Valparna har hunnit bli åtta veckor. Hjälp, vart tog tiden vägen? Imorgon åker första valpen, Flynn som ska bli norrman, sen droppar det av fler under helgen.
Självklart unnar jag mina valpar att få en egen familj, med all den uppmärksamhet och kärlek det innebär, men jag kan inte neka till att det känns sorgligt när vår tid går mot sitt slut.
P.S. Fast vissa i familjen viskar glatt att snart kan man gå ut i köket och ta sig en smörgås utan att fyra valpar kryper in i kylskåpet medan de andra tre gör sitt bästa för att gnaga av din hälsena...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar