Projekt 365 dagar av tacksamhet är slut!

Livet är gott! ;)

För ett år sen startade jag projekt "365 dagar av tacksamhet" där min tanke var att varje dag ta ett foto och skriva några rader om vad det betydde för mig, en tacksamhet helt enkelt.

För det mesta gick det bra, men en del strul har ställt till det. Jag har haft problem med överföring mellan telefon och denna blogg, vilket har stört mig mycket. Ibland har fotona funnits på instagram och det har tagit dagar innan jag fått dem till bloggen. Ibland har de bara funnits i bloggen men inte instagram, osv osv. Men tacksamheten har nästan alltid funnits som ett foto i min telefon, varje dag, även om det dröjt innan det blivit inlägg av det.

Jag har varit nöjd med mig själv, att jag faktiskt påmint mig om att stanna till ett ögonblick och fundera över de gåvor som ges oss varje dag. Det är alltför lätt att bara springa på och falla in i offerfällan, bli en gnällspik som tycker att andra har det bättre och så glömmer man att uppskatta allt man faktiskt har!

Sen kom den Förtrollande valpkullen :) Då var det slut med bloggande om tacksamheter. Inte för att jag inte var tacksam, utan för att jag var tacksam mest varje dag och hela tiden för att jag ännu en gång fått uppleva det mirakel en valpkull är. Oron, glädjen, lyckan, den mjuka pälsen, den sträva tungan, nyöppnade ögon, vingliga steg, mjuka gommar, vassa tänder - det är magiskt!

Jag gick in i valpbubblan och där är jag kvar än. Ikväll sover två underbara tikar vid mina fötter, mjuka, lyhörda Tiana som inte flyttat än & så min ögonsten Fiona, som ska vara kvar här hemma. De övriga fem valparna har landat i sina nya hem och det funkar bra, enligt rapporterna som kommer då och då!

Så i oktober kom alltså bloggandet av sig. Tacksam har jag varit och bilder har jag tagit, men till bloggen kom de inte. Och det var ju inte det som var det viktiga, eller hur? Det viktiga var att påminna mig om allt jag har - och det har funkat. Jag är tacksam, varje dag, ofta och för mycket. Jag försöker ge uttryck för det så ofta jag kan, i olika situationer och troligen kan jag bli ännu bättre på det.

Jag är tacksam för alla fina kommentarer och tänkvärda ord jag fått under resans gång, det har gjort mig varm och lycklig. Uppenbarligen har jag även lyckats väcka till eftertanke hos några av er  mina kära följare och det glädjer mig massor.

Så nu knyter jag ihop säcken och avslutar mitt projekt, tacksamheterna däremot kommer nog att fortsätta poppa upp nu som då. Kram på dig, kom ihåg att du är viktig!