Vissa dagar är det svårare än andra att se mönstret, att förstå var jag passar in eller om jag överhuvudtaget har en plats i det stora hela.
I mitt hjärta tvivlar jag aldrig en sekund, men när de världsliga funderingarna tränger sig på och jag hamnar i hjärnan, kan jag ha svårt att värja mig mot tvivlet och förtvivlan som vill ta tag i mig.
Idag har jag sörjt och saknat min Ingela, skällt på Gud och svurit över livets orättvisor. Jag ha gråtit över två korta filmsnuttar på FB. Den ena av ett dansande par, så samspelta, mjuka och närvarande att min avund kastade mig över kanten - för JAG VILL ÅXÅ!!!!
Den andra snutten såg jag senare, det var åxå ett dansande par, där damen var åttio år och hon dansade salsa med sin mycket yngre partner. Hon var fantastisk, så levande, så lycklig, så totalt inte åttio år! Det rörde mig till tårar att se hennes livsglädje, hennes trygghet med sin partner, sig själv och sin kropp. Helt makalöst! Jag grät för att det berörde mig så djupt och för att jag insåg att jag har en lång bit kvar innan jag kan ge mig hän med den självsäkerheten!
När jag ikväll kryper ner i sängen kan jag se tillbaka på en dag med mycket tårar, en del sorg, en del ilska och en hel del tvivel om framtidens planer men åxå en helt underbar söndagsmorgon med världens bästa, många avklarade mattetal, en härlig skogspromenad, massor av kärlek och många kramar från mina barn och kel från mina hundar. Vågen är i balans, som alltid!
Jag är tacksam för att jag vågar låta mig sörja, vara ilsken och att jag vågar tvivla. När jag lyfter fram saker i ljuset förlorar de sin makt över mig! Idag uppmanar jag dig att titta på nåt du gömt inom dig alldeles för länge. Kraaaaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar