fredag 8 mars 2013
Hjärtat skär!
Det har varit en lång och krokig dag, för att inte tala om hur natten till denna långa dag varit.
När jag vaknade igår morse var jag på ett uselt humör. Jag hade sovit bra så det berodde inte på sömnbrist. Helst ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om, jag kände mig ledsen och gråtmild. Inte ens valparna klarade av att muntra upp mig.
Jag jobbade halvdag och bästa Helene kom hit och tog valppasset. Jobbet flöt på ganska bra, barnen höll mig sysselsatt. Halv sex gled jag in på parkeringen hemma, Henrik och Viktor väntade på bilen, de skulle vidare på aktiviteter. Då ringde telefonen, det är ett samtal jag länge fruktat. Mitt äldsta gudbarn berättade att hennes mamma tillika en av mina bästa vänner, Ingela, låg för döden, med bara timmar kvar att leva. Ingela har kämpat mot sin cancer länge och trots att jag visste hur det skulle sluta så kom det som en chock. Henrik mötte mig, såg mina tårar och lät mig gråta ut en stund mot hans bröst innan han var tvungen att åka. Närjag kom in lyste det tända ljus i köket och vardagsrummet (Henrik brukar aldrig tända ljuslyktor när han går hemma själv) det kändes som ett tecken. Kvällen gick åt till att gråta och klappa hundar, gråta och torka hundkiss, gråta och få tröst av syster i telefon och sen gråta lite mer.
Natten som följde kunde jag inte sova. Klarvaken låg jag och vred mig, tvinade hit och dit. Rätt som det var slumrade jag till några minuter, då drömde jag att jag pratade med Ingela, hon var glad och mådde bra sa hon. Sen vaknade jag till igen och var lika sömnlös. Jag låg och vred mig, jag gick upp och satt vid datorn. Vid kl. 05 kom jag till ro, då kröp jag till säng igen och ungefär kl 05.15 sov jag.
Klockan ringde 06.00, jag väckte en son och somnade om, sen pratade mina söner med mig tre gånger innan de lämnade huset 07.30. Kl. 07.42 kom sms:et, jag blev klarvaken i ett slag - min älskade vän dog under natten, klockan 05!
På nåt mystiskt vis har dagen passerat trots detta. Världen borde stå still, alla skulle stå slagna av sorg när en ung kvinna, en mamma, dotter och älskade vän måste lämna oss mitt i livet!!
Jag sänder en varm tanke till Solena, mitt gudbarn, som står utan mamma alldeles för tidig och till Ingelas nära & kära, vänner & familj.
Jag gråter en skvätt över min egen förlust, vem ska jag nu ringa när saker går på tok och Ingela-klok-som-en-bok's råd behövs? På fönsterbrädet brinner ett ljus, intill står Ingelas födelsedagspresent, den hon skulle fått på sin födelsedag om nio dagar. I den står två rosor, som en påminnelse om att vi ska ta tillvara livet och vara tacksamma för den tid vi får.
Sov gott Ingela, det har varit en ära att få vara din vän!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar