måndag 28 januari 2013

Långt om länge!

Bolla tog god tid på sig att föda fram sina valpar - för god tid. Den första valpen orkade inte med förlossningen och dog tyvärr. Det var en tik, black & tan, på 124 gram. När den valpen var ur vägen kom tik nummer två, snabbt och lätt. Hon är svart med vit mage och vägde 117 gram. Sen tyckte Bolla att det var dax att vila, så det gjorde hon.





Eftersom jag röntgade henne i fredags så visste vi att det fanns en valp kvar, så vi väntade... och väntade. Så fick Bolla lite sammandragningar igen och vi väntade & väntade. Bolla fick gå ut på promenad i den eländiga blötsnön som vräkte ner, inte uppskattat kan jag lova, men värkarna tog fart. Men så fort hon kom in la hon sig och vilade. Då fick hon gå inomhus istället och värkarna tog fart på nytt. Vi lånade en av Myrnas valpar och lät henne suga lite för att stimulera sammandragningarna och det fungerade. Men nån valp kom det inte och vi bestämde att det var dax för ett sjukhusbesök.

Sagt och gjort, men först skulle bilen skottas fram, det snöade rejält hela dagen igår och det visade sig att vägarna var dåligt plogade när vi for mot djursjukhuset. Bolla låg i sin valpningslåda och den lilla svarta tiken, hon fick stanna hemma hos mormor och sina två mostrar, där det var varmt, tryggt och där det fanns mat. Hon var så ynka pytteliten mot sina mostrar, de är ju födda i torsdagsmorse och vägde igår 273 respektive 279 gram. Där låg pyret med sina 117 gram i lä.


På djursjukhuset togs vi emot på en gång. Det var synd, för hade vi fått vänta en kvart så hade vi förlöst nummer tre själva och sparat 2000 kr. Men sånt kan man inte veta :) Det visade sig nämligen att bilresan hade "skakat fram" trean och hon föddes alltså bara ca en kvart efter vi kommit till djursjukhuset. Hon var störst av de tre, med sina 145 gram och hon är black & tan. Hårlaget på valparna vågar jag inte sia om än, men det finns några teorierer.

 P.S. Vi, det var jag och Helena, min underbara valpningsassistent och chaufför. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne igår. Hon peppade mig när jag tappade modet, hon hejade på när Bolla hade värkar, hon masserade magen på Bolla, hon försökte envist och utan att tappa tron, få liv i valp nummer ett och hon blev lika ledsen som jag när det inte gick. Hon oroades och gladdes med mig hela dagen och kvällen, hon höll mig sällskap i den evighetslånga väntan, hon körde bilen i snörusk och hon pustade ut och varvade ner tillsammans med mig och alla hundarna över en tallrik mat, mitt i natten när vi kommit hem. Från djupet av mitt <3 - tack för allt!!

Stor puss till min man som kom hem från sin älskade dans och tog över passet i valplådan, när vi for till djursjukhuset och som sen serverade oss middag mitt i natten <3




1 kommentar:

  1. Sådan assistent skulle jag också vilja ha! :)Stort grattis till valparna!
    Mvh Camilla

    SvaraRadera