Dag 142. Hon saknas mig, min Ingela! Det kommer över mig, nu och då, att hon inte längre går att krama eller prata med, på vanligt vis. Att hon "bara" lever i mitt huvud och hjärta numera. Jäkla skit är det!
Men så tänker jag med tacksamhet, vilken tur jag haft som fått ha henne i mitt liv. Var och vem skulle jag varit utan henne?
Kram på dig Ingela, i din himmel <3
P.S. Dessutom fyller världens bästa Amanda år idag, tänk att just jag fick bli mamma till henne <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar