Jag vet att jag tjötar öronen ur led på er, men jag älskar verkligen min man - och han älskar mig tillbaks precis lika mycket. Vi jobbar aktivt på att hålla vår kärlek levande - genom att dela med oss av våra tankar och känslor om stort och smått, genom att inte hålla tillbaka vad vi känner och tänker utan att dela det och resonera kring det, vi visar varandra uppskattning i ord och handling varje dag, tackar för att den andra har lagat maten (det blir ju oftast jag det då, eftersom han är bästa kocken ever) tackar för att den andra har handlat, städat eller vad det nu gäller.
Vi tar mycket och ofta i varandra. En puss, en smekning, vi sitter nära, vi "krockar" i köket. När vi ses efter en dag på jobbet kramas vi länge, står tätt ihop och känner hur dagens händelser rinner av oss och våra själar landar och kan mötas. Vi dansar gärna i vårt kök, kanske inte så ofta som en del tror ;) men flera gånger i veckan.
Kärlek i ett förhållande är inget jag tar för givet. En eld falnar om den inte får bränsle, det samma gäller kärleken. För två år sen tog Henrik och jag omtag i vårt förhållande då det inte längre fungerade optimalt, vi matade elden men med fel sort bränsle och i otakt. Nu har vi synkat och elden brinner större och starkare än någonsin. Jag är så innerligt tacksam för att han finns vid min sida och att han i varje stund väljer att älska just mig. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar