fredag 5 april 2013

Tungt!

Tårar, tårar, rinner längs kinderna. En konstig dag har tagit sin början, nu när klockan passerat tolv och jag ännu inte slagit huvudet i kudden. Om fyra timmar ringer klockan, då startar bilfärden till Norrköping, där Ingelas begravning ska äga rum. Man ska inte begrava sina vänner, inte före man fyllt sådär åttio-nittio år i alla fall. När jag blir världsminister ska jag bestämma det! 

Nu blev det inte så, snart väntar ett tungt och dystert avsked ett för tidigt avsked, ett avslut på en historia som tog sin början 1986, 26 år av vänskap fick vi. I mer än halva mitt liv, i princip hela mitt vuxna liv har Ingela funnits vid min sida, ibland nära, ibland långt bort, ibland ofta, ibland sällan, livet har lett oss åt olika håll, men i hjärtat har kontakten varit stark. Vår vänskap har inte alltid varit enkel, tvärtom har det gjort ont ibland, men glädjen och kärleken har alltid funnits i botten. När Solena föddes 1991 fick vi en gemensam kärlek, jag fick äran att bli gudmor till Ingelas underverk och livs stora kärlek, en alldeles bedårande rödhårig flicka. Hon har mitt hjärta, det kommer hon alltid ha, hur vuxen hon än blir ;) 

 Om några timmar ses vi, hon och jag, och många av mina bekanta från förr, från tiden när jag bodde i Norrköping och tiden efteråt. Det kommer att vara en tung stund men åxå en glad stund. Vi har sorgen gemensamt, sorgen att ha mist en mycket kär vän, sorgen över den framtid som vi trodde var vår. Men vi har åxå glädjen ihop, glada minnen från alla spelkvällar, middagar, mys-i-soffan-stunder, långa telefonsamtal, skratt & bus - glädjen av att fått ha Ingela som vän och förtrogen!! 

Ingela - jag hoppas du sitter på ett moln och tittar på oss under ceremonin i kyrkan. Nej, jag vill att du sitter hos oss. Var oss nära och låt oss känna att du inte är långt borta, bara för att din skruttiga kropp inte vill mer, bara för cancern beslöt att ändra den väg vi trodde oss ha framför oss. Viska i ett öra, stryk över en rygg, locka fram minnen som får oss att le - dela denna konstiga stund som heter begravning och låt det bli till en fest över ditt liv! 

Det finns en scen i en film som uttrycker hur jag mår på ett fint sätt - varsågod!!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar