fredag 28 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 55

Dag 55. Omtanke

Idag startade jag dagen med en akuttid på ögonkliniken i Karlstad. Mitt högeröga har bråkat en del med mig och under veckan har det blivit värre, med värk, tryck- och skavkänsla och dimsyn.

Efter en och en halv timmes undersökningar fick jag domen "dålig tårproduktion". Skönt att det inte var nåt allvarligare, men irriterande är det. Tydligen ligger mina värden precis på gränsen till att klassas som Sjögrens Syndrom, nåt jag inte riktigt vet vad det är. Får väl googla...

Nu ska det droppas droppar i ögonen i en månads tid för att se om det blir bättre, i annat fall får vi se vad som händer.

Världens bästa Henrik har servat mig hela dagen. Eftersom jag fick pupillvidgande droppar så fick jag inte köra bil hem, vilket han gjorde. När vi kom hem packade han in mig i en filt i soffan, med bindel för ögonen, för att stänga ute allt ljus. Trots att jag hade solglasögon på mig från sjukhuset och hem hann jag få en blixtrande huvudvärk som tack och lov gav med sig medan jag sov i soffan, med alla hundar tätt intill mig. Resten av dagen tog jag det lugnt medan Henrik gjorde sitt bästa för att se till att jag hade det bra.

Han är en sällsynt pärla, min man och jag är tacksam för all omtanke han visar mig.

torsdag 27 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 54

Dag 54. Blå rummet

Det finns några goda, fina människor som kommit på att barn med funktionshinder åxå vill gå på hockey och andra evenemang, men att det kan bli för mycket att befinna sig mitt i smeten, med alla ljud och intryck. Därför finns Blå rummet i Löfbergs Arena. Hit kan man ansöka om biljetter och har man tur får man platser till sig och sitt barn. Det är gratis och man bjuds på fika under tiden. En helt fantastiskt fin grej.

För Viktor som kan tycka att det blir väldigt jobbigt med ljud så är det här perfekt. Tyvärr förlorade Färjestad idag :(

Idag är jag tacksam för att det finns de som förstår att alla inte är stöpta i samma form och att vissa anpassningar kan behövas ibland!

onsdag 26 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 53

Dag 53. Jorå serru atte..

En helt vanlig dag på jobbet - besök på frisersalong! Spännen, snoddar och tofsar, hårborstar och kammar, ingen rädder för lössen här inte.

Klart barnen får fixa och pilla, de gillar ju det så mycket och de är så stolta när de är klara. Att en av farsorna såg livrädd ut när han fick syn på mig säger väl mer om honom än om mig eller ;)

Jag älskar att få vara tillsammans med barnen i deras kreativa stunder, när klockan stannar och vi bara ÄR i skapandet - det är helt fantastiskt!

Vad får dig att njuta?

tisdag 25 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 52

Dag 52.  Handpåläggning

Den observante ser att det är huvudändan av en massagebänk i nedre delen av bilden. På den bänken låg jag för ett par timmar sen och njöt i fulla drag. Ja, jag hade jäkligt ont åxå mellan varven, men det är en smärta jag gillar, även om jag nog låter rätt grinig emellanåt.

Massage för mig är ren och skär njutning, livets krydda, grädden på moset, you name it. Att landa, hitta hem, hitta in, komma i kontakt med mig själv, massagen hjälper mig med allt det - utöver att jag blir mjuk och avslappnad i mina spända muskler. Visst är det häftigt.

Å världens bästa massör heter Patrik och han vet preciiiiiiiiiiiiiiiis var han ska trycka på mig.

Idag är jag tacksam för att jag har vett att ta hand om mig själv och mina stela muskler och att just Patrik vet hur det görs på bästa sätt, han är bäst!

P.S. Hur tar du hand om dig?

måndag 24 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 51

 Dag 51. Teknikens under

Ikväll har jag pratat & druckit te med min guddotter. Fast jag satt här hemma i min soffa och hon satt hemma hos sig - i Norrköping.

Trist med långa avstånd, men visst är det fantastiskt att det finns telefon som överbrygger dem, avstånden alltså.

Tack Antonio Meucci och Graham Bell för den eminenta uppfinningen telefon!


söndag 23 februari 2014

Blött i skogen


Tänkte ta en riktigt lång runda i skogen idag, men det gick bara sådär bra. Vattnet forsade fram på stigarna och gjorde det helt hopplöst att ta sig fram. Jag hade behövt vadarstövlar och gummibåt...
 Korthårsvavvorna var måttligt roade medan Zenia och Zorro trivdes som fisken i vattnet.
 Efter att ha skuttat som en groda över bäckar, rännilar och pölar, stötte jag på den här mindre sjön och då fick jag definitivt nog. Vände och gick hemåt istället. Vavvorna blev glada i alla fall.
Det här är mer deras melodi. Torrt och öppen terräng. Idag kan jag faktiskt hålla med, det var trevligare.

Kängorna står för övrigt på tork fortfarande - sex timmar senare ;)

lördag 22 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 50

Dag 50. Sakta ner

Stressen högt upp i halsen, dålig andning, trångt i hjärnan - vardagen pressar på med alla måsten och emellan varven hamnar jag just där!

Men idag är det lördag. Jag tackar för den lediga dagen och fyller den med trevligheter som egentid över en kopp te på morgonen när alla andra sover, hundgos, en testomgång av högskoleprovet (gud hjälpe, mattedelen fick mig att må illa) fika med föräldrarna, god mat, lite valberedningsarbete och annat pyssel. Fler lördagar åt folket!

He's back!

Nu är han hemma igen, efter tre veckors semester hos sin son och min mamma & pappa - Zorro, den underbara!

Vi har saknat honom. På bilden torkar han sig efter ett bad. Bädden passar bra som handduk eller hur?

Tack för hjälpen, mor & far!

fredag 21 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 49

Dag 49. Lön för mödan

Åååh, så oändligt skönt att allt mitt slit med matten gav utdelning. Heja mig!

torsdag 20 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 48

Dag 48. Snötyngda skogar

Mörkt hann det bli och blött var det, men vi trotsade både det ena och det andra på vår promenad, hundarna och jag. Blöt utifrån och in och inifrån och ut var jag när jag kom hem, men mycket nöjd med mig själv.

Trötta småhundar kröp under filtar och sov, Zenia nöjde sig med att ta plats i soffan. Livet är gôtt
... & blött!

onsdag 19 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 47

 Dag 47. Äskade frestelser

Våren är i antågande, för nu har BG släppt årets glassnyheter. Naturligtvis var jag tvungen att festa loss, sockret till trots.

Det blev en Panda lakrits, en svart lakritsblomma. Inte dum alls - jag njöt av varje tugga. Att det var fem plus, klarblå himmel och vårsång i luften gjorde bara glassen än godare :)

Jag är så tacksam för småmynten som låg och skramlade i min ficka, utan dem hade det inte blivit nån glass.


tisdag 18 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 46

Dag 46. Tilltro

Idag har jag krisat. Haft den första, djupa dippen sen jag började läsa matte på komvux. Stopp i hjärnan, siffror och bokstäver i en salig röra och jag fattade ingenting - verkligen ingenting. Allt jag läst mig till var som bortblåst.

Eller som min älskade, kloka man sa - andas Maria, det är inte bortblåst, det är bara inlåst. Du stressar, då knyter det sig! (Han sa nog inte ordagrant så, jag var så stressad att jag inte riktigt minns, men innebörden var densamma)

Så dagens tacksamhet får bli den tilltro till min kunskap och förmåga, som min man och andra nära och kära har, när jag (tillfälligtvis) tappar den. Henrik stod som en klippa när jag gråtfärdig ringde honom på jobbet och andra vänner bistod mig via sms och glada tillrop på FB.

Ni är alla värda en blomma <3

måndag 17 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 45

Dag 45. Sooool!

Idag kom äntligen solen. Som jag längtat. Så underbart. Jag jobbade och vi var ute hela förmiddagen med barna och på min förmiddagsrast tog jag en promenad i solskenet. Jag var alldeles för varmt klädd, men man ska visst svettas in våren har jag hört ;)

Efter lunchen gick vi direkt ut med barnen igen = mer soool och sen slutade jag tidigt. Så jag åkte hem och packade in hundarna och åkte till stugan, så de fick räjsa av sig lite. Själv satt jag på trappan i solväggen och njöt.

Tack för alla dagens solstrålar, de gjorde nytta i själen!

söndag 16 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 44

Dag 44. Pälsfager

Idag såg Zenia ut som ett skogstroll när vi kom hem från promenaden i skogen. Full av barr, grenar och annat skräp. Hon har länge varit i behov av en ordentlig pälsgenomgång, jag har bara hållit efter det så där på en höft under ett par månader - så nu var det dags!

Tre timmar från start till mål;  bad med schamponering, balsam, handdukstorka det värsta, fånga in galen portis efter ett portisräjs, blåsa pälsen torr samtidigt som jag kammar den med den glesa pudelkammen för att lösa eventuella tovor (det var inte så många, några bak på frambenen som var lite hårda och en fuling i ena armhålan) och till sist raka nos och rumpa.

Pust, sa den late, men nu är det gjort :) Nu - efteråt - är jag tacksam för mitt impulsiva beslut att ägna kvällen åt pälsvård. Hon doftar ljuvligt och är helt underbar i pälsen. Det tyckte för övrigt Saga med, som raskt kröp upp och la sig på ryggen på Zenia. Hann inte få fram kameran dock.

lördag 15 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 43

Dag 43. Hårfager

Sonen har långt hår. Båda sönerna har långt hår, iofs. Men idag kom Viggo och bad mig fläta det. Jag som älskar att pilla i hår fick äntligen lov att göra just det. Vilken lycka. Jag fick i samråd med sonen testa några flätvarianter, bara jag inte gjorde inbakad fläta. Lätt att lova, jag kan inte göra inbakade flätor hur mycket jag än vill.

Till sist blev det varianten på bilden som fick godkänt. Liten tofs som fixerar den långa luggen och håller den inbunden i flätan. Nöjd son, nöjd mor!

Livet är gott!

fredag 14 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 42

Dag 42. Finaste alla hjärtansdagskortet

Det kom från guddottern i Norrköping och värmer oerhört i hjärtat. Jag älskar henne som min egen och hon är alldeles för långt bort en dag som den här, precis som min Amanda. Men jag vet att båda två har det bra där de är och det är huvudsaken.

Ha en underbar alla hjärtans dag. Och firar du inte den dagen, så önskar jag dig en underbar fredag ;)

Inga valpar våren 2014

Bolla tar en tupplur
Fotograf Felicia Olsson
Jag har skrinlagt min planer på en portiskull i vår. Att ta en kull valpar kräver tid, pengar och tålamod och jag kände att det fanns vissa brister av både det ena och det andra just nu.

Jag har familj, som jag vill umgås med, jag har fem hundar som behöver aktiveras, jag lägger ner en hel del tid på rasklubben (RPVH), både som valberedning och som arrangör av det årliga klubblägret, jag försöker hålla mig ajour inom BodySense vilket innebär att åka på fortbildningar emellanåt. Henrik och jag dansar tillsammans, upp till tre gånger i veckan, dessutom är det kurser ibland.

Jag är förvaltare till en kvinna, jag driver eget företag som BodySense- och massageterapeut, ihop med min kennelverksamhet. Jag jobbar som förskollärare tre dagar i veckan, två dagar pluggar jag. Just nu lägger jag i princip all ledig tid på att försöka få ett grepp om kursen matte 2B, vilket inte är helt enkelt. I vår ska jag skriva högskoleprovet, behöver antagligen plugga lite för det åxå :)

Så fort vårsäsongen kommer tar Hernik och jag fram våra motorcyklar och gör kortare turer och vi planerar en veckas semester på hoj i sommar. Då måste tant Maria vara ordentligt avrostad och ha några mil i rumpan, annars blir det jobbigt! Vi älskar att vara i vår stuga vid sjön, stugan som snart är värd sitt namn för vi renoverar och bygger ut.

Min dotter jobbar och bor just nu i Surahammar, min guddotter bor i Norrköping. Jag vill kunna resa till dem båda. Jag har valpköpare jag vill hinna med, vänner att träffa, böcker jag vill läsa, skogspromenader att gå.

Beslutet satt långt inne men nu är det taget! Sorry, i vår får jag nöja mig med att snosa på andras valpar!

torsdag 13 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 41

Dag 41. Kärt minne

Min morfar dog i augusti -96, 78 år gammal. Alldeles för tidigt om jag får säga - å det får jag ju.

Jag tillbringade en del tid tillsammans med honom i tonåren. När jag behövde vara hemifrån ett tag så kunde jag landa hos morfar nåt dygn. Där kunde jag ligga på sängen och läsa hur mycket jag ville, medan morfar satt i soffan och såg på tv. Jag kunde bada i hans badkar tills ångan rann från väggarna och han antagligen fick kissa i vasken i köket, för att jag ockuperade badrummet i tre timmar.

När morfar dog fick vi barnbarn vara med och ta hand om hans prylar. Jag gick runt i hans lägenhet och såg på hans saker en sista gång, kände, luktade och mindes.
Sen valde jag med omsorg:
Kristallkronan i vardagsrummet - den jag tänt så många gånger med hjälp av den gamla, stora, tröga knappen som alltid small så högt när den väl slog över.

De gröna, med svarta ränder, stickiga ullplädarna som låg på hans sängar.

Clowntavlan och "den fula stengubben"-tavlan. Två bilder som "alltid" hängt på väggen hos morfar.

Morfars syskrin i plåt, med innehåll; gamla plåtaskar med knappar och nålar osv.

Godisskålen på skänken, där det alltid fanns godis när vi kom dit! Det enda föremål som det blev någon som helst diskussion om för övrigt. Både jag och min syster ville ha den. Jag fick ta den, mot att den alltid ska ha godis i sig, när hon kommer på besök. Om den är tom får den flytta hem till henne. Hittills har jag fått behålla den ;)

Den lilla runda klockan med romerska siffror, som jag inte alls förstod när jag var mindre, som stod på hans tv och tickade så högt att jag blev galen ibland.

Hans efterättsskålar, med rosor och guldkant, och de andra med blått motiv från en engelsk by, med hästar och små hus.

Den stora skeden i nysilver, som han serverade kokt potatis med.

Och så föremålet på bilden - morfars potatisskalare. Jag har en så tydlig bild av hur han står vid diskbänken och skalar potatis, medan jag sitter vid bordet och räknar mynt ur hans myntburk. (Det var på den tiden det fanns både 5-, 10-, 25- och 50-öringar. Tvåöringarna var nyss borttagna och låg kvar i burken oanvändbara minns jag.)

Morfars potatisskalare! Jag väljer ofta den när jag ska skala nåt. Då har jag morfar nära, då är han hos mig.

 Hur många gånger har min morfars hand formats kring skaftet på potatisskalaren, hur många gånger har han sköljt den och ställt den i diskstället? Tusen och åter tusen? Jag vet inte, men av alla saker jag valt att spara så finns hans själ mest i det föremål som han brukat om och om igen.

När någon kär vän dör och du får möjlighet att välja något som minner om din vän, välj nåt vardagligt, nåt som du ser ofta, nåt användbart, nåt personen har nött in sin själ i.

Hos mig finns morfar i vardagen - det är jag tacksam för!


onsdag 12 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 40

Dag 40. Slut-i-rutan

Eller utslut som min Ingela skulle ha sagt. Idag gick jag i stå. När jag kom hem från jobbet blev inget gjort. INGET! Jag landade i soffan efter jobbet och där lixom blev jag kvar.

Först sov jag, sen gosade jag hundar. Sen räknade jag inte matte, inte heller tog jag nån lång hurtig hundpromenad. Jag lagade ingen fantastisk middag, inte heller röjde jag köket. Jag hoppade inte i duschen och fräschade till mig, satte inte på buggskorna och åkte på två timmars dansträning - Henrik fick åka själv helt enkelt.

Jag satt bara i soffan, med hundarna omkring mig som en filt. Efter en stund hämtade jag bästa pudelkammen, ja det är den vars trähanddtag sticker fram under pälshögen. Sen satte jag på tv4 play och sträcksåg min favoritserie för hjärndöda stunder - Holby City. Under tiden låg Zenia i mitt knä och vips, (nåja) var hela hunden genomkammad. Det tog tre avsnitt, en kopp te och lite kramp i en mothållsmuskel i ena tummen.

Som det går att se av bilden var det ett tag sen hennes päls fick sig en genomgång. Nu ser hon ut som en pudel som kört nosen i en elkontakt, päslen står som en sky kring henne :)

Ikväll är jag tacksam för att jag, trots att jag inte fått någonting gjort, ändå har en nykammad hund ;)

tisdag 11 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 39

Dag 39. Sprättägg

Livslyx de lux, det är det att få åka iväg och köpa sprättägg, från hönor som lever som hönor ska. De har reden, pinnar och rent och fint. De får vara inne och de får vara ute, de blir pratade med och ompysslade, de har någon som vurmar för dem och ser ifall de mår dåligt eller om det är för hård rangordning i flocken, så nån höna far illa. När de avlivas görs det snabbt och värdigt.

Såna ägg är en fröjd att få äta. De har inte bara gula gulor, de smakar bättre, de smakar kärlek och nyttigheter, de smakar livsglädje och kraft. Jag är så tacksam för att vi har vänner som håller sig med hönor. En dag ska jag ha egna hönor som sprätter omkring på backen!

måndag 10 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 38

Dag 38. Råttor små

Jag vill gärna använda Instagrambilden här på bloggen men ibland är jag grovt oense med Insta om hur man ska och inte ska beskära en bild. Här syns i alla fall Bolla och Saga hur de ligger och myser intill mig på kökssoffan, där jag häckat delar av dagen idag.

Barnen på förskolan har delat med sig av sina förkylningsbaciller så jag har försökt att vila mig i form idag. Morgondagen får utvisa om det fungerade eller inte.

Gott sällskap har jag haft av alla mina fyrfota vänner som hållit sig nära, myst, busat och njutit av att få ha mig hemma, stillasittande/liggande en hel dag! Det är (H)underbart med hundar!

söndag 9 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 37

Dag 37. Älskade dans(partner)

Jag har alltid älskat att dansa och i perioder har jag gjort det mer, i andra mindre. Ibland har det varit bugg, ibland frigörande dans, ibland lite av både och. Ibland kurser eller fasta tider varje vecka, ibland bara lite som det blivit. Men jag har alltid dansat själv. Henrik har varit hemma, för han dansar inte. Händigt för mig, bara att åka iväg utan att trixa med barnvakt.

Men för två år följde Henrik med mig till Fagerås på danskurs och sen dess är inget sig likt. Nu händer det alltså att jag sitter ensam hemma medan han åker på dans, det verkar som om han försöker dansa ikapp mina år av dans :) Jag klagar inte - det är tokroligt!

Jag älskar att dansa och det kan ju inte bli så mycket bättre än att få dela det med mannen i mitt liv - eller hur?

lördag 8 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 36

Dag 36. Fytterackarns va jag är bra!

Matte 2B är ingen lek. Jag lägger ner massor av tid på att plugga hemma, massor!

Idag har jag räknat tre pass a' två till tre timmar och hunnit massera en granne, tagit en hundpromenad i blasket, ätit lchf-pizza med bästa mannen, genomlidit mello samt avnjutit ett avsnitt Sherlock.

Life is good!

fredag 7 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 35

Dag 35. Braiga grannar

Vår bil är paj. Eller ja, nu har vi fått igång den, så det rätta vore väl att säga att den varit paj. Men jag vågar inte riktigt lita på det än. Inte Henrik heller.

I vart fall vägrade den starta i söndags, bara sådär. I torsdags fick vi (läs Henrik, jag räknade matte!) hjälp av granne J att bogsera bilen till en bilverkstad. Då startade den, bara sådär. Efter flera försök att få den att inte starta så var det bara att inse fakta - den ville starta - varje gång. Då tog Henrik med bilen hem igen. Det blir ju lixom lite billigare så :)

Men misstanken fanns om fukt i "någraviktigakablarsomharmedstartmotornattgöra" och då vore det ju bra om bilen kunde få torka ur. Vi har inget garage, jo det har vi men det är fullt av läckra motorcyklar och mc-delar och gamla avgasrör och annat livsnödvändigt jox - om du frågar min gubbe alltså, och även om det hade funnits plats så hade bilen lika gärna kunnat stå ute för vårt garage är kallt och oisolerat och någon möjlighet att torka ur på vettig tid finns det knappast.

Alltså ringer vi (läs jag, Henrik satt i soffan och surfade) en annan granne, B, mannen med släpkärreförsäljning och varmgarage. Där hyrde vi in vår bil över helgen. Tack för hjälpsamma grannar, vad skulle vi göra utan dem?

Grattis Vildnos Sällsynta Prins Leo - 1 år idag!

Då - ett busfrö utan dess like, hårt tuktad av chihuahuorna, men med bästa lekkompis i mamma. Nu - en stilig herre som lever storstadsliv med "storebror" i Göteborg!

Grattis raring

torsdag 6 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 34

Dag 34. Drömstund

Det här är ett foto på en del av ett underbart vackert draperi som hänger för min garderob i sängkammaren. Varje kväll innan jag somnar betraktar jag det här en stund och samlar mina tankar inför natten.

Det är inte aum-tecknet som fångar mig så mycket som färgerna och mönstret i batiken, även om blotta ljudandet av aum (ohm) raskt för mig till ett djupare stadium av glad avslappning. När jag läste till massageterapeut körde vi en del aum-meditationer, väldigt behagligt.

Det är regnigt, blött och kallt ute. Jag är innerligt tacksam för min varma säng och mitt vackra draperi som leder mig in i sköna drömmar!

onsdag 5 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 33

Dag 33. Öm rygg & vassa spikar

Spikmattan och Linnex - guds gåva till trötta, värkande ryggar. Jag säger inget annat!! <3

tisdag 4 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 32

Dag 32. Vänskap

 Att ha vänner är gott, på både gott och ont. De finns alltid där, de säger sanningar som svider, de stöttar och puttar, de hjälper mig att vara den bästa version av mig som går.

Att mista vänner gör ont. Var det goda i det finns vågar jag inte sia om, för det gör fortfarande för ont. För snart ett år sen dog min bästa vän. Världens bästa Ingela. 1986 kom hon in i mitt liv som en stormvind och ställde saker på ända, i mitt välordnade liv. Det var tider det. Vi har varit oense en hel del, Ingela och jag, genom åren, det har inte alltid varit en vänskap kantad av rosenblad. Men det har alltid varit en vänskap.

Oavsett oenigheter, långa stunder av tystnad och skilda prioriteringar i livet så fanns hon alltid där när hon behövdes mig. Vi skämtade ofta om att när vi blev pensionärer och fick gott om tid så skulle vi sitta och prata ikapp allt vi inte hann med till vardags. Så blir det aldrig - jävlaskitcancern hann före!

Jag är gudmor till hennes dotter, en underbar ung kvinna, som alldeles för tidigt fann sig står utan mamma. Idag finner jag mig bygga en ny vänskap <3

måndag 3 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 31

Dag 31. Livet på en pinne

Jag jobbar, räknar matte, äter, räknar matte, rastar hundar, räknar matte, sover och sen börjar det om.

Världens underbaraste Man, han servar, han tvättar, han peppar mig och han ser till att jag äter. På bilden är det LCHF-pannkaka med grädde och blåbär - Yaaamie!!

Idag är en bra dag, jag är glad för att jag lever, att just jag får möjligheten att äta världens godaste pannkakor serverade med grädde, blåbär och kärlek, att just jag orkar tråckla mig igenom matten tack vare stöd från den bäste, att just jag trivs på vicket jag har nu, att just jag har ben som bär mig trots halkan på hundpromenaden.

Livet är gott!

söndag 2 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 30

Dag 30.  Skitbil!  (Ingen bild! Orkade inte gå ut och fota eländet)

Nä så kan det ju bli ibland, även fast jag sagt att jag ska ta en bild varje dag. Inte heller låg det här blogginlägget uppe när det skulle, för nu är det måndagkväll och jag trixar med datumen på bloggen så att det ser ut att vara upplagt på söndag - busigt va? Jag gör så rätt va det är, det blir mer ordning i mitt liv då :) Och eftersom jag bloggar för min skull så blir det ju bäst så!

Idag är jag tacksam för att vår bil bestämde sig för att inte starta redan vid halv fyratiden, hemma på vår gård och inte halv elva i kväll, när vi lämnade dansen i Fagerås. DET hade blivit riktigt bökigt det. Nu är det bara knöligt, detta att vara utan bil.

lördag 1 februari 2014

365 dagar av tacksamhet: 29

Dag 29. Sammankomst

Ta vara på stunderna av ledighet, finns det ingen anledning att samlas - skapa en. Det måste inte vara någons födelsedag, det fungerar alldeles utmärkt med en vanlig lördag ;)

Mor, far & svärmor kom. Syster med familj och svägerskan med familj uteblev - bra, då har vi en anledning att snart ses igen!

Vad vi åt? Klassisk husmanskost, kallops med potatis och/eller grönsallad. Till efterrätt en mycket mumsig frusen vit chokladmoussekaka (nej, den var inte LCHF).