Få saker kan få mig att tvärt stanna upp och stilla mig i steget, men när koltrasten spelar, då står både jag & tiden stilla. Det är nåt alldeles speciellt att höra hur koltrasten sjunger i skymningen, talar om för alla att här sitter jag och är vackrast & bäst!
Tänk om jag kunde lära mig lite av koltrasten. Jag behöver kanske inte gå så långt att jag sätter mig i högsta granen, men nog skulle det vara gott för själen om jag lite mer ofta vågade tro att jag är både vackrast & bäst.
En självförtroendeboost så här på vårkanten önskar jag alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar