365 dagar av tacksamhet: 28

Dag 28. Älskade underbara unge

Så skönt att ha dig hemma igen. Nästan en månad har du varit borta i Baståsen och jobbat med det du älskar mest - hästar. Om ett par dagar åker du igen men tills dess får du gärna tjöta mina öron ur led med allt som hänt och vad hästarna heter och vem som är bäst att rida och .......

Att ha barn är en välsignelse. Glädje och sorg om vartannat. Tur att jag i flera år (under hennes internattid på Lillerudsgymnasiet) har övat på att hon ska flytta hemifrån, för det gör ont när navelsträngen brister- <3

365 dagar av tacksamhet: 27

Dag 27. Godaste middagen ever

Men hallåååå? Får mat vara hur god som helst? Ikväll överträffade älsklingen sig själv. Bilden gör på inget vis rättvisa åt denna underbara smakupplevelse - pepprig lövbiff (precis som jag vill ha den) hackad blomkål smaksatt med smör & salt, fräsch råkostsallad och till det en helt makalöst god sås på passerade tomater, smaksatt med basilika och spenat, naturligtvis spetsad med kräm fräsch och bara liiiite ost ;) av den goda sorten Stureost. Trodde mina smaklökar skulle dåna av, av lycka!

Tack, tack, tack älskade underbara för den goda middagen!

365 dagar av tacksamhet: 26

Dag 26. Kärleken

Jag vet att jag tjötar öronen ur led på er, men jag älskar verkligen min man - och han älskar mig tillbaks precis lika mycket. Vi jobbar aktivt på att hålla vår kärlek levande - genom att dela med oss av våra tankar och känslor om stort och smått, genom att inte hålla tillbaka vad vi känner och tänker utan att dela det och resonera kring det, vi visar varandra uppskattning i ord och handling varje dag, tackar för att den andra har lagat maten (det blir ju oftast jag det då, eftersom han är bästa kocken ever) tackar för att den andra har handlat, städat eller vad det nu gäller.

Vi tar mycket och ofta i varandra. En puss, en smekning, vi sitter nära, vi "krockar" i köket. När vi ses efter en dag på jobbet kramas vi länge, står tätt ihop och känner hur dagens händelser rinner av oss och våra själar landar och kan mötas. Vi dansar gärna i vårt kök, kanske inte så ofta som en del tror ;) men flera gånger i veckan.

Kärlek i ett förhållande är inget jag tar för givet. En eld falnar om den inte får bränsle, det samma gäller kärleken. För två år sen tog Henrik och jag omtag i vårt förhållande då det inte längre fungerade optimalt, vi matade elden men med fel sort bränsle och i otakt. Nu har vi synkat och elden brinner större och starkare än någonsin. Jag är så innerligt tacksam för att han finns vid min sida och att han i varje stund väljer att älska just mig. <3

365 dagar av tacksamhet: 25

Dag 25.
En bra dag!

Tacksamhet 1: Dagen började med sovmorgon. Jag gillar sovmorgnar, att få ta det i den takt kroppen själv vill, inte behöva hetsa.( Alla som känner mig vet att jag är en inbiten nattuggla som funkar bäst när jag enligt normen borde sova.)

Tacksamhet 2: När jag kom till köket som diskbänken ut som kriget. Då kunde jag blivit arg och irriterad över att någon inte skött sina uppgifter, men icke! Istället fylldes jag med glädje över att det är så väldigt sällan diskbänken ser ut på det här viset och med ett leende på läpparna diskade jag undan själv.

Tacksamhet 3: Dagens brunch låg färdig i kylskåpet, en bananpannkaka, bara att värma och vispa lite grädde till. Strödde sen några blåbär på och så var lyckan gjord. Snabbt, gott och enkelt - mums!

Tacksamhet 4: Det snöar ute - massor! Jag fick skotta hela uppfarten och bitar av trädgården igår eftermiddag efter jobbet och jag fick göra det idag igen. Det är ju toppen, jag arbetar mig varm och svettig alldeles gratis - inga dyra gymkort behövs här inte. (Varför jag skottar trädgården? Jag har ju chihuahuor, de drunknar i den halvmeterhöga snön :) )

Tacksamhet 5: Har ingen bild på den. Jag är oerhört, obeskrivligt, tacksam för att nån tapper medmänniska, mest troligt hundägare, hade trampat upp en stig i skogen där jag kom pulsande med mina hundar. Hade jag inte hittat den upptrampade stigen att gå i hade jag väl inte varit hemma från skogen än, för jösses så jobbigt det är att bana väg själv. Det räckte gott med de 500 metrarna som jag fick slita - pust!

Tacksamhet 6: Idag efter mattelektionen hade jag en massagebehandling inbokad. Utanför ingången till min lokal blåser varmluft ut ovanpå taket och det bildas vackra isformationer på buskarna under. Jag stannade till ett par minuter och njöt av bilden. Naturen är häftig!

Tacksamhet 7: Världens bästa P hade tid att massera mig ikväll. Ni anar inte hur glad jag är för det - hela min kropp jublade, jublar fortfarande! Mer massage till folket!

Nu ska jag krypa till säng - dagen har varit lång och intensiv och nu känner jag mig rätt mör efter att ha rådbråkat skallen med matte i väldigt många timmar och kroppen med snöskottning, snöpulsande i skogen och avslutningsvis massage på det. Över och ut - tant är tvärslut!

365 dagar av tacksamhet: 24

Dag 24.
I det lilla finner jag det stora.

Ibland får själen stilla sig. Det måste få finnas stunder av lugn mitt i bruset. Att för ett ögonblick stanna upp, ta ett par andetag och känna efter - hur mår jag? Vad behöver jag? Kan jag ändra nåt för att göra det till det bättre för mig just nu.

Det kan handla om att stänga datorn och sätta på favoritmusiken istället, eller ta en promenad istället för att se på tv:n. På jobbet kan det vara en så enkel sak som att stänga dörren om sig, kontorsdörren eller som i mitt fall - toalettdörren - och blunda en minut medan allt fokus ligger på andning och avslappning. Mer behövs inte för att ladda om batterierna och ta omtag när det känns motigt! Jag är tacksam för att jag ger mig själv möjligheten att ladda om när jag behöver <3

Hur gör du för att ladda dina batterier?

Sköna kullen fyller ett år!

Grattis till Vildnos Sköna Sol & Vildnos Sköna Saga som fyller ett år idag!

Två små tultor som växt till sig och nu ligger strax under tvåkilostrecket båda två. Puss på er!

365 dagar av tacksamhet: 23

Dag 23. Kvällspigg.

Ikväll är jag tacksam för att klockan inte ringer så här tidigt varje morgon. När man är så kvällspigg som jag kan det närmast liknas vid tortyr att starta dagen 04:50.

Märk väl att jag ställde ett extra larm - för säkerhets skull. Ska man öppna förskolan klockan sex gäller det att vara där i tid och inte ligga hemma och tryna ;)

Bråkiga kullen fyller ett år!

Tänk vad fort tiden går! Igår fyllde Bråkiga kullen ett år. Grattis till Tälma & Lovis eller som de heter numera - Molly och Lova <3

365 dagar av tacksamhet: 22

Dag 22. Längtan

Längtan är på gott och ont. Det är lätt att fastna i den och låta den förgifta dagen. Den kan göra ont och göra mig handlingsförlamad. Det händer att jag låter mig fastna, att jag låter mig drunkna i självömkan och tristess för att det jag längtar efter ter sig så ljust och lockande jämfört med vad jag har just nu.

Men det händer alltmer sällan, med åren har jag lärt mig att hantera mina känslor bättre, att leva i nuet och vara tacksam för det jag har. Jag låter min längtan vara en källa till glädje, jag låter längtan fylla mig och upplever det jag längtar efter.

Idag när vi åkte till stugan frös jag om näsan och tårna, i den decimeterdjupa snön. Jag älskar att vara där (utom när det blåser från sjön för då är det svinkallt och jag ogillar svinkallt!) och titta ut över sjön, vare sig den är frusen eller gnistrande blå, jag älskar frihetskänslan jag får när jag är där. Men idag drabbades jag av längtan.

 I somras ställde vi vår hammock i skogsgläntan, där det är lite skugga. Idag längtade jag dit, efter sol och värme, så varmt att jag behövde söka skugga. För en stund lät jag längtan fylla mig, fyllde min kropp med sol och värme, stilla lövprassel i trädkronorna, fågelkvitter och ett långsamt gungande från hammocken. Jag fylldes av sommar och värme, det var underbart! Ni vet att hjärnan inte är smartare än så va?  Att om du föreställer dig något tillräckligt starkt så tror hjärnan att det är på riktigt :) Visst är det finurligt!

Så idag har min längtan gjort att jag har haft sommar - visst är livet underbart!

365 dagar av tacksamhet: 21

Dag 21.
 Ia+Henrik=sant

Idag har jag pluggat matte. Eftersom det är fredag startar jag dagen kl. 8.00 med 1,5 timmes lektion på komvux. Sen är det handledning en timme och på det brukar jag och blandat antal klasskamrater stanna kvar ytterligare 1,5 timme o jobba på egen hand.

I eftermiddagarna fortsatte jag hemma och likaså under kvällen. En riktig mattedag alltså. Då är det tur att jag har världens bästa Man å make, som servar på alla upptänkliga vis.

Han peppar mig, han agerar taxi åt sonen, han hjälper mig att räkna när jag kör fast å han lagar mat - allt för att jag ska kunna fortsätta sitta med näsan i matteboken! Jag är så tacksam för utan hans stöd skulle jag inte orka. Puss på sig göbbe, I löööv jo!

365 dagar av tacksamhet: 20

Dag 20.
Promenad vid älven.

Slutade jobbet klockan 15. Kl 16 hade jag släppt av Viggo vid orkestern och parkerat bilen strategiskt för en hundpromenad. Det gäller att välja promenadstråk med omsorg vintertid. Idag blev det en promenad vid Lissasand. Väl upptrampad stig, öppet och ljust.

Ja, ljust! Sent eftermiddagsljus som övergick i skymning i takt med min promenad. Jag älskar att ljuset återvänder.
Idag är jag tacksam för dagsljus på mina frostnupna kinder & 5 lyckliga (nåja 4 lyckliga och en kinkig Saga) hundar utan koppel.

365 dagar av tacksamhet: 19

Lyckliga jag som bor i ett land, där vatten är nästan gratis och flödar, varmt och kallt ur kranen.

365 dagar av tacksamhet: 16, 17 & 18

Dag 16.
Mycket av det jag är tacksam för - och det är mycket - som jag är tacksam för alltså ;), går inte att ta ett foto av. Inte på ett bra eller enkelt sätt i alla fall. Då får jag bli påhittig.

 Idag får rosen står för tacksamheten. Nu låter jag kanske klyschig, men jag är tacksam för att jag är tacksam, om du förstår :)

Det gör att jag lever min dag mer uppmärksamt, det gör mig levande och varsam med de jag har omkring mig. I slutet av dagen har jag många "tack för dagen" och det är ett bra sätt att avsluta dagen på.

Hur avslutar du din dag?

Dag 17.
Ligga sked. Detta underbara fantastiska sätt att "limma" med sin partner. Min man och jag somnar sked varje kväll och ställer klockan fem till tio minuter tidigare än vi behöver gå upp på morgonen, just för att kunna skeda några minuter, tills klockan ringer igen! Kan du tänka dig en bättre start på morgonen? Det kan inte jag! Jo, att slippa väckarklockan då så klart ;)

Idag är jag tacksam för att vi hittat ett sätt att starta och avsluta dagarna, nära, nära i stillhet genom att skeda!

Dag 18.
Solglitter i snö.
Idag packade jag in hundarna i bilen och for till stugan. Tog först en sväng i vår skog. Det är svettigt att gå i obanad terräng när snön är tre decimeter djup. Zenia skuttar lyckligt, chihuahuorna jobbar på. Saga blåvägrar och blir bitvis buren av mig. Avslutade med att sitta i solväggen vid stugan och blicka över den frusna sjön, medan solens strålar värmde min kind.

Det här är ett av mina allra bästa ställen på jorden och ett av de allra bästa sätten som finns att ladda batterierna på.

Med det minnet på näthinnan tänker jag nu sova några timmar innan plikten åter kallar. Imorgon är det jobbdag på förskolan. Sen ska jag mysa med bästa Helene och Molly en stund innan det blir dans för hela slanten. Dagarna går i en rasande takt...

365 dagar av tacksamhet: 16

Krångel med bildöverföring. Uppdatering kommer ske under dagen...

365 dagar av tacksamhet: 15

Dag 15.

Till Mannen i mitt liv.
Idag är det 20 år sen vi bytte förlovningsringar med varandra. 20 år - en evighet, ett ögonblick!

Det är svårt att skriva om kärlek, det blir lätt banalt, urvattnat, alldagligt. Det finns inget banalt i vår kärlek. Den är som många andras, men inte banal. Det finns inget urvattnat i uttrycket "Jag älskar dig" när jag säger det till dig. Det är starkt, laddat och ärligt. Det finns inget alldagligt i vårt liv tillsammans. Jag älskar dig i förvissning om att vi väljer varandra - varje ögonblick.

Vi har varit nyförälskade, stormförälskade och vardagsförälskade. Vi har trampat på i rutin, vi har åkt på en räkmacka. Det har varit upp, upp, upp och lite ner. Det har varit lite bråk och mycket glädje.

Det har stormat, vi har kraschlandat och vi har rest oss. Plåstrat om varandra, trösta och peppat, vägrat ge upp det vi tror på, vägrat släppa taget om varandra. Vi har hittat nya delar av oss, att utveckla, inveckla, avveckla - tillsammans!

Mitt liv med dig är ett äventyr och jag älskar dig mer för varje dag. Tack för att du vill dela ditt liv med mig!

365 dagar av tacksamhet: 14

Dag 14. En del människor har det där extra. De lägger ner lite mer tid, lite mer energi och glädje än andra. Idag mötte jag en sån person.

 När andra inte var där de skulle, när inga uppgifter fanns att hitta, gjorde han det jobb nån annan skulle göra. Redo att gå hem för dagen tog han sig tid att hjälpa mig, letade, funderade, ringde.

Jag behövde en lösning idag, men vi gick bet. Han beklagade så mycket och kom fram till den näst bästa lösningen och såg till att allt skulle få en lösning på måndag. Då ringer telefonen - kontakt med rätt person ordnas och plötsligt var delproblem ett fixat.

Glad i hågen, ja, lika glad som mig, säger han, "Äsch, jag är redan sen hem, jag hjälper dig en stund till så löser vi detta!" Å det gjorde vi. Fem minuter senare gick jag nöjd därifrån. En lösenord rikare - nu tar jag mig in på komvux plattform på nätet så nu kan jag plugga matte i helgen!

 Idag utbrister jag i ett rungande HURRA för såna människor :)

P.S. Den fina bilden har jag hittat på nätet. Jag finner tyvärr ingen upphovsman. Vet du vem det är så tipsa mig genast. Tack på förhand!

Lyckliga hundar - och inte!

 Vi har som sagt fått snö i massor och att ta en promenad i skogen är inte att tänka på just nu, inte om alla vavvorna ska med. Så jag tänkte mig till ett fält där jag vet att de plogar upp en väg. Så framför mig hur jag gick där i sakta mak, medan Zenia slog sina lovar i yrsnön, glatt skuttandes som en gasell på "speed" och vavvorna lyckliga kunde följa med på den plogade vägen.

Ack så jag bedrog mig. Inte var det plogat inte!! Nix, nej, näpp! Men skam den som ger sig. Med Zenia som förlöpare gav vi oss iväg. Jag pulsade i Zenia spår, eller ja, där hennes skutt slog ner då och då, när hon inte befann sig ute på fältet vill säga. Själv inbillade jag mig att det var bättre att gå på vägen, var jag nu fick den idén från, det var ju typ sju meter snö var jag än gick. Jaja, det är lätt att vara efterklok :)

Ok, Zenia skuttade först, jag pulsade efter, släpandes med fötterna för att i möjligaste mån ploga en väg till vavvorna. Zorro kom tvåa, han var lycklig, han är långhårig och gillar snö.  Så kom Myrna skuttande, hon var åxå lycklig - för att hon fick följa med. Sen funderade hon om jag var riktigt klok i valet av promenadväg, men det är en annan femma.

Sen kom Bolla, med alla fyra tassarna i luften - samtidigt! Då är det såklart svårt att komma framåt. Emellanåt landade hon av förklarliga skäl på alla fyra tassarna samtidigt och då blängde hon hatiskt på mig. Jag såg hur hon övervägde att slita hälsenorna av mig, jag räddades enbart av det faktum att de doldes av den meterhöga snön och det faktum att hon under attacken skulle tvingas ha alla fyra tassarna i marken samtidigt.

Sist i gänget kom Saga. Minstingen, till ålder och vikt, eventuellt även när det kommer till storleken på hjärnan...

Idag lärde hon sig eventuellt ett par, tre saker:
Det ÄR inte smart att följa efter Zenia när hon skuttar ut på fältet, snön är definitivt inte mindre djup där.
Det ÄR inte smart att avvika från den framplöjda stigen matte gjort. Det kan dölja sig ett dike under snön och då ramlar man däri.
Det ÄR definitivt smart att följa efter matte och se ytterst ynklig ut för då får man åka på hennes arm tillbaka till bilen.

Jag kan svära på att jag såg Saga lipa retfullt till sin mamma Bolla, där hon satt på min arm medan Bolla smidde mordiska planer utan en enda tass i marken.

Livet är (h)underbart!

365 dagar av tacksamhet: 13

Dag 13! Idag har jag haft en toppendag, rent av den bästa på lång tid. Jag har arbetat i min lokal, jag har skottat snö, ringt några samtal, pulsat i nön med hundarna (till Zenia och Zorros förtjusning, vavvatjejerna var väl inte lika impade) och sen arbetat mer. Fyra behandlingar har jag haft. Fyra underbara toppentrevliga kunder som var och en gett mig precis det jag behöver - visst är det fantastiskt. I synnerhet som de åxå fick vad de behövde ;)

Jag är välsignad som får arbeta med människor, det är underbart och såna här dagar önskar jag, visualiserar jag mig många, många fler av framöver! Att få släppa på spänningar via handpåläggning, att lösa en mental knut via samtal, att få lyssna och ta del av människors liv på ett djupt förtroligt sätt, samtidigt som jag får så mycket tillbaka.

Idag somnar jag med en känsla av att vara välsignad <3

365 dagar av tacksamhet: 12

Dag 12. Snö! Massor av snö, det bara slutar inte. Stora fina flingor, hela tiden, täcker vårt landskap och jag är så innerligt tacksam för att den äntligen faller, att det äntligen blir ljust. Jag känner hur livslusten och glädjen kommer tillbaka i takt med att det vita bäddar in vårt landskap i sitt bolster, gör allt kantigt till mjukt, allt smutsigt till rent och allt bullrigt till tyst och dämpat. En förvandling med försening kan man lugnt påstå, men ack så efterlängtad.

Så jag plockar fram mina överdragsbyxor, mina kängor, mössan och vantarna och går ut i det vita. Skottar mig svettig och tackar mig själv för att jag var så smart och köpte en snöräv på vårrean förra våren. Tänk så mycket enklare det blir, jämfört med skyffel. Än är snön lätt och luftig, bara hårt packad på vissa ställen där plogen dragit fram (som framför brevlådan - hurra NOT!) än är det roligt att skotta :)

365 dagar av tacksamhet: 11

Dag 11.
Det ska vara roligt att äta. Det ska inte bara smaka bra, det ska dofta gott och se inbjudande ut!

Dagens kvällsmål bestod av spicy grönsakswook med kyckling. Jag är inte bara tacksam för att jag kan äta mig mätt och nöjd, utan även för att öga och gom fick en upplevelse.

Men allra mest är jag tacksam för att jag själv kunde laga min mat, eftersom den vidriga yrseln som gjorde mig sängliggande i morse försvann alltefter vad dagen led.

365 dagar av tacksamhet: 10

Dag 10. 
Kan man glädjas åt det lilla, har man mycket att vara glad åt! 

Ett levande ljus, en ny fin kalender, röd med blommor - hur bra kan det bli lixom? - och en spännande bok om pensionärer på ett trist vårdhem, som tar saken i egna händer och börjar leva igen.

Ljuset för stillhet och eftertanke, kalendern för glädje och framtidstro och boken för avkoppling, skratt & "mågott".

Stanna upp en stund och fundera - kan du glädjas åt det lilla?

365 dagar av tacksamhet: 9

Dag 9.

Äntligen kom snön - och solen! Tänk så mycket lättare allt känns när det blir ljust och fint ute. Som jag har längtat.

Idag är jag innerligt tacksam för att solgnister i snötäcket!

Viggo nu

Måste slänga in en bild och visa hur stor och stilig han är idag, drygt fjorton är senare :)

365 dagar av tacksamhet: 8

Dag 8.

Rätt som jag minst av allt anar det så trillar den över mig - kärleken! Jo, jag är förvisso en person som försöker visa mina nära och kära att de betyder massor för mig och jag får ofta ömhetsbetygelser tillbaka men ibland så överlumpar den mig i alla fall.

Som förut idag när jag letade efter en bild i mitt bildhanteringsprogram Picasa (där man får upp alla bilder i en lång radda, fort snabbt och enkelt - om du inte vet vad det är!) och plötsligt tittar han på mig - min son. Den här lilla, vackra keruben med glitter i ögat och ett leende stort som hela svealand. Ständigt så glad, som ett fågelkvitter i mars, men så avgrundsdjupt, förtvivlat ledsen om något väl lyckades tippa honom över kanten.

Bilden fick mig att dra efter andan och jag stannade upp en stund medan känslorna fick lov att svalla, röra runt, gripa tag. Det är så lätt att springa fort och inte tänka på vilket underverk vi lever i varje dag!

Ingen har som han fått mig att gråta av smärta, för att något gått honom emot och han har varit förkrossad. Å andra sidan har han fått mig att skratta så många gånger att det väl vägt upp det onda. Sömnlös har jag vridit mig i sängen på natten och funderat på hur jag bäst ska ordna hans vardag så att den ska bli så problemfri som möjligt, så lättgreppbar det bara går. Lika olycklig som jag varit när mina försök havererat, lika lycklig har jag blivit när jag hittat nåt som fungerat.

Att ha Asperger/ADHD är en utmaning, inte bara för honom själv utan för oss runt om som ska hantera det på bästa sätt. Nu för tiden försöker han finna ut sina strategier på egen hand och han börjar bli väldigt duktig på det. Asperger/ADHD är bra att ha när man vill lära sig jonglera, träna capoeira, spela saxofon, gitarr, piano, blockflöjt och fiol -  helst samtidigt! ADHD ger driv, Aspergern ger uthållighet = perfekt kombo ;) Lyckliga jag som får ha din drivkraft i min familj.

Idag är du ingen liten kerub längre, utan en pojke på god väg att bli man och fortfarande hälsar du mig varje dag välkommen hem med en kram och det värmer ett mammahjärta så otroligt. Sluta aldrig med det <3

365 dagar av tacksamhet: 7

Igår var vi på knytkalas i Grums, hos och med  vänner som vi träffar en, två och upp till tre gånger i veckan. Men vi pratar inte så värst ofta, för vi har fullt upp med att dansa! Så det blev en väldigt kul - och sen - kväll med mycket skratt och en chans att upptäcka nya sidor av varandra. På grund av den sena kvällen kommer inte gårdagens tacksamhet förrän idag :)

Dag 7. 

Idag är jag tacksam för att han, mannen i mitt liv alltså, bara ser ut så här ibland ;)

Åxå innerligt tacksam för minusgrader, lätt snöfall, rolig förskola, glada hundar på skogspromenad, mannens godaste kycklingpaj på ett urtrevligt knytkalas med många goda skratt och spännande diskussioner. Tack till alla inblandade !

365 dagar av tacksamhet: 6

En pizza, en ros
en annorlunda "moose"

En sol med konstiga prickar
en femåring som hickar

En blodig näsa, tårar som trillar
ett bus och skrattet som kvillrar

Fem pojkar på jakt efter "monstersven"
en ledsen flicka som inte vill gå hem

En hand sticks i min, liten och mjuk
ett av barnen är gosesjuk

Kramen jag får när hon hemåt ska gå
gör mig mjuk i hjärtat, det är sånt jag lever på <3

365 dagar av tacksamhet: 5

Att ha ett arbete idag är inte alla förunnat. Själv har jag lyckligtvis valt att utbilda mig till förskollärare och då finns det arbete i mängder - roligt arbete, men ack så slitigt! I synnerhet om man som jag har knän som hotar att packa ihop för gott efter en hård dag med mycket knäböjande på jobbet.

Att ha ett arbete där man trivs och känner att man gör sitt bästa är underbart, men priset får aldrig vara för högt. Det måste allt finnas energi över till att leva, när du lämnat jobbet. Orkar du inget annat än att jäsa i soffan efter jobbet, ja då är det dags att fundera på en ändring.

Och det är precis det jag gör. Jag planerar att vidareutveckla andra delar av mitt yrkesliv vilket förhoppningsvis leder till att jag kan arbeta allt mindre i förskolan och mer med det här "andra" :) Under tiden är jag djupt tacksam över att det dimper ner såna här mail i min mailbox, för det betyder att jag gör ett bra jobb som förskollärare och att jag har en försörjning.

P.S. Foto på ett redigerat mail såklart, för att inte lämna ut några uppgifter ;)

365 dagar av tacksamhet: 4

Dag 4: Den här bilden är inte tagen idag, men den får symbolisera dagens tacksamhet, för den inrymmer all min kärlek till hundarna och all den kärlek de ger mig tillbaks.

Valparnas mjuka magar, speciella valpdoft och nyfikna små upptåg gör mig mjuk inuti. De vuxna hundarnas tillit, vilja att vara nära och ständigt hänga med på upptåg får mig att känna kärlek och gör att jag landar på jorden när jag gått upp i varv! Jag mår gott i själen av dem helt enkelt!

Jag - en oxytocinjunkie!

Artikel från Aftonbladet Wellness om beröring! Här har vi förklaringen till att jag ständigt rör vid min man, har hundar, är förskollärare och även arbetar som BodySense- och massageterapeut och dessutom dansar :) Jag är helt enkelt en oxytocinjunkie :)

-----

Är du singel? Hungrar din hud efter beröring? Då behöver du troligtvis en kram – den snabbaste vägen till att må bra.

Fysisk närhet frigör kärlekshormonet oxytocin, sänker blodtrycket och gör dig lugn.

I tv-succén ”Jakten på lycka” sökte programledaren och singeltjejen Hanna Hellquist efter den mest effektiva metoden att uppnå lycka.

Hon simmade med delfiner, fick chokladmassage och gick på skrattkurs, men att krama tio främlingar i tre timmar slog allt. Efter kramkursen var hon helt salig och gav metoden högsta betyg – 9 smilies av 10 möjliga.

Det är inte så konstigt. Beröring triggar utsöndrandet av endorfiner i hjärnan – en smärtstillande endogen som är mer kraftfull än heroin. En varm beröring frigör även kärlekshormonet oxytocin. Detta hormon hjälper till att skapa en känsla av förtroende och minskar nivåerna av stresshor-

monet kortisol. Näst efter förlossning och amning är sex den kraftigaste triggern för oxytocinfrisättning.

Livsavgörande att röra varandra

Orsaken till att Hanna Hellquist och andra njuter så av beröring är att fysisk närhet är en bristvara i vår individualistiska västvärld. Många har ett underskott på beröringskontot, speciellt singlar i Sverige.

I en banbrytande undersökning studerade psykologen Sidney Jouard samtal mellan vänner i olika delar av världen. Han fann att de två observerade vännerna i Storbritannien, ett land som påminner om Sverige, rörde varandra noll gånger. I Puerto Rico, rörde kompisarna varandra 180 gånger.

Fysisk närhet är ett grundläggande behov hos oss människor. Forskare kallar till och med brist på hudkontakt för ”skin hunger”, alltså hudhunger.

I livets första skede kan närhet vara livsavgörande. För tidigt födda spädbarn som fått tre 15 minuter långa sessioner av beröringsterapi varje dag under fem till tio dagar ökade 47 procent mer i vikt än prematurer som fått sedvanlig medicinsk behandling.

Senare i livet kan beröring vara det som står mellan ett friskt hälsosamt liv och ett liv med depression och kroppslig ohälsa. 

”Utan beröring dör ett barn, hjärtat smärtar och själen förtvinar. Behovet av beröring är en nödvändighet genom våra liv, från födseln till döden, och den hjälper oss att upprätthålla vår emotionella och fysiska hälsa”, skriver Phyllis Davis, författare till boken ”The Power of Touch”.

Svältande singlar

Dessvärre får många singlar i Sverige inte sin dagliga dos. En enkät bland singeltjejerna i

bekantskapskretsen visar att de mättar sin hudhunger på olika sätt:

Maria, 38, betalar för att få massage en gång i veckan. ”Jag känner mig som en kåt gammal käring, men jag behöver beröringen för att må bra”.

Vanna, 31, får sitt behov av närhet tillfredsställt av att träna yoga då instruktören lägger sig på henne för att hon ska hamna i rätt position.

Johanna, 38, dansar salsa två gånger i veckan. ”Det finns de som dansar fem gånger i veckan bara för närhetens skull”, säger hon.

Studie efter studie visar att den enkla handlingen att sträcka ut sin arm och ta på någon ofta resulterar i fysiska fördelar som långsammare hjärtfrekvens, lägre blodtryck och snabbare tillfrisknande.

Smek signalerar till hjärnan

Professor Kerstin Uvnäs Moberg är Sveriges främsta auktoritet på antistresshormonet oxytocin, som hon kallar ”vår inre drog”. I sin bok ”Närhetens hormon,

oxytocinets roll i relationer”, skriver hon:

”En person som dagligen förväntar sig och får beröring i form av en kärleksfull kram, en varm hand eller vänskaplig massage kommer med stor sannolikhet att vara gladare, piggare samt ha en större förmåga och villighet att kommunicera. Beröring

visar att vi är trygga, att någon bryr sig om oss och inte minst att vi är värdefulla. Men det ger också genomgripande neurofysiologiska effekter som påverkar vårt beteende och våra känslor”, skriver hon. 

– Den stora efterfrågan på massage och andra beröringsterapier är ett uttryck för vårt behov av närhet, säger Kerstin Uvnäs Moberg. När du blir berörd aktiveras nerver i huden, nerver som går upp till den primitiva delen av hjärnan. Där i hypotalamus och hjärnstammen regleras viktiga saker som stressnivå, känslor, funktioner i mag-tarmkanalen, puls och blodtryck. När du blir berörd ökar inflödet av oxytocin till de områden i hjärnan så att du känner dig belönad och mår bra.

Nyckeln till ditt innersta

En person som märker av effekterna av beröring är Ida Tallstig, 25. Hon är frisör på salongen på NK i Göteborg.

– En kund kan komma in och vara stressad, men så ger man dem en minut extra hårbottenmassage och plötsligt blir de lugna och börjar dela med sig av sina innersta tankar. Det har utan tvekan med beröringen att göra. Man berättar inte sådana saker för andra främlingar som kassörskan eller bankmannen, säger hon.

Liksom flera av sina kollegor är hon singel, men får ändå sitt närhetsbehov stillat.

– Mellan kunderna brukar vi klia varandra på ryggarna och i hårbotten. Direkt så sänker man sina axlar, stressar ner, börjar le och njuta. Vi singeltjejer är värst, vi tar på varandra hela tiden.

Du kan bli arbetsnarkoman

Att inte få kärleksfull beröring har katastrofala effekter på individen.

”Människor som berövas denna typ av beröring blir ofta rastlösa och ägnar sig åt hetsätning, drogmissbruk, promiskuitet, och arbetsnarkomani”, skriver författaren till boken ”The Power of Touch”. Betyder då detta att du ska tafsa på din granne och invadera din nästas personliga utrymme? Eller finns det andra sätt att få sin längtan efter närhet stillad?

Det första är att inse att du behöver närhet, menar Kerstin Uvnäs Moberg.

– Massörer berättar för mig att det händer att människor som får massage börjar gråta eftersom det var så länge sedan någon rörde vid dem, säger Kerstin Uvnäs

Moberg. Många ser inte förlusten. När vi var små var det så tydligt. Vi började skrika oroligt tills mamma kom tillbaka. Vuxna känner bara en obehagskänsla, som om något saknas. Många skaffar hund. Det finns en anledning till att vi har en miljon hundar i landet. Massage och pardans är andra sätt att få beröring på. En annan grupp går till doktorn och får antidepressiva utskrivet, för en aktiv ingrediens är oxytocin. Men du får inte vara rädd för den som berör dig för då får du en stressreaktion i stället.

Familjegos gör dig lugn

Personer som lever i en familj med partner och barn lägger inte märke till närhetsbehovet. De förses ständigt med närhet om det inte är fel på relationen.

– Om du har familj blir du lugn och belåten. Närhetsbehovet är en av orsakerna till att äktenskap består när inte förälskelsen finns kvar.

Erik Olkiewicz

3 fakta från forskarna

 En välvillig beröring från en läkare ger människor intrycket att besöket varade dubbelt så länge, jämfört med uppskattningar från människor som inte blivit berörda.

 Elever som fick en stöttande hand på ryggen eller armen från en lärare var tre gånger så troliga att delta i klassrumssamtalen än de som inte fick det.

 En massage från en partner lindrar smärta, stärker relationen och får depressioner att avta.

-----

365 dagar av tacksamhet: 3

Dag 3: Den här unga vackra kvinnan är en del av mig. I nio månader har jag burit henne, skyddat henne med min kropp under den tid i livet hon var som skörast. I drygt 20 år har jag delat hennes vardag, jag har hunnit gråta över hennes tilltag, skrattat åt hennes upptåg, delat hennes sorger, oroats över hennes val, glatt mig åt hennes framgångar och ständigt ständigt övervakat, skyddat, servat, krävt, jagat på, puschat och ÄLSKAT - ÄLSKAT - ÄLSKAT - henne!

Nu är hon långt bort, ett steg på vägen att flytta hemifrån på riktigt och mitt hjärta blöder. Men det har åxå fått vingar. Det är en del av mig som ger sig ut i vida världen och jag är så så löjligt stolt över vad jag varit med och skapat, så tacksam för den fina person hon blivit.

Jag tackar för att just jag fick bli din mamma och önskar dig lycka till av hela mitt hjärta, älskade skitunge!! ;)  *torkar bort en och annan tår ur ögonvrån*

Bortskänkes - brådskande!!!

Sex hundar bortskänkes brådskande! Åtminstone fem av dem vill gå på promenad i ösregnet ganska per omgående, lilljänta stannar helst inne under en filt så länge. Portisarna går gärna en timme eller två, vavvorna nöjer sig med en kvart, tjugo minuter.

Två och en halv av dem har nyklippta klor, båda portisarna och långhårschihuahuan behöver badas, fönas och kammas. Kan med fördel göras efter promenaden eller varför inte samtidigt, ta med schampoflaskan ut i regnet!

Har du en fästingplockare så är det en fördel, hittade just en fästing i ögonbrynet på ena portisen (nu? 6 januari????) Jag skulle gärna ha plockat bort den innan du kommer och hämtar hundarna men jag hittar ingen av mina sex - SEX! - stycken fästingplockare trots att jag vänt upp och ner på halva huset.

Det var nog allt du behöver veta tror jag. Jo, ja just det - fyra av tikarna är väg in i löp och hanen blir lite pipig av sig då, eventuellt kanske han skvätter på ett eller annat stolsben. Å andra sidan behöver han ju inte ut i regnet så ofta ;)

Ring innan du kommer - eller inte. Kom bara och hämta dem - fort! Jag vill krypa ner i soffan och se på film, det regnar och är kallt ute!

365 dagar av tacksamhet: 2

Dag 2.

En liten blomma betyder kärlek i mängder. Jag har en man som älskar mig och gärna visar det i ord och handling.

Projekt för glädjens skull! 365 dagar av tacksamhet: 1

 Ibland trillar saker över en, bara sådär. Den här filmen länkade en god vän på Facebook och jag kände direkt att det här - det ska jag göra. Så jag startar direkt, nu, idag. Utan att tänka, fundera eller planera. Jag har i flera omgångar, under längre och kortare perioder, skrivit tacksamhetsdagbok för att göra mig uppmärksam på alla bra saker som finns i mitt liv och det här ligger helt i linje med det! Bilderna kommer att vara personliga och hjälpa mig att minnas det fina jag har omkring mig.  Vill du åxå hänga på? Berätta för mig så jag vet! Då blir det ännu roligare!

P.S. Jag kommer även posta bilderna på Instagram, där jag går att följa som karangia.


Dag 1:

Jag älskar att gå i skogen och jag älskar vatten. Den här lilla vattenglimten i min gröna, gröna skog fyller mig med lugn och lycka :)

Bolla babblar!

Hej allihopa! Nu är det dax att det blir ordning på torpet. Matte missköter bloggen å det katastrofalaste, så kan vi ju inte ha det. Därför har jag bestämt mig för att styra upp det hela. Endera skriver hon eller så biter jag henne i näsan. Jodå, jag kan visst bita henne i näsan, för varje dag hela det här året har hon lovat att ligga på golvet och göra nåt hon kallar "plankan" och då kan jag passa på. Fast ännu roligare är det att hoppa upp och lägga sig på ryggen på henne när klockan börjat gå, då börjar hon morra och lixom vibrera, värsta sköna massagen. Idag gjorde Saga och jag gemensam sak - jag tvättade henne på näsan, jättenoga, heeeela näsan, hon blev så ren och fin så, jag passade på att ta lite på insidan näsborrarna åxå närjag ändå höll på. Jag tror hon blev jätteglad för hon gjorde konstiga små ljud!

Under tiden hoppade Saga upp på hennes rygg och hade rodeoshow. Jag tror det kommer bli ett roligt år, med näspuss och rodeo varje kväll!

 Jag har varit på semester ett tag - i Hällefors! Ensam prinsessa hos John och Felicia, oooh så ljuvligt! Jag har fått all uppmärksamhet, inte behövt trängas med nån annan. Lite trist att inte kunna busa med Saga förstås eller kela med pappa Zorro, men i det stora hela väldigt kul. Jag har träffat stora hästar och små barn, jag älskar små barn, då viftar jag nästan svansen av mig. Jag har även fått hälsa på de äldre på ett boende, där fick människorna klappa mig hur mycket de ville och jag passade på att åka rullstol. Men gud så fräckt, jag ska nog be matte skaffa en sån till våra promenader framöver!

I Hällefors kom det även snö som jag hann busa runt i. Här i Forshaga är det minsann ingen snö, hmpfh!

 En dag när vi kom för att ta hand om Felicias hästar hade stora älgen varit och hälsat på. Älgar hoppar inte så bra, jättemycket av staketet till hästhagen hade välts omkull. Tur för älgen att den tog sig ut och extra kul för hästen som borde gått i hagen men nu hittade sig nya marker att beta på.

 Hade jag bara haft morsan och farsan, brorsorna och mina valpar till hjälp så hade vi kunnat valla in den där fjärten i ett nafs - det vet jag helt säkert. Men nu överlät jag jobbet till extramatte - varför slita ut sig i onödan lixom ;)

 Jag passade även på att fira jul i Hällefors. Det var ett himla pyssel och pynt, till och med jag fick mig en rosett. Jag tycker nog att jag klär väldigt bra i den. Dessutom matchar den pläden jag har!

 Vi glömde inte bort hästarna, de fick sig ett besök. Jag et inte om jag gillar stallet så där värst egentligen. Ibland red extramatte ut och då burrade jag in mig i varma filten i en box och sov middag.

Som om jag inte skulle kunna hålla jämna steg med de där havremopederna....

 Tomten kom i år åxå - hurra! Jag hade varit snäll så jag fick paket! Fast mysigast var det med alla som ville gosa med mig. Så många knän att välja på, jag gillar fester!

 En dag blev det långtur i skogen, jag gillar skogen! Jag gillar speciellt rasten med en varm brasa, en varm filt och grillad korv! Jag gillar korv. Jag gillar att sno korv om ingen ger mig det jag vill ha....

Men mest gillar jag nog att få stoppa in nosen i en gosig filt och värma mig en stund innan jag promenerar vidare.

Det är slitsamt att vara ensam kelgris till John & Felicia, hela tiden ska jag klappas och kelas, jag viftar på svansen och tigger godis, jag busar och jag charmar - jösses så slitsamt! Staaaackars mig! ;)

Bäst att sova en sväng!



(Alla bilder tillhör John & Felicia, tack för lånet av bilderna och stort tack för att ni skött om prinsessan)