onsdag 25 juni 2014

365 dagar av tacksamhet: Människor är goda!

Antal besök på min hemsida
Dag 172.

Hundarna och jag latar oss, vi har inte bråttom nånstans, för jag har SEMESTER!

Tillbringar mycket tid på datorn, läser mail och meddelande, följer trådar på fb. Alla mina vänners & vänners vänners engagemang i Zorros öde är helt otroligt. Jag har fått meddelanden från hela Sverige, tom från grannlandet Norge. Jag har fått höra många tragiska berättelser, men åxå berättelser med lyckligt slut. 

 Jag saknar honom så, men gläds åt att ingen annan hund i flocken har insjuknat. Jag är överdrivet hönsig och tror att de är på väg att bli sjuka mest hela tiden. Hundarna själva förstår inte min oro, men gillar den extra uppmärksamheten. De deppar även de, över att Zorro är borta, de är låga och inte sig lika alls. 

 Än har ingen hund jag fått höra berättas om uppvisat exakt samma symptom som Zorro, men flertalet har ett eller flera symptom som liknar hans. Den största skillnaden ligger oftast i att Zorro varken fick feber eller blev flåsig utan tvärtom sjönk i temperatur & puls. Andningen var med andra orden bedrägligt  "lugn och fin". Han hade heller inga vanliga diarréer eller kräkningar, bara det lilla vita skum som kom och det vattniga jag skrev om i sjukdomsförloppet.

Förstår att risken är väldigt stor att vi aldrig kommer få veta vad som drabbade honom och det tycker jag är vansinnigt frustrerande! Precis som på människor borde obduktion vara obligatoriskt, när man inte vet vad som drabbat dem. Å andra sidan är hundförsäkringen dyr redan idag, det skulle antagligen bli helt horribla priser om min önskan slog in!

 Dagens tacksamhet är såklart den medmänsklighet och värme som jag finner omkring mig. VARMT TACK till alla er som engagerar er i Zorro's öde, ert stöd är ovärderligt och värmer så ofantligt.

1 kommentar:

  1. Jag tycker att djursjukhuset kanske kunde ha delat din obduktionskostnad.
    Det borde ju ligga i deras intresse att få svar för att lära sig mera också.
    Jag har obducerat mina och det är inte så dyrt, väl värt pengarna för att få svar och slippa bli tokig av allt funderande.
    Det är hemskt att förlora en kär van.
    Själv orkade jag inte gå utanför dörren på många veckor, bara grät hela tiden. Kändes som att livslusten var borta totalt.
    Orkade inte med att någon hälsade på heller.
    Det tar tid att bearbeta sin sorg.
    Tiden läker sår, även om man aldrig blir helt hel igen.
    Kram Mirjam

    SvaraRadera