365 dagar av tacksamhet: 87

Dag 87. Andrum

Idag är en fantastisk dag. Jag har vaknat i lugn & ro, legat på spikmattan en stund för att kicka igång min stela rygg, räknat matte och kelat med hundar. Haft balkongdörren öppen mot morgonsolen tills det blev så kyligt inne att jag började huttra. Ätit en god brunch, pratat med chefen för Forshaga Vårdcentral och lagt fram mina synpunkter på den dåliga tillgängligheten som rått.

Fick positiva besked, en ny läkare är anställd och börjar i höst, en sjuksköterskemottagning ska öppna i Deje, vårdcentralen i Forshaga har lagt om sina rutiner när det gäller telefontider till läkarna och det ska numera råda full bemanning på sköterskefronten, om jag förstod henne rätt! Bra, då kan det bara bli bättre framöver.

Jag har mekat fast den lösa sadeln på min cykel, så jag kunde cykla till mattelektionen, i solskenet. På väg hem från matten hade jag förmånen att få lyssna på den mest magiska konsert. Jag fick kliva av cykeln och ställa mig och lyssna en lång stund. Hundratals fåglar spelade en ljuvlig vårsång, luften dallrade av kvitter, störtskönt. Jag har faktiskt inte varit med om nåt liknande förut. Mitt i allt satt fem koltrasthanar och sjöng :)

Väl hemma packade jag in hundarna i bilen och for till stugan i  Hyn. Där bjöds vi på svansång, tror jag, och sen kom det fem Canadagäss och gjorde upp om revir, rang och vem som hade första tjing på brudarna. Riktigt häftigt att se deras flygattacker och tjuvnyp. Hundarna tyckte åxå det var spännande, men höll sig på land. Efter att ha gjort en insats med krattan for jag hem, till matteboken igen. Henrik servade med god mat, the och efterätt, medan hundarna och jag hängde i köksoffan över matteboken. 

Livet är gott!