Dag 170.Nä, inte tacksam alls. Bara sjukt ledsen & full av saknad, frågetecken & självförebråelser, varför reagerade jag inte fortare, varför åkte jag inte direkt till djursjukhuset, varför krävde jag inte vård för honom snabbare utan fann mig i att sitta i väntrummet i över en timme, tänk om den fördröjningen var det som tippade honom över kanten, tänk om, tänk om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar