Namngivning & släktträff

Påskdagen firade jag i Arvika, närmare bestämt hos min kusin Linda, i sällskap med släkt och vänner. Allra senaste nykomlingen Elsa firades med en namngivningsfest. På bilden här intill sitter min mormor Elsa med lilla Elsa i knät. Det skiljer nästan 90 år mellan de två :)

Stolt kusin Anders, tillika Elsas pappa, sken som en sol hela dagen.

 Dopklänningen Elsa bär har gått i släkten i många år, den är snart femtio år gammal.Tittar du noga på bilden kan du se många namn.

Vackraste familjen <3

Mormor Elsa flankeras här av min mamma Irene till höger och moster Ulla-Lena till vänster. Det släktskapet förnekar sig inte <3

Mormor Elsa is still going strong - hon hade bakat
en påsktårta till oss!

Fyra generationer!

















Vad bjuder du på när du får oväntat besök? Vi bjöd i vart fall den här förrymda geten på knäckebröd och baguette. Inte hjälpte det, vi fick ändå inte fånga henne. Till sist vallade jag och Linda henne hem längs stora vägen, till gården där hon bor. Söt get men inte så smart att gå på stora vägen alldeles själv!

Vattenhund!

Njae, det är roligare att plaska i vattenskålen eller i pölarna ute. Men i brist på annat får badkaret duga ;)

Grattis Viktor 14 år

Liten blir stor!

 Puss på dig, min älskling!

Alltså!

Egentligen har jag bara två saker att anföra klockan sju en söndagsmorgon.

1. Inga valpar borde få vakna före en viss uppfödares väckarklocka ringer
    - någonsin!
    - i synnerhet inte på söndagar
    - i synnerhet inte på söndagar när klockan blev alldeles för mycket kvällen innan
    - i synnerhet inte på söndagar när klockan blev alldeles för mycket kvällen innan och en viss uppfödare     sen inte kunde somna för att den vissa uppfödaren drabbats av klådan från helvetet och ägnade en timme åt att vrida sig som en kålmask på ett grillspett medan minuterna sakta tickade sig fram genom natten och huden förvandlades från mjuk silke till rödfärgad säckväv.

2. Någon borde verkligen ha klippt valparnas klor under natten. Verkligen. På allvar. Jag är rätt irriterad på Någon just nu. Någon kunde ju eventuellt ha gått upp i natt och gjort nytta medan valparna sov istället för att riva sönder sig. Måste ta ett snack!

P.S. Det var en liten sak till, bara en pytteliten undran. Vem kom på att blommor ska ha vatten för att överleva?

Huvudbry!

Det börjar bli dags att vaccinera mina chivalpar och jag har huvudbry. Vaccin är starka saker, många valpar blir sjuka efter sprutan. Hur kan det då komma sig att en chivalp på 600 gram ska ha lika många ml vaccin som en valp på säg 5 eller 10 kilo? Alla hundar får 1,0 ml vaccin OAVSETT ålder och vikt. En chi på 600 gram får alltså en 20 gånger högre dos än en valp på 12 kilo. Var nånstans finns rim och reson i detta?

Det är ju helt vansinnigt - inte undra på att det händer att valparna blir sjuka! Jag frågade mitt djursjukhus hur de kunde motivera detta och svaret var att det inte var bevisat att det var farligt. GAAAH, jag blir skogstokig, vad är det för svar? All annan medicinering är de skitnoga med, den ska ges efter vikt, varför inte vaccinet? För att inte Nobivac Vaccines tjänar tillräckligt med pengar på småhundarna då eller?? 

Dessutom ges vaccinet tidigt, redan vid åtta veckors ålder, då valparna utvecklas för fullt. Jag skulle tro, helt utan att veta, att åldern för första vaccin  av praktiska skäl helt enkelt sammanfaller med utflytten från första hemmet,. Hemma diar valparna kanske fortfarande, de går i skyddad miljö och när de är åtta veckor ska de ut i världen, det blir naturligt att ge första sprutan då.

Att det skulle vara lämpligast i utvecklingsynpunkt för valpen betvivlar jag starkt. Ju yngre desto känsligare för smitta resonerar jag. Och de flesta vaccinerar med ett vaccin som innehåller levande smittoämnen. Så inte nog med att valpen utsätts för stor stress och med flytten hemifrån, den ska dessutom hantera en stor mängd virus i kroppen. Som alla vet är man mer mottaglig för virus om man är stressad - alltså ingen bra kombo!  Men som sagt, vad vet jag, jag är inte utbildad på vaccin jag bara funderar rätt mycket!  

Förr innehöll vaccinet kvicksilver, jag vet inte om det är så fortfarande, det är ju i så fall helt förkastligt. Då får en liten valp i sig oförsvarbart höga mängder kvicksilver.

Ojoj, nu jagade jag visst upp mig  Det är en viktig fråga för mig tydligen Inte sjutton vill jag utsätta mina minsta fjuttar Sol & Saga för så mycket vaccin, jag hoppar över och låter dem växa på sig lite till! Långhåren måste jag ju spruta nu, för visst är det så att det krävs av SKK att de är vaccinerade vid leverans? 

Hur tänker du kring vaccineringen och är det någon mer än jag som fått sjuka hundar efter sprutan?

Födelsedag utan mottagare

Idag skulle Ingela fyllt år - 45 år. När man är så ung, så mitt i livet ska man inte vara död. Nix, det går inte, det rimmar tvärtom vansinnigt illa. Men ändå dog hon, ändå finns hon inte mer! Livet gör som det vill med oss, det finns inga garantier om någon morgondag.

Ta en stund och tänk över vad du tycker är viktigt, vad du prioriterar. Gör sånt du blir lycklig av! Berätta för dem du håller av hur mycket de betyder för dig. Försök att göra det hjärtat brinner för. Lev medan du kan!

Om snorklande snarkande hundar!

Hundar som kvarkar, snorklar, nyser inåtvänt, visst oroar det. Mina chihuahuor gör det iblan, min portis nån enstaka gång. När jag surfade runt för att få veta mer så hittade jag den här artikeln på Hundsport Redaktionellt. Jag tog mig friheten att kopiera den till min sida, risken är ju att länken inte funkar en dag. Vill du läsa originalet finner du det här: Hundsport

Diagnosen är: Snörvel –Pfrrrrssnnchh, pfrrrrssnnchh, pfrrrrssnnchh. Jag reser mig käpprätt i sängen, tvärvaken. Jag har jobbat sent med en trave röntgenbilder och därför sover jag över på Veterinärhögskolan. Jag har långt hem och skolan börjar tidigt i morgon. Nu håller chefens flotta dobermann på att dö på golvet bredvid mig. foto: Berit Wallin Håkansson En snabb blick på Nero övertygar mig om att slutet är nära. De rosslande ljuden kommer tätt. Hunden står mitt på golvet med benen brett isär. Huvudet gungar i takt med snörvlingarna. Halsen är stelt sträckt framåt och mungiporna är uppdragna ända till öronen. De kvävda ljuden kommer i serier om cirka tio och för varje snörvel häver sig bröstkorgen. Buken drar ihop sig och ger begreppet getingmidja en mening. Jag rycker upp den tunga telefonluren, slår nollan och får en linje. Många och långa signaler senare svarar en grötig röst i andra änden. BakväntRedan i slutet av sextiotalet drabbas hundar av det vi numera kallar bakvända fnysningar, inverted sneezing, retrograda (baklänges-) nysningar eller fnysningar, chihuahua-snörvel, tax-frustningar eller någon annan kombination av ett rasnamn och ett ord som beskriver nosljudet. Kärt barn har många namn sa man förr. Även om kärt inte beskriver känslan för missljudet så tyder alla dessa namn på att fenomenet är välkänt bland veterinärer och uppfödare. Det har en beteckning så att man kan tala om det vilket underlättar när en orolig valpköpare ringer och är uppskrämd. Förklaringen ”Pudel-snork är ingen sjukdom. Det är lika ofarligt som hicka,” lugnar den snörvlande pudelns ägare betydligt bättre än ”Ja, jag känner till det där men jag vet inte vad det beror på”. Redan tidigt observerade vi att när en hund i en kompisgrupp börjar snörvla dröjer det inte länge innan flera andra gör likadant. En teori säger att det handlar om en psykisk smitta liknande den som gör att jag gäspar när du gäspar, alltså att en hund först iakttar och härmar och sen själv lägger sig till med ovanan. Enligt en annan teori blir den rent fysiskt smittad. Om någon av dessa hypoteser är korrekt är osäkert än idag. Mer om smitta nedan. Alternativt skulle alla kamraterna, teoretiskt sett, kunna vara utsatta för en gemensam miljöfaktor som torr luft, irriterande skurmedel, dammiga mattor eller svårsmält foder. SymtomenDe flesta hundar som en gång börjat snörvla gör det livslångt men intermittent. Inom medicinen betyder intermittent att det finns långa symtomfria perioder som avbryts av sådana med symtom, i detta fall snörvel. Ibland kan anfallen bli så påfrestande och täta att man till slut funderar på att medicinera hunden med vad-som-helst för att det skall gå över. Vissa hundar har symtom på nätterna, kanske en effekt av att slemhinnorna är torra när de sover. Kortisonpreparat och allergidämpande medel, de mediciner som ligger närmast till hands för att minska eventuell svullnad och irritation, har tveksam effekt. Men märkligt nog verkar det ibland räcka att hundägaren får ett recept i handen för att snörvlet skall gå över – trots att hunden inte ens hunnit få någon medicin. Under en snörvelperiod tycks hastiga förändringar i andningsluftens temperatur kunna utlösa en attack. Typiskt börjar den när hunden kommer ut från bostadsvärmen när det är minusgrader och luften ute är torr och kall. Motsatsen förekommer också; anfallen kommer inne i den varma hallen medan man tar av kopplet. Fuktig och disig luft kan också öka risken för att hunden börjar snörvla även om det är varmt ute. OrsakernaEn äldre förklaring var att hunden led av esofagusreflux ,uppstötningar av magsaft. Prefixet re- betyder åter, flux betyder flöde och esofagus är matstrupen. Esofagusreflux betyder alltså återflöde (till) matstrupen (av magsaft). Den syrliga magsaften orsakar inflammation som skulle kunna utlösa kramp. Bakomliggande orsaker till reflux kan vara magkatarr, slapp övre magmun eller att magsäckens tömning kommit i olag. Olika dietråd som att undvika rökt, kryddad, fet eller stekt mat provades utan framgång. Samma dåliga effekt hade den tidens vanliga foderknep och preparat mot magkatarr. Idag är noskvalster den mest omhuldade förklaringen. Noskvalster finns hos var femte hund men betydligt färre snörvlar eller får andra symtom. Orsakas snörvlet av ett kryp kan det förklara att fenomenet smittar mellan hundar enligt ovan. Kvalstren bor i hundens bihålor och irriterar slemhinnan när de vandrar omkring i nosen. Att säkert fastställa den diagnosen är idag svårt till omöjligt. Ännu svårare är det att säkert utesluta den. Medicin mot kvalster har blivit veterinärens förstaval vid behandling av snörvel, liksom vid nysningar och förlust av luktsinne. Vilka preparat som skall ges mot noskvalster, hur ofta, hur länge och huruvida de bara skall ges som behandling vid symtom eller även i förebyggande syfte diskuteras hett mellan veterinärer. Ännu hetare förs samma debatt av lekmän på nätet där de i sin tur gärna slår varandra i skallen med olika veterinärers utsagor. Eftersom detta inte är ämnet för dagens text nöjer sig skribenten med att konstatera att parasiter utvecklar resistens mot antiparasitära medel. Det kan leda till att preparat blir verkningslösa när de behövs som bäst. Självhjälp–Hjälp, det är nero, gastar jag i luren. ”Han håller på att dööö. ” –Nää, skojar chefen. ”Det är väl Berit?” Sven-Erik har hört snörvlet i bakgrunden och vet genast att det inte är någon fara. Men jag tycker inte han är lustig. Jag badar i adrenalin och vill ha instruktioner. Det är inte ett dugg farligt får jag så småningom förklarat för mig. Det beror inte på att hunden svalt ett löv som fladdrar som en ventil över struplocket. Det är inte hjärtat och andningen som tappat rytmen. Hunden håller inte på att kvävas. Den bästa förklaringen är att det beror på en nervkramp av samma typ som vid hicka. Det gör inte ont och det är inte farligt. Däremot kan det vara tröttsamt för både hund och folk om det håller på länge. Många år senare har jag själv ägt snörvlande hundar av flera olika raser och kan ge tips för att lösa upp ett pågående anfall: Det gäller att hålla sig lugn och verka likgiltig. Visar ägaren rädsla eller oro så smittar de känslorna av sig på hunden. Lugn, bara lugn. Lyckas man själv framkalla en gäspning så finns det en chans att hunden tar efter och gäspar den också. Då slutar anfallet genast. Är hunden matfrisk kan man ge den ett par godbitar. Snörvlet brukar gå över när hunden tuggar och sväljer. Smetar man ut godiset på en skärbräda så blir effekten ännu bättre. Alternativt kan man ge den någon ljummen dryck som den gillar (och tål), till exempel mjölk, honungsvatten eller buljong. Kan hunden bära saker i munnen på kommando ber man den apportera något och bära på det en stund. Vill man vara mer handgriplig kan man massera hela halsens undersida med långa bestämda rörelser och krama runt luftstrupen som är tydligt markerad under anfallen. Psykologi?Hundar hittar ju knappast på hyss för att förarga sina ägare? Men det finns de som påstår att hunden får snorkanfall så fort man talar i telefon längre än en minut. Det stör så pass att motparten helst avslutar samtalet så att ägaren får ägna sig åt hunden. Skribentens åldriga saluki som hade mat som livets Mål och Mening kunde – när inget annat tricks hjälpt – spärra upp ögonen på ett sätt som varnade: –Mat NU. Eller jag snörvlar. FÖR HUNDSPORT.SE: VET. BERIT WALLIN-HÅKANSSON

Vi har hittat hem!

 Jag är så glad! Tre av mina valpar har hittat sina familjer. Prins Leo ska flytta till Göteborg och få en storebror - precis vad jag önskade för honom som är ensam portisvalp här hemma. Storebror heter   Zimba  (Vildnos Sjövilda Mito  i stamtavlan) och han är en riktig gosebjörn. Leo kommer få fortsätta vara prins Leo och jag är helt övertygad om att hans familj snart kommer dansa efter hans pipa ;)

Tälma eller Molly som hon numera kallas, flyttar snart till Kil, till en mycket kär vän till mig. Där kommer hon att få vara den primadonna hon anser sig vara. Anar att hon snart sätter familjens katter på plats, framfusig som hon är!

Lovis, den lilla pärla, ska bli Stockholmare och tampas med stora vovvar. Jag är övertygad om att hon platsar väl in i flocken med jaktlabbar. Hon är den av valparna som bråkar duktigt med Leo och oftast går segrande ur striden!!  Och skulle det inte funka kan man alltid se söt ut ;)

Vackra bilder!

I fredags förmiddag var fotograf Erik Nygren på besök. Han ville öva sig på att fotografera valpar och fick tipset att jag hade valpar. Självklart fick han komma hit, eftersom jag tycker att just mina valpar är vackrast i världen och förtjänar att bli proffsfotograferade ;)

Ett litet liv!

Sex veckor gammal och har nyss passerat 500 gram. Vad ska det bli av denna lilla dam?

Vad orsakar hjärtsjukdom?

Viktigt att veta!

Följ länken, läs texten. Kanske är inte LCHF så jäkla dumt ändå ;)

Hjärtat skär!

 Det har varit en lång och krokig dag, för att inte tala om hur natten till denna långa dag varit.

När jag vaknade igår morse var jag på ett uselt humör. Jag hade sovit bra så det berodde inte på sömnbrist. Helst ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om, jag kände mig ledsen och gråtmild. Inte ens valparna klarade av att muntra upp mig.

Jag jobbade halvdag och bästa Helene kom hit och tog valppasset. Jobbet flöt på ganska bra, barnen höll mig sysselsatt. Halv sex gled jag in på parkeringen hemma, Henrik och Viktor väntade på bilen, de skulle vidare på aktiviteter. Då ringde telefonen, det är ett samtal jag länge fruktat. Mitt äldsta gudbarn berättade att hennes mamma tillika en av mina bästa vänner, Ingela,  låg för döden, med bara timmar kvar att leva. Ingela har kämpat mot sin cancer länge och trots att jag visste hur det skulle sluta så kom det som en chock. Henrik mötte mig, såg mina tårar och lät mig gråta ut en stund mot hans bröst innan han var tvungen att åka. Närjag kom in lyste det tända ljus i köket och vardagsrummet (Henrik brukar aldrig tända ljuslyktor när han går hemma själv) det kändes som ett tecken. Kvällen gick åt till att gråta och klappa hundar, gråta och torka hundkiss, gråta och få tröst av syster i telefon och sen gråta lite mer.

Natten som följde kunde jag inte sova. Klarvaken låg jag och vred mig, tvinade hit och dit. Rätt som det var slumrade jag till några minuter, då drömde jag att jag pratade med Ingela, hon var glad och mådde bra sa hon. Sen vaknade jag till igen och var lika sömnlös. Jag låg och vred mig, jag gick upp och satt vid datorn. Vid kl. 05 kom jag till ro, då kröp jag till säng igen och ungefär kl 05.15 sov jag.

Klockan ringde 06.00, jag väckte en son och somnade om, sen pratade mina söner med mig tre gånger innan de lämnade huset 07.30. Kl. 07.42 kom sms:et, jag blev klarvaken i ett slag -  min älskade vän dog under natten, klockan 05!

På nåt mystiskt vis har dagen passerat trots detta. Världen borde stå still, alla skulle stå slagna av sorg när en ung kvinna, en mamma, dotter och älskade vän måste lämna oss mitt i livet!!

Jag sänder en varm tanke till Solena, mitt gudbarn, som står utan mamma alldeles för tidig och till Ingelas nära & kära, vänner & familj.

Jag gråter en skvätt över min egen förlust, vem ska jag nu ringa när saker går på tok och Ingela-klok-som-en-bok's råd behövs?  På fönsterbrädet brinner ett ljus, intill står Ingelas födelsedagspresent, den hon skulle fått på sin födelsedag om nio dagar. I den står två rosor, som en påminnelse om att vi ska ta tillvara livet och vara tacksamma för den tid vi får.

Sov gott Ingela, det har varit en ära att få vara din vän!

Framåt medelst hasning!

 Varning för smått - valparna är lösa i (hela) köket. Med tanke på att Sol & Saga inte är högre än min toffel så borde jag väl åla fram egentligen :)

Kommer bli bökigt framöver är jag rädd....

Mera bilder!

Idag har valparna fått vara ute en sväng. Du hittar fler bilder på facebook:

Valpalbum

Hon är lätt att älska

Man KAN sova så här - det går alldeles utmärkt när man heter Tälma, förlåt, Molly(!) -  och är sötaste i hela världen <3

Som en vanlig människa!

Jag är en hönsmamma - jag vet! När barnen var små  upp till ett års ålder ca, släppte jag dem inte ur sikte en sekund, gjorde jag nåt fick de följa med, annars stannade jag hemma. Det var jobbigt att ha barnvakt, även om det faktiskt hände, för jag ville ha dem hos mig, det skar i hjärtat annars!

Det är likadant med valparna, de ska vara hos mig. Eller snarare - jag ska vara hos dem. Jag vill veta att de mår bra, att de får äta i lugn och ro och tillräckligt mycket, jag vill se deras vingliga steg utvecklas till springande bus, jag vill vara den som tar ser till att inte de stora blir för hårdhänta mot de mindre. Det är jobbigt att åka hemifrån, även om någon jag litar på är hos dem, det skär i hjärtat att missa en sekund av deras korta tid hos mig. Hönsmamma - jag vet :)

Men idag, efter fem veckors intensivt valpliv (bortsett från kortare turer till affären och vårdcentralen) så trotsade jag min hönsmammighet och lämnade valparna i barnens vård (de var nyätna, nybusade och sov som stockar). Tillsammans med Henrik tog jag med mig alla vuxna hundar en snabb sväng till stugan - som en alldeles vanlig människa! Solen sken, det var 11 grader varmt i solen och den envisa blåsten försökte vi intensivt ignorera. Väl där fick hundarna räjsa loss. Zenia och Zorro drog en repa ut på sjön i ren och skär lycka över de fria vidderna. Myrna och Bolla bevärdigade sig inte med såna barnsligheter, de strosade runt mer stillsamt innan de parkerade på fårskinnet i solskenet!

Henrik och jag inspekterade träden för att se om några skulle rensas bort, vi ägnade även en stund åt att planera för ett framtida bygge, var ska friggeboden stå, hur ska man påla, finns det morgonsol någonstans och det viktigaste av allt - staket. Vilken typ, var och hur högt? Fast jag får nog lov att erkänna att det där med staketet är min grej, jag vill hemskt gärna kunna stängsla in hundarna när vi är i stugan. För att inte tala om allt som jag vill stängsla ut; vargen, räven, andra lösa hundar och så vildsvinen. Inte för att jag sett några men de ska enligt uppgift närma sig!

Vi stannade inte så länge, jag ville inte oroa tikarna (eller mig själv) genom att vara borta för länge från valparna. Med vindbitna kinder, dagsmeja-blöta skor och solsken i ögat åkte vi hemåt igen. Till valparna, som sov som stockar och inte hade en aning om det stora äventyr som utspelat sig ;)

Väl hemma vet jag inte riktigt vem som hade mest bråttom till valparna, kanske var det jag ;)

Kusinbesök

Lilla Tälma är tingad!

 Idag har jag haft besök av släkten. Eller, jag och jag... hundarna har haft besök av släkten ;)  Det är roligt, valparna får en fin träning inför framtiden när de möter snälla, lugna människor i trygg hemmamiljö. Själv får jag fika och prata lite, om det hinns med mellan valppussar och fotografering.

Det tuffar på i stort och smått här hemma. Tälma och Lovis har fått känna på snön och solskenet - de jublade inte av förtjusning direkt. Men då dagarna är varma och ljusa just nu kommer jag att låta dem lufta sig när tillfälle ges. Sol och Saga ska åxå få känna på den friska luften när tillfälle ges.

Alla fem valparna äter nu riktig mat två gånger om dagen, fast lilla Leo har ännu inte fattat grejen. Inte för att det är nån brådska, Zenia har mjölk så det räcker till och han är ju ändå bara tre veckor. Men vavvavalparna älskar maten, de blir alldeles galna när jag lockar dem till tallriken och sen äter de så de nästan trillar - underbara småttingarna.

Lovis letar fortfarande efter ett eget hem

Leo har myst med oss i TV-soffan en stund ikväll, han kommer att bli världens kelgris den killen :) De andra har sovit gott i sina bäddar, lite trötta efter dagens upplevelser. Själv ska jag krypa till kojs och hoppas på en lugn natt utan bus och pip från valparna! Sweet dreams!

Har jag sagt att de är underbara <3