Tiden rusar iväg...

Vildnos Sällsynta Leo - en vecka gammal.

Trots att jag varit hemma hela veckan har jag inte tagit mig tid med bloggen. Här får ni en liten bildbomb och en snabb sammanfattning.

I måndagsmorse släppte jag ut hundarna i trädgården. Zenia började skälla och jag sprang ut för att tysta henne. På fötterna hade jag tofflor och ute är det snö - behöver jag säga mer?

Tälma & Lovis har börjat busa med varandra på vingliga ben.

Sköna Saga

Bråkiga Lovis

Gullunge!

Kärlek <3

Söt som socker!

Ett läkarbesök och några timmar senare kom jag hemhoppandes på kryckor. Ett ligament i knät fick sig en redig kyss och jag blev sjukskriven. Ja, sämre tidsfördriv kan man ju ha, än att vila benet vid valplådorna. Inget ont som inte har nåt gott med sig :)

Mamma var på ingående, hon skulle bo här till på torsdag för att hjälpa mig med valparna när jag jobbade. Nu fick hon stanna och hjälpa mig för att knät pajjat istället. Tänk vilken tur - både valpar och trevligt sällskap :)

Alla mina tre tikar bor i köket med sina valpar. Där bor även jag, på en madrass på golvet. Hönsmamma som jag är vill jag finnas till hands. Nu behövs jag inte längre på samma sätt som i början, Myrna och Bollas valpar är tre veckor, Zenias hanvalp en, så allt flyter på som det ska.

Det är en fröjd och en lycka när det får vara så och jag är evigt tacksam för att allt gått bra.

Zenia har vant sig vid att det bara blev en valp i lådan och mjölken har anpassat sig till efterfrågan. Det var arbetsamma dagar i början, då mjölken formligen sprutade från hennes juver och jag fick handmjölka ur det värsta för att lindra plågan, samtidigt som Zenia mycket tydligt visade att det kändes märkligt att bara ha en valp, det är ju liksom ingen kull.

Leo själv tycker nog att det är trist att inte ha nån att värma sig hos och han får ofta en fleecefilt över sig som tröst. Då knör han in sig och muttrar lite innan han somnar. Jag hade hoppats på att det skulle finnas några valpar därute som behövde en amma, för både Zenia och Leos skull, men nu blev det inte så. (Det var naturligtvis bra att ingen behövde det!)

I valplådan är det full fart. Tälma & Lovis busar och bråkar, idag kände Amanda tänder på en av dem :) Än är de vingliga i benen men de blir raskt stadigare.

Sol & Saga ligger lite efter, de är än så länge rätt vingliga och inte alls lika nyfikna på omvärlden som Tälma och Lovis. Det skiljer fyra dagar på dem, men i utveckingen skiljer det mer just nu.

Leo, han växer så det knakar, han passerar snart enkilosstrecket. Så går det när man är ensam om maten, han kommer se ut som en padda till slut ;)

Nu piper det i valplådan, tror jag kilar dit och snuttar lite.

Sol & Saga