndag 5 november 2012

Hemma igen!

Ja jösses, vilken dag! Precis hela dagen gick åt att vänta och vänta och vänta. Vänta på provsvar, vänta på veterinären, vänta på sköterskan, vänta på att droppet skulle vara klart, och sen ungefär samma visa en gång till, med undantag för droppet då. Trodde aldrig vi skulle få komma hem. (Observera att detta är den korta versionen, den långa versionen besparar jag er. Kan dock nämna att i den ingår en behandlande veterinär som, vid utlämnandet av Zorro, plötsligt var försvunnen och till sist återfanns i operationssalen, samt röntgenplåtar som seglade ut i cyberrymden nånstans mellan röntgensalen och rummet där Zorro och jag satt.)

Men hem kom vi till sist, trötta men vid gott mod, både vovven och jag. Han med kroppen påfylld med vätska och intravenös antibiotika och jag med själen påfylld med glädje över att ha en piggare hund med mig hem. Dessutom hann jag få mig en dos Gunilla och det var verkligen på tiden. Vi har inte setts på alldeles för länge sen :) jag smet iväg på en fika hos henne medan droppet droppade i eviga tider... Zorro har för övrigt kanylen kvar i benet, om vi skulle behöva åka in igen. Han visade sig vara lite svårstucken nämligen, så de vill helst inte göra om det, när de väl lyckats.

Vad är det då som felas min pälskling? Tja, i vanlig ordning har undersökningarna kostat en smärre förmögenhet utan att kunna ge ett vettigt svar. Sänkan var skyhög, så nån infektion är det ju. Levervärdena var måttligt förhöjda och det betyder just ingenting, mer än att vi ska på återkontroll inom fjorton dar.

Det blir att äta antibiotika några dagar framöver för lilla vovven och det värsta av allt, små ynka, ynka, pyttesmå portioner (och då menar jag pyttesmå på riktigt, typ en halv tesked) mat fyra gånger om dagen. Nu tar vi kvällen, den slagna hjälten och jag. Sweet dreams!

Ajaj säger Zorro!

Sitter på Solstadens smådjursklinik och inväntar provsvar.

Igår morse var Zorro halt på ett framben, dessutom lite lös i magen. Äldsta sonen höll koll på honom under dagen, när jag och Mannen var på danskurs. Han lät hälsa att Zorro satt i ett hörn och såg liten och ynklig ut. Inte konstigt tänkte jag, en sträckning/stukning gör ont.

När vi kom hem var det en väldigt ynklig vovve jag mötte, han orkade inte resa sig, slog bara lite matt med svansen. Shit! Nu är det allvar. Ser att han varit dålig i magen och bär ut honom på gräsmattan. Jodå, det bara bubblar och fräser när han skiter. Dessutom är det blod i. Han ser ledsen och matt ut. Jag bär in honom och tvättar av honom, sen sätter vi oss i soffan och jag masserar sakta och försiktigt på den onda magen. Dessutom ringer jag Maria, Zenias uppfödare tillika en av mina hundvänner som jag kan prata med när mina nerver kommer i darrning. Vi enas om att det är magen som krånglar och jag ägnar sen kvällen och natten åt att pyssla om Zorro.  Han var riktigt ynklig en sväng, med svag bakdel och det syntes att han hade magknip. Frampå natten blev det lugnare och på morgonen var han förhållandevis pigg.

Trots detta bestämde jag mig för att åka in för att kolla upp hans mage. Så nu sitter vi här och väntar.....och väntar....och väntar...

...
och lyssnar på en djupt olycklig hund av modell större som håller på att gråta ihjäl sig, nånstans i närheten.