Det kom ett mail....

Ibland kommer det små rapporter om hur "mina" hundar har det sina familjer. Här är det Kerstin som delar med sig av vardagen med Bonnie, en snart ettårig tik från Kaxiga kullen.

Ämne: Bonnie stor flicka
Hej på Er !

Var är min busiga, glada o kreativa Bonnie som inte missar något som
passerar i omvärlden. Intresserad av allt och utan minsta tvekan är
övertygad om att allt i hela världen är till för just henne. Detta
VAR min Bonnie..

Den vovve som jag nu har är städad, medveten och värdig. Hon håller
ögonkontakt med sin matte mest hela tiden och föredrar att långa
stunder ligga utsträckt på schäslongen.Hon gurglar o kråmar sig för
att få uppmärksamhet och massage. Äta som vanligt i köket är inte
att tänka på. Hon ser gärna att maten serveras på soffan. - Usch jag
blev tvungen att ta in maten när hon svultet sig en hel dag. Hi, hi..nu
kanske hon kräver mat på sängbricka framöver?

På hundskolan i gårkväll får det inte droppas tikmärken. Där
svassade hon omkring med hög svansföring i sina trosor. Gjorde alla
övningar näst intill perfekt.Instruktören var förståss mållös. Vi
är ju ständigt klassens problembarn och orsakar allehanda störningar
för de övriga duktiga "eleverna" Men inkallning med störning och
extern belöning, möte med hund med störning, nosträningar mm mm.allt
gick lugnt och galant till - men bara för Bonnie.Hon följde mej med
perfekt ögonkontakt, passerade hanhundarna långsamt, värdigt med
svajande höftparti. Övriga tre hanhundar som normalt är våra
föredöme och ständigt överöses med beröm, flåsade omkring
ovärdigt o katastrofalt odisciplinerat. Hussar o mattar var olyckliga
och fick bakläxa på allt. Men inte vi, Bonnie och jag. (Jag erbjöd mig
att avbryta lektionen o åka hem med Bonnie för vi tyckte sååå synd
om dom andra!- kanske inte. En enda gång kan man ju få glassa!)
Bonnie verkade såå helt införstådd med sitt värde och bar det med
elegans och nonchalans gentemot de stackars krälande och suktande. -

När regnet öste ner som värst förflyttades vi till klubblokalen för
teoretiska genomgångar. Bonnie la sig mitt på öppna golvet tittade
avmätt och slängde en blick då o då de gnällande runt om henne och
visade att den enda som betydde något här i världen var hennes matte.

I dag gick Bonnie o jag ner till nationaldagsfirandet i Skultorp.
Trummor, pukor o trumpeter bekymrade vi oss inte om. Inte heller andra
hundar. Bonnie o matte gick med löst koppel sida vid sida.-

Oj,- Ska det fortsätta så här så blir det nog en smula tråkigt.

Ha en bra nationaldag!
Bonnie o Kerstin