torsdag 13 mars 2014

Förbaskade hundar!!

Förbaskade hundar! Härom
sistens ramlade Zenia i en isvak och förut försvann Myrna. Myrna av alla hundar!! Hon som följer mig som en skugga, som aldrig viker från min sida. Henne som jag skryter över och beskriver som den perfekta hunden, alltid till lags, hörsam och följsam, kommer på ett "hit" med svansen i topp, lika glad. HON försvann i skogen idag!

Vi tog vår vanliga vända här i närskogen, alla fem hundarna och jag. En bit upp släpper jag dem som vanligt och de strosar runt mig, ibland före, ibland bakom, alltid nära. Så vek jag av mot berget, samtidigt som jag ringde ett samtal och där nånstans gick det snett. På slutet av samtalet stannar jag till och inser att jag har en hund för lite - Myrna saknas!!

Först blir jag inte orolig alls, det är ju Myrna vi pratar om, hon som aldrig går från mig, alltid kommer när jag ropar, om hon står och nosar på nåt intressant. Men när jag ropat, visslat och väntat - inser jag att hon är borta! Många tankar hinner springa genom mitt huvud;
skogens alla rovdjur är säkert jättehungriga så här på vårkanten och tycker att en välgödd chihuahuadam i sina bästa år är en toppenfin torsdagsmiddag - inte sant?
Hon har blivit senil och vimsat bort sig.
Hon har blivit akut sjuk och ligger och dör för mig.
Nåt har skrämt henne och hon har sprungit iväg.
Kontentan av alla scenario var att jag kommer få tillbringa natten i skogen och leta efter henne!! Dramaqueen jag? Inte alls!!

Jag kastade mig på telefon och ringde David som var hemma och bad honom kolla ute efter henne. Ingen Myrna! Då fick han ställa upp ytterdörren och grinden in till vår gård och sen ge sig ut på gatan och hålla koll, medan jag visslade vidare i skogen.

Precis när jag stod i begrepp att ringa polisen och anmäla henne försvunnen så ringde David, han hade gått en vända och letat efter henne, sen hade han gått hem för att se om hon var inne. Det var hon inte, men strax därpå kom hon in genom dörren, överlycklig över att träffa på David.

Baske jyckar, hålla på och skrynkla till hjärtat på mig sådär!!!!


2 kommentarer:

  1. Ojojoj dä kan få hjärtat att hoppa över härta av slagen :P tur att hon hitta hem iaf :) tur att du inte va i skogarna hemma där vargar tom ger sig på stora hästar :P glad att dä gick bra med kära myrna :)

    SvaraRadera
  2. jotack, jag kände nog hur vargarna smög omkring ;) Nej, tack och lov så har det varit dåligt med vargrapporter i vår skog i år. Men visst är det stressigt när hundarna försvinner, vilda djur i närheten eller inte.

    SvaraRadera