Välkommen underverk!

I natt kom valparna - sju små underverk!

Ettan, Mr Krull hade vissa funderingar kring det här med att födas, var det verkligen en bra grej? Han tvekade in i det sista, så till den milda grad att han tog spjärn med baktassarna och helt enkelt vägrade komma ut. Jag fick lirka lite med honom för att övertyga honom om att världen utanför är helt OK, annorlunda visserligen, men OK. Först när jag berättade om Henriks kockkunskaper, förföriska dofter och varma kelsjuka famnar som bara längtar efter att få killa bakom örat och klappa magen vågade han ta språnget. När Ettan inte längre blockerade porten kom Tvåan snabbt efter. Sen blev det paus en stund innan Trean och Fyran kom i tät följd.

Paus och evig väntan, medan Zelda pysslade om de små och försökte klura ut vad det var frågan om. Vad ville dessa varelser med sitt pipande, varför skulle de hela tiden krypa intill henne och försöka hitta en spene och varför kändes det så konstigt i kroppen, som om att hon på nåt vis borde göra nåt med dem, ta hand om dem, pussa dem, tvätta dem eller ja liksom bara finnas där? Skumt verkade Zelda tycka. Samtidigt var det nya valpar på väg, vilket såklart störde omhändertagandet av de redan anlända. Vi som valpmorskade fick vara med och flytta dem till säker plats när det var dax att krysta fram nya syskon, för att snabbt lägga till dem igen efteråt, innan Zelda hann drabbas av onda tankar om valpnappning och andra hemskheter.

Så kom Femman och Sexan och ungefär där tog orken slut - för oss valpmorskor alltså :) Mamma tog över vakten i valplådan medan jag körde hem Jenny (min kennelpraktikant som följt Zelda sedan parningen) och när jag kom hem körde jag mamma i säng medan jag själv väntade.... och väntade... och väntade lite till. Precis när jag bestämt mig för att faktiskt tvinga upp Zelda för att röra lite på sig för att få fart på valpningen igen (jag visste ju att det fanns minst en valp kvar, dels genom röntgen, men åxå för att jag kände den sparka när jag palperade magen på Zenia efter att Sexan kom) då bestämde hon själv att det var dax att kissa. Ut i trädgården i regniga beckmörkret, med en handduk redo i ena handen, utifall att det skulle komma en valp och ficklampan i andra handen, just för att kunna se utifall att ovan nämnda valp skulle anlända. 

Valparna i lådan hade jag gömt under en filt, så de hade det varmt och göttigt och var alldeles tysta när vi kom in. Zelda nöjde sig med en snabb snos på dem, sen ställde hon sig mitt på köksgolvet och krystade fram den sista valpen, ännu en svart tik. Efter det blev det lugn i valphagen. Eller ja... lugnare i vart fall. Nu var det ju ett evigt bestyr med att begripa vad de ville de där små <3

Men efter en stund, när även Sjuan hittat en spene och fått kläm på det hela så lägrade sig lugnet och Zelda sov en stund tillsammans med sina små. Själv gjorde jag mig redo för ett arbetspass och lämnade över valpvaktandet och snosandet till min mamma. Liiiite avundsjuk jovisst! 

Under dagen har jag fått rapporter om att Zelda sköter sig bra, hon får kloka råd av min mamma angående skötseln av de små, tex så ska man inte ligga på dem och att man måste tvätta dem i rumpan med jämna mellanrum, sånt som en nybliven mamma kansle inte alltid finner för självklart, men en erfaren mormor vet. Valparna puppar, bajsar och sover. Dessutom slåss de om de bästa spenarna - såklart!

Fördelningen då? Jo, Mr Krull är ju kille som sagt, svart & krullig i hårlaget, alla andra är mer eller mindre vågiga. Han kom på tolvslaget, strax efter, 00.16, kom Ms Tvåan, svart med vita tecken, vilket alla hade, mer eller mindre. Ms Trean föddes 01.30 och följdes två minuter senare av syrran Ms Fyran. Sen blev det två två timmars paus innan Ms Femman föddes kl 03.30, brun till färgen. Hon puttades snabbt ur vägen av Mr Sexan, sex minuter senare. Sen som sagt väntade vi evighetslänge på Ms Sjuan, ännu en svart skönhet, som behagade komma  kl. 6.01. 7 valpar, 5 tikar, alla vågiga, varav fyra svarta och en brun & 2 hanar, båda svarta men en krullig :) 

Kram på er, nu tar vi natta! Mamma hälsar från valplådan att allt är lugnt och att hon är trött nu. Jag förstår henne. Jag ska jobba klart mitt dygn, sen ska jag "befria" henne, så hon får dejta kudden i lugn och ro.

P.S. Mamma, du är bäst! Tack för hjälpen!