Jag vet - det låter töntigt, men dagens tacksamhet handlar om fågelkvitter.
Trist dag på jobbet, regn och slask, blöta barn med lera upp till öronen och mer regn. Trött när jag kom hem, ville inte alls ut. Tusen ursäkter, små måsten som alla handlade om annat än skogspromenad, helt ärligt handlade nästan vartenda ett om att få sitta på rumpan i soffan, men det pratar vi inte högt om ;)
Till sist, tio i sju, var jag och alla hundar på g. Rustad till tänderna för regn var jag, men det duggade lite bara. Kvällssolen gjorde sitt bästa för att bryta igen molntäcket och fåglarna sjöng som aldrig förr. Jag älskar det. Doft av regnvåt skog, kvällsljus och så detta fågelkvitter, som fyller varje vrå av skogen, som går rakt in i själen och fyller hjärtat med hopp om vår och en strålande framtid. I såna stunder önskar jag att jag kunde spara ögonblick på burk.
Dagens tacksamhet - fågelkvitter alltså, konstaterar jag glatt och mitt hjärta har vingar vid minnet av skönsången.
Har du stannat upp och lyssnat än? Ger du dig själv den tiden? Tar du emot naturens gåvor eller rusar du bara på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar